torsdag 22 april 2010

Att sätta handen på heta plattan, om och om igen.

Det är förundrande hur man som anhörig med ett medberoendebeteende ofta har en förmåga att sätta handen på heta plattan, om och om igen. Och ändå inte lära sig från det tidigare resultatet.
Jag tänker dels tillbaka på tider när jag själv gjort exakt detta. En sorts inre envishet som driver en att göra samma sak om och om igen, utan att lära sig vad som tidigare haft effekt och inte. Att trots alla mina välvilliga ansträngningar som ska få den andre alkohol-/drogfri inte har givit något önskvärt (enligt min uppfattning) resultat utan snarare slutat med att jag har dränerat massa energi och kännar frustration över att inte bli lyssnad på, så slutar jag ändå inte att göra det. Utan vid nästa tillfälle gör jag exakt samma sak. Det kan vara att tjata, böna, be, försöka tala till rätta, ställa ultimatum m.m.

Det här går emot alla teorier om inlärning. Då man gör en sak, lär sig av resultatet och gör annorlunda nästa gång ifall resultatet inte visade sig positiv förra gången. Det kan finnas olika skäl till denna envetenhet. Det kan vara hoppet som aldrig ger upp, som gör att jag faller in i mönstret att försöka övertyga och övertala den andre om hur viktig förändringen är, som bortser från att jag redan försökt det här flera gånger om. En annan del kan vara att jag fastnat i en roll. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte gör just det här: tjata, böna, be, tala till rätta, ställa ultimatum. Jag har fastnat i ett mönster, jag tror inte ens själv att det kommer ge något annorlunda resultat, men jag har inga alternativa sätt att hantera det på.

* Har du fastnat i ett mönster med din anhörige med missbruksproblematik som innebär att du förlorar massa energi?
* Gör du något om och om igen, fast det inte givit något resultat förr?
* Vad får det för konsekvenser för dig? (ex. frustration, trötthet m.m.)
* Vad kan du göra annorlunda nästa gång?
* Hur kan du bryta mönstret och vad kan du göra istället?
* Är du beredd att testa?

Tror du att denna blogg kan vara till hjälp för andra anhöriga? Hjälp till att sprida den! Det kan du göra genom Facebook och Twitter, se länken till vänster!

1 kommentar:

Jenny sa...

Jättebra skrivet Carina! Jag känner såklart igen mig, precis så bemötte jag min bror som är drogmissbrukare tills jag bröt den onda cirkeln och släppte taget. Nu mår jag mycket bättre även om jag fortfarande går och hoppas att han ska finna styrkan och motivationen till att förändra sitt liv snart. :)