Att som anhörig till en person med missbruk själv utveckla medberoendebeteenden är egentligen fullständigt naturligt, i en onaturlig situation.
Dessa beteenden fyller förmodligen under en viss period en viktig överlevndadsfunktion, speciellt om man t.ex. som barn har vuxit upp med missbrukande föräldrar. Men i längden, och i förhållande till andra människor så kan copingstrategierna bli negativa och destruktiva.
Själv anser jag att medberoendebeteende kan förklaras som att ”min
omtanke om en annan människa övergår till att kontrollera en annan vuxen person,
till den grad att det går ut över mitt eget välmående och min hälsa.” Man
utvecklar detta beteende under vissa omständigheter i relation till en annan
person.
Coping kan kort beskrivas
som beteenden individen utvecklar vid en påfrestande omständighet som vid det
tillfället hjälper personen att hantera det som är smärtsamt. Strategin hjälper
till att hitta stabilitet i en kaotisk situation. Dessa tillvägagångssätt
kan i längden bli negativa istället för hjälpsamma. Som till exempel att
förminska och minimera problemen, för att lättare hantera dem. Det kan göra att
man inte ger problemet den uppmärksamhet som krävs. Det kan med tiden bli mycket negativt och det är värt att satsa på sig själv för att bryta sådana eventuella mönster.
Ta hand om er!
/Carina
2 kommentarer:
Att kontrolera har blivit en karaktärsdrag jag använder mig av när jag mår dåligt idag. Det som hjälper mig är att ringa min sponsor och lä'sa om kontroll i någon literatur från al-anon. Tack för en bra blogg!
Hej! Har nyss hittat din blogg och håller på att läsa den från början. Jag är mitt i kommunens medberoendebehandling och din blogg hjälper också till att stärka mig! Vi har blivit inbjudna till din föreläsning i Mora snart och naturligtvis kommer jag finnas bland åhörarna!
Tack för en superbra och inspirerande blogg!
/Elaine
Skicka en kommentar