fredag 26 augusti 2016

Du är stark och kompetent!

.

Det är vanligt att personer som är tillsammans med någon som lider av ett beroende känner sig som om de är "svaga" människor. Att de inte klarar av att ta sig där ifrån, att de inte har förmågan att "bryta sig loss", eller att de inte tror att de kommer klara sig ensam. Vissa får även höra det från andra runt omkring dem: "ta dig bara ut ur relationen", "varför är det så svårt?”, ”varför bor du kvar?”, "gör bara slut", "sluta slösa din tid ","kan du inte bara inse att han/hon skadar dig?” och så vidare. Eller så kanske det är du själv som upprepar dessa meningar i ditt huvud, om och om igen. Kanske kan du inte kan hjälpa det, och det leder förmodligen till att du känner dig både svag och maktlös.

Men, om du försöker se på det ur ett annat perspektiv, så är människor som är tillsammans med någon som lider av ett beroende inte svaga; de är i själva verket mycket starka! Låt mig ge er några exempel.
 
Vad är "svag"?

Först och främst, att vara svag är att inte kunna möta eller hantera svåra situationer. Det innebär att ge upp, undvika, fly när det verkar tufft, utan att ens försöka. Men, denna definition passar vanligtvis inte in på det beteendemönster hos anhöriga. Många anhöriga gör tvärtom, de ger inte upp och de kämpar väldigt mycket för att hitta lösningar på svåra problem.  
 
Att uthärda det ofattbara 
 
Att vara tillsammans med någon som lider av beroendeproblematik innebär att ständigt gå igenom en massa saker andra människor aldrig behöver uppleva. Allt ifrån att komma hem och finna ens närstående utslagen på golvet, uthärda stora konflikter och bråk och ständigt vara orolig för vad som kan komma att hända under dagen/natten. Detta utvecklar också en förmåga att kunna hantera svårigheter och kriser, och som gör att andra problem kan verka små.

Att hålla ihop vardagen

För det andra så är det mycket vanligt att människor som är tillsammans med en beroende måste arbeta hårt för att hålla ihop både sitt eget och den andra personens liv, och ibland även andra personers, så som den övriga familjen eller barnen, exempelvis då det kommer till hushållet (matlagning och städning), ekonomi, arbete etc. Man tar på sig flera olika roller och man lever under omständigheter som andra människor skulle anse som näst intill omöjliga att hantera. Att leva på detta viset kräver oerhört mycket energi och fysisk och mental styrka. Tyvärr är risken hög att man blir utbränd. Å andra sidan, om personen med beroende tar ansvar för sina problem, eller att man som anhörig gör sig fri från relationen, så kan man upptäcka att man får både mycket energi och tid över.
 
Orsaker till att vi stannar

Slutligen, låt oss se över det faktum att många väljer att stanna kvar hos personen (detta gäller partners), trots alla de negativa konsekvenserna av beroendet. För det finns givetvis skäl till varför vi stannar. Orsakerna kan vara många, allt ifrån egna personliga, möjligtvis psykologiska problem, till faktiska hot från personen. Och, naturligtvis, så kanske vi verkligen älskar och bryr sig om personen, eller kanske den skadliga konsumtionen av alkohol eller andra substanser inte sker ofta, eller att man känner en djup samhörighet till honom eller henne. 

Men, trots dessa starka känslor så är denna slags relation sällan bra för oss i längden, och i vissa situationer kan vi behöva komma där ifrån. Då är det viktigt att komma ihåg att vi inte är svaga! Vi har snarare stor vana och kompetens av att hantera svårigheter i livet. Vi är duktiga på att fixa och ordna, nu behöver vi göra det för oss själva. Ännu starkare blir vi om vi ber om hjälp. Läs nu igenom alla ovan nämnda saker som många av oss går igenom - vem skulle inte behöva hjälp? Välkomna all den hjälp och det stöd som vi kan få.

Låt aldrig någon säga till dig att du inte är stark, för det är du!

Om du tvivlar på dig själv och din egen styrka, läs igenom det här inlägget igen och tänk på alla de saker som du gör för att upprätthålla och klara av ditt liv som nära anhörig till någon som lider av ett beroende!


Ta hand om er!
/Carina 

 

1 kommentar:

Fia Roxström sa...

Så kloka formuleringar och tankar!