Många av de människor som kämpar med drog- och alkoholproblem får inte behandling. Varför? En av anledningarna handlar om vår syn på personen med en beroendesjukdom.
Många stämplar personen med beroende med att hon/han har dålig karaktär och bara borde ”kamma sig och skaffa ett jobb”. Den här stämpeln smittar även av sig på de anhöriga; vad är det för familj som låtit det här hända? Många gånger ifrågasätts anhöriga av andra, så som vänner, arbetskollegor eller grannar, exempelvis "Hur kan du fortsätta hjälpa honom/henne?".
Utomstående kan också ha mängder av råd de anser att de anhöriga borde följa, så som: "Se till att han skaffar sig ett fritidsintresse så han kommer bort ifrån drogerna!" Ja, om det ändå vore så enkelt att göra någon frisk från en sjukdom. Stigmat kring beroende hindrar så många människor, både de med beroende och de anhöriga, från att söka hjälp, just på grund av rädsla för att bli stämplade av andra.
Vad kommer då dessa inrotade uppfattningarna ifrån? Ja, ett stigma är komplext och består av många olika komponenter, men en anledning har att göra med hur man definierar ett beroende. American Society of Addiction Medicine definierar beroende som en "primär, kronisk sjukdom i hjärnans belöningssystem, motivation och minne". Ett beroende förändrar strukturen på hjärnan och dess förmåga att fungera korrekt. Trots detta ser många fortfarande på alkohol- och drogberoende som ett moraliskt dilemma, någonting man medvetet väljer eller väljer bort. I grund och botten handlar stigmatiseringen alltså om ren okunskap och förutfattade meningar om hur ett beroende fungerar. 62-åriga Yvonne, mamma till den nu nyktre 39-årige Markus, är en av alla de anhöriga som under en längre tid lidit i tystnad. Det är inte förrän nu, när Markus sedan några år tillbaka är ren ifrån alkoholen, som hon har börjat prata om det hon upplevde medan han drack, både om allt som hände men även om hur hon tänkte och kände. Hon var alltid rädd för vad andra skulle tycka om henne och tystnaden gjorde att hon led mer än vad hon hade behövt göra.
Förnekelse, skuld, skam och ilska är mycket vanligt inom familjer som lever tillsammans med en person som lider av en beroendesjukdom. Det är ofta obekvämt för anhöriga att söka hjälp eller tala med sina vänner och släktingar om problemet; det blir till en hemlighet fylld av skam. Men att prata om problemet är en väldigt betydelsefull del då det kommer till ens egna välmående, under förutsättning att man får möjlighet att prata med icke-dömande personer. Men om man blir negativt dömd under samtalet finns risken att man upplever ännu mera skam och isolerar sig ytterligare.
Yvonne kände, som så många andra anhöriga, en stark skam över att prata om sin sons beroende med andra närstående omkring henne. Hon trodde att de då skulle döma henne som en dålig mamma. Om någon kritiserade Markus försvarade hon honom eller förnekade att han hade problem. Detta förstärkte ytterligare hennes isolering och känsla av att ingen förstod; att hon var ensam att leva i en sådan här situation.
Folk bildar sig en förutfattad mening vilken grundar sig på den information som de har till hands där och då. Om vi inte utbildar människor om beroende, vad som orsakar det samt forskar mer för att fram bättre behandlingsmetoder, kommer ingenting förändras. Ingen tjänar på att hålla fast vid gamla stigman och rigida uppfattningar. Om dessa uppfattningar bibehålls kommer det ta längre tid för personerna som lider av beroende att söka hjälp, eller så kanske de aldrig ens kommer till den punkten, och i värsta fall kan de dö av sin sjukdom. Och anhöriga som Yvonne kommer inte våga söka stöd för sin del, trots att de har miljoner människor runt omkring sig med liknande erfarenheter. Att börja med att prata om det som tynger oss är ett stort och viktigt steg att ta. För fördomar finns trots allt hos oss alla, kanske finns det folk i vår omgivning som förstår mer än vi tror? Söker du som anhörig eller en närstående till dig stöd och hjälp? Det finns många platser att vända sig till. På den här sökmotorn på SLL:s hemsida kan du hitta länkar till olika stödorganisationer beroende på vem du är och vilket område du söker hjälp för.
Ta hand om er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar