I ett tidigare inlägg skrev jag om kända
personer som har beroendeproblem och lyckats förändra det. Det finns också
många känna anhöriga. Skådespelerskan Charlize Theron är en av dem. Hon har blivit
hyllad för en mängd roller hon spelat genom åren och har bland annat vunnit
Oscar som hennes tolkning av den prostituerade seriemördaren Aileen i filmen Monster. Men hennes liv har inte alltid
varit glitter och röda mattan. Charlize växte upp i en mycket destruktiv miljö med
en pappa som var gravt alkoholiserad. Han misshandlade hennes mamma och utövade
psykisk och verbal misshandel gentemot Charlize. Hennes mamma hade svårt att
lämna honom och allting blev bara värre och värre, tills det en dag tog stopp.
År 1991, när Charlize var 15 år gammal, sköt hennes
mamma Gerda hennes pappa Charles till döds, efter att han rusat in i sovrummet
och hotat dem båda till livet med en pistol. Den nu vuxna skådespelerskan
berättar hur hennes mamma ”satt i ett hörn av sovrummet och grät och sa:
’Charlize, jag har skjutit honom. Jag har skjutit honom.’”
Charlize hade länge svårt för att prata om hennes
barndom och vad som hade hänt. Hon var rädd för hur folk skulle reagera, att de
inte skulle förstå eller att de skulle se henne som ett offer. Men när hon i
sena tjugoårsåldern började gå i terapi insåg hon att det inte var något
farligt med att prata. I samtalen kom hon även fram till att det inte var incidenten
då hennes pappa sköts som var allra mest traumatiskt för henne. I stället är
det uppväxten som påverkat henne mest: att leva i ett hem med beroende, under
ständig stress och rädsla. Hon berättar att en person med ett beroende är
oerhört oförutsägbar; hon visste aldrig vad som skulle hända, hur hennes pappa
skulle vara.
Charlize mamma blev aldrig dömd, hennes handling räknades
som självförsvar. Skådespelerskan förklarar att hon älskar sin mamma och att
hon hade gjort exakt samma sak för att skydda sina barn. Det finns bara en enda
sak hon önskar att hon kunde göra ogjort ifall hon fick åka tillbaka i tiden,
och det är att försöka tvinga sina föräldrar att skilja sig. Hon förklarar hur
den där ständiga känslan av osäkerhet och oro är någonting som alla barn som
växt upp i ett hem med beroende kan relatera till.
Ärren från barndomen kommer alltid sitta kvar, men hon
låter dem inte styra över hennes liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar