Dela gärna inläggen vidare, för som sagt, det här är frågor som många anhöriga funderar över!
Det svåra med att besvara frågor så här generellt är att det
inte egentligen finns något riktigt ”rätt och fel”, utan flera olika synsätt
och erfarenheter. Därför så behöver DU
som läser detta ta ställning till vad som passar dig, din familj och just
din relation till den person du lever nära som har en beroendeproblematik.
FRÅGA 2. ”Jag vill lita på honom/henne, men det är svårt. Är det vanligt?”
Det är en mycket vanlig erfarenhet. Tillit är inget man kan välja, utan det utvecklas med tiden när man ser att en person agerar utifrån vad den säger. Om en person säger att han/hon ska komma hem kl. 22 men alltid kommer hem olika tider på natten och bara slumpvis kl. 22 ibland, då känner man ingen tillit till att personen kan hålla tider. Om personen däremot alltid kommer hem senast kl. 22 som den har sagt, då kommer man känna en hög tillit till att personen håller tider.
FRÅGA 2. ”Jag vill lita på honom/henne, men det är svårt. Är det vanligt?”
Det är en mycket vanlig erfarenhet. Tillit är inget man kan välja, utan det utvecklas med tiden när man ser att en person agerar utifrån vad den säger. Om en person säger att han/hon ska komma hem kl. 22 men alltid kommer hem olika tider på natten och bara slumpvis kl. 22 ibland, då känner man ingen tillit till att personen kan hålla tider. Om personen däremot alltid kommer hem senast kl. 22 som den har sagt, då kommer man känna en hög tillit till att personen håller tider.
När en person försöker dölja sin alkohol-
eller narkotikakonsumtion så börjar personen ofta att ljuga för att inte bli
avslöjad eller ifrågasatt. När anhöriga då märker att ord inte går ihop med
verkligheten så brister tilliten. Om man varit utsatt för detta flera gånger under
många år och personen gör en förändring så krävs det en lång period av att man
ser att personen agerar överensstämmande med vad den säger. Ibland flera år.
Ibland har tilliten blivit så skadad att den andre personen under många år kan
agerat och fullföljt allt som den sagt, men som anhörig fortsätter man
misstänkliggöra personen. I dessa fall behöver den anhöriga själv hjälp, då det
inte längre är kopplat till den andre personen utan något obearbetat hos den
anhöriga som den troligtvis behöver hjälp att bearbeta.
Många anhöriga kan tro att de kan välja
tillit, och många personer med beroendeproblematik kan också kräva det. ”Jag har ju varit nykter i två veckor nu, du
måste lita på mig!” Först och främst, två veckor är en bra start men det är
låååångt ifrån en stabil nykterhet. Och, det går inte att välja eller kräva
tillit. Det växer fram med tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar