Den muren man kan köra rätt in i som anhörig när man vill ge
viktig information om sin närstående med beroendeproblem till personal inom ex
kommun och landsting? Och de hänvisar till sekretessen som gör att de lägger på
luren innan de lyssnat på vad man vill?
Vi har hittat en lösning som funkar bättre!
Det har exempelvis hänt mig när jag ville ringa en psykolog gällande en ung person som ville ta sitt liv. Jag ville alltså INTE FÅ någon information om personen, jag ville GE information om dennes självmordstankar. Men jag kom inte längre än till receptionisten som sa att hon inte kunde prata med mig längre pga sekretessen.
Det händer även många anhöriga jag samtalar med, som kanske ser hur läkemedel missbrukas som blivit utskrivet av sjukvården. Eller som vill berätta om sin närståendes psykiska status i hemmet. Som vården inte kan känna till eftersom de inte lever med personen, men som ofta är väldigt viktig information.
Men, nu har jag tillsammans med några anhöriga i stället testat att skriva brev till berörda läkare, psykologer och socialsekreterare. Det fungerar mycket bättre! De anhöriga kan då märka att det händer saker i behandlingen efter informationen de givit via brev. Förmodligen blir det också lättare för den yrkesverksamma att ta till sig informationen utan att behöva riskera att svara på frågor de inte får svara på.
Detta är viktigt även gällande orosanmälan, även om ni ringer och gör en anmälan så skriv också alltid en orosanmälan via brev med era observationer!
Dela detta vidare till dem som kan behöva veta!
/Carina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar