tisdag 20 mars 2018

Hur ska omvärlden reagera om du berättar?

Många anhöriga isolerar sig. Man undviker att berätta för andra om att man påverkas av någon annan persons alkohol- eller narkotikaproblem. Man kanske är rädd för vad folk ska tycka, för att bli dömd om man inte bryter relationen eller kontakten med personen. Eller så kanske det handlar om rädslan för vad folk ska tycka om ens närstående, man vill skydda personen. Men att dölja problemet löser sällan någonting. Att prata om hur man har det och hur man mår är nästan alltid det första steget för att ta sig ur en destruktiv situation. Nu handlar det om att du ska må bra i första hand, låt någon hjälpa dig på vägen. 




Berätta för de som står dig närmast 

Fundera över vem som står dig närmast. En förälder, ett syskon, en kollega, en vän. Vem litar du på? Att veta att du har förtroende kan göra det lättare att öppna sig. Försök hitta någon som inte står din närstående nära, som inte själv påverkas och mår dåligt av personens beroende. 


Berätta för någon oberoende 

Om du har svårt med att prata med någon som står dig nära kan du vända dig till yrkesverksamma grupper. Din husläkare kan skriva en remiss till psykolog eller en terapeut. Du kan själv ta kontakt med anhörigterapeuter eller kurser. Om du är i skolåldern kan du ta upp din situation med en lärare eller skolkuratorn, de kan hjälpa dig att få samtalsstöd. 


Berätta för likasinnade 

För vissa är det lättaste att tala med personer som befinner sig i en liknande situation. Många söker sig till olika forum eller grupper online, där man fritt och anonymt kan prata om sin situation (ha bara i bakhuvudet att det alltid kommer finnas nättroll som inte är allt för snälla). Sedan finns det fysiska anhöriggrupper, där kan man finna att man verkligen inte är ensam. 


Att möta fördomar 

Det finns så klart alltid vissa personer som dömer. Kanske kommer du någon gång mötas av en sådan, och då kan det vara bra att vara lite beredd. Träffar du någon som beter sig uppenbart dömande, stanna upp och tänk: vem är det egentligen som har ”fel” här? Är det du, som vet exakt hur just din relation fungerar och som nu har en svår period. Eller är det den andra personen, som inte har någon aning om hur din och din närståendes relation ser ut? Det är din sanning som betyder någonting. Grunden är ofta okunskap och handlar om människors rädsla för det okända. Har du detta i baktanke kommer det vara lättare att påminnas om att du faktiskt vet mer än personen i fråga och ta vad den dömande personen säger med en nypa salt. Vänd dig till andra som bryr sig och lyssnar i stället!


Inga kommentarer: