Passiv aggressivitet

Har du som anhörig blivit utsatt för passiv aggressivitet någon gång? Det kan vara svårt att peka ut exakt när det har hänt eftersom det i många fall är en pågående process i det vardagliga livet och i relationen till den närstående. Det kan snarare ta sig i uttryck av att man känner en hård klump i magen eller att man känner sig illa till mods. Vanligt är att man märker att man kanske har gått med på någonting som man egentligen inte vill göra eller att man har gått emot sina egna principer.

Passiv aggressivitet är vanligt hos personer som lider av alkohol- eller drogberoende. Det tar sig ofta i uttryck i form av en "tyst" och envis motvilja att försöka hitta lösningar, se situationen från olika perspektiv eller att lyssna på andras åsikter. Syftet med denna envisa tystnad kan bland annat vara att personen i ilska vill straffa den anhörige eller få sin vilja igenom genom att driva den anhörige till att ge upp.

Ofta lider personer som uttrycker passiv aggressivitet av stor osäkerhet eller låg självkänsla. De är sällan tydliga i sin kommunikation utan tycker i stället att omgivningen borde förstå hur de känner eller vad de behöver. Detta driver ofta de anhöriga till en situation där de hela tiden tvingas gissa sig till vad personen menar, lista ut vad personen är irriterad över och vilka behov som han eller hon har.

Obs! Fel datum!

Obs!
Jag skrev fel datum i förra inlägget, workshop för anhöriga denna vår är lördag den 2/6 och inget annat!

Ursäkta tabben!

/Carina

Totte och jag håller workshop för anhöriga!

Hej på er!

Vill bara tipsa om att min kollega Torbjörn Alderfalk och jag kommer hålla 2 workhop dagar för anhöriga till personer med missbruk. Mer information kommer sedan (och kolla även in länken www.narringen.se).

Boka in datumen nu om ni är intresserade av att komma!

Vi kommer diskutera och utgå ifrån "Arbetsmanualen för anhöriga till missbrukare" samt att vi varvar med korta föreläsningar.

2/6 2012 (Detta är korrekt datum!)
1 dags workshop för anhöriga! Kl. 10-17, Andreaskyrkan, T-bana Slussen.
Kostnad 250 kr.
Mer information kommer!

1/9 2012
1 dags workshop för anhöriga! Kl. 10-17, Andreaskyrkan, T-bana Slussen.
Kostnad 250 kr.
Mer information kommer!

Öppna anhörigmöten
Och förutom det så håller naturligtvis NärRingn öppna anhöriggrupper varje onsdag kl. 18.30 på Andreaskyrkan, Högbergsgatan 31. Ingång på baksidan. T-bana Slussen.

Hoppas vi ses!
/Carina
P.s. Vidarebefodra gärna detta via Facebook eller mail till andra som kan behöva detta!

Ta inga beslut när...

... du är uppfylld av skuld och dåligt samvete. Risken är att man som anhörig är väldigt snabb på att reagera. Snarare än att fundera på saken ett tag och sedan agera.
Skuld- och dåligt samvete kan grumla vår sikt för vad som faktiskt är mest konstruktivt att göra i den situationen. Vi tar kanske inte in all fakta och ser inte hela situationen för våra skuldkänslor har tagit över och vi vill befria oss från dem. Då är det lätt att reagera på sätt som vi sedan ångrar.

Det kan dessutom vara så att det är missbrukaren som projicerar dessa känslor på den närstående, antingen för att de vill uppnå något eller för att de själva mår så dåligt att de inte står ut med sina känslor.
Ett tips kan vara att låta saken få vila några dagar och i stället prata med andra som har erfarenhet av missbruksproblematik. Då är det lättare att ta ett beslut som är positivt på lång sikt.

Andas lugnt...

Fälla: felfokusering

Som medberoende kan vi ha fullt upp att försöka kontrollera andres känslor. Eller skydda dem från sånt som kan vara svårt och tungt. Vi kan försöka minimera konsekvenserna av missbruket för personen så de slipper ta hand om det. Eller fokusera på att försöka göra dem glada och tillfreds i livet.

Vi kan vara så upptagen vid det att vi bortser från det faktiska problemet.

Fortsättning Lelas insikter! Del 2

Gästskribenten Lelas skriver i denna blogg sina olika insikter hon har fått av att leva nära en person med alkoholproblem. Här kommer del 2!
Vikten av att ha en konkret plan

Den medberoendes syn på saken:

Jag säger: ”Dricker du igen så lämnar jag dig.”

Du dricker.

Du ber om min förlåtelse, och menar att det aldrig skall hända igen.

Jag tror dig egentligen inte, för du har lovat så många gånger förr.

Så jag säger: ”Dricker du igen så lämnar jag dig.”

Alltså har jag markerat tydligt var jag står.

Den beroendes syn på saken:

Du säger: ”Dricker du igen så lämnar jag dig”.

Jag tror dig egentligen inte, för du har lovat så många gånger förr.

Så jag dricker.

Du bekräftar att du inte tänker lämna mig den här gången heller.

Alltså var det inte så farligt att jag drack.

När jag hade uttalat mitt ultimatum frågade min terapeut mig: ”Vad gör du när det händer, då? Om du kommer hem och maken har druckit – vad gör du? Vart tar du vägen? Vad tar du med dig?”

Och han poängterade att jag inte skulle komma att få någon betänketid. ”När du väl ställs inför faktum, då gäller det att agera direkt. Och om det skall vara möjlighet, så måste du ha en konkret och väl förberedd plan. Det måste räcka med ett telefonsamtal för att ta steget, annars kommer du inte att göra det.”

Så här i efterhand kan jag se att det rådet räddade vårt äktenskap. Jag fick anledning att verkställa mitt ultimatum, men det följdes av ett annat löfte: ”När du kommer hem från behandlingshemmet är jag här och väntar på dig.”

Tack Lelas för du vill dela med dig!

/Carina

Söker du sanningen på fel ställe?

Som anhörig till en person så drabbas man naturligtvis av rädsla och oro ibland. Har personen druckit eller tagit droger? Ljuger personen om något? Eller inte? Kanske känner vi igen beteenden som vi uppmärksammet från tidigare aktiva perioder hos missbrukaren? Vi får ont i magen, det är något som inte känns rätt, men vi vill inte tro att personen har fallit i sitt beroende. 

När vi känner oron och misstänksamheten så söker vi trygghet och försäkran. Vi frågar då missbrukaren om han eller hon ljuger. Om han/hon har tagit droger eller druckit. Problemet är bara att personen som eventuellt har intagit någon drog kommer förmodligen ljuga av dessa orsaker:

1) Personen vill skydda drogen och vill få använda sin drog ifred.
2) Personen säger det du vill höra för att det ska bli lugnt och tryggt igen.

Så om man söker sanningen så måste man söka på rätt ställe. Antingen genom fakta, att personen lämnar drogtest eller utandningsprov hos beroendemottagningen. Eller att man vänder sig till en professionell person med mycket kunskap om beroende och missbruksbeteende. Då kan man få en objektiv bild av det man oroar sig för.