Missbrukar du dig själv?

Som anhörig försöker vi ofta rädda någon annan från sitt beroende av exempelvis alkohol, droger, läkemedel, spel, shopping, sex eller annat.

Men hur är det med oss själva? "Missbrukar" vi också? Missbrukar vi oss själva?

* Brukar du säga ja, fast du vet att du egentligen borde säga nej?
* Brukar du få dåligt samvete eller skuldkänslor efteråt?
* Ställer du upp på saker som går emot dina värderingar?
* Pressar du dig att hjälpa andra, fast du egentligen är helt slut i kropp och själ?
* Skuldsätter du dig själv, för att exempelvis betala någon annans skulder?
* Går du med på saker som är emot dina värderingar?
* Prioriterar du bort sådant som är viktigt, eller andra viktiga personer, till förmån för personen med beroendeproblematik?
* Sjukskriver du dig eller missköter andra ansvarsområden till förmån för personen?
* Känner du att din kropp och psykiska mående tar stryk, om och om igen, men du fortsätter på samma sätt ändå?
* Ljuger du och döljer sanningen för att du skäms eller vågar inte berätta hur din situation egentligen ser ut?
* Är det så att många saker som kändes viktiga förr inte är viktiga längre?
* Känner du dig besviken och arg för att din närstående har ljugit för dig, men på samma gång utsätter dig för att bli sviken igen av samma person?
* Bortser du från dina egna behov, trots att du känner att du mår sämre och sämre?
* Har du ingen energi över till dig själv, men energi för att rädda någon annan?

Känner du igen något av det här? De här tankarna och handlingarna är inte helt olikt det personen med beroendeproblematik tänker och gör till förmån för alkoholen/drogen.

Om du kommer fram till att det stämmer på dig kan jag nästan lova dig att det bara kommer bli sämre, om du inte får hjälp med att ta dig ut ur det. Risken är stor att du kommer utveckla (om du redan inte har gjort det) utmattningssyndrom, depression och fysiska sjukdomar till följd av stressen.

Och om det är så att du "missbrukar" dig själv, för att rädda din närstående, hur kan du då vara en förebild för honom/henne? Om du ber den personen rädda sig själv, sin hälsa och bryta negativa mönster, men du inte gör det för dig själv, blir försöken sällan lönsamma.

Om du känner igen dig kan jag också lova en annan sak: Det finns hjälp! Och du är inte ensam!

Här kommer några tips på var du kan vända dig:
- Anhöriggrupper (ex Alanon, CoDa, AcA, AMD (Anhöriga mot droger), FMN (Föräldraföreningen mot narkotika), AHA (Anhöriga Hjälper Anhöriga), Trygga Barnen mfl.
- Terapi (sök någon med kunskap om beroendeproblematik och anhöriga)
- Kommunens anhörigstödjare, finns i alla kommuner. Även kommunens öppenvård för beroende kan erbjuda stöd (Obs: stödet ser olika ut i olika kommuner).
- Alkohollinjen har stöd för anhöriga
- Mindfulness har också varit till hjälp för många
- KBT (Kognitiv Beteendeterapi) för att hantera ångest
- Ta kontakt med mig för individuell coaching eller kurser.

Och det finns mer hjälp att få! Sök på nätet!

Varma hälsningar

/Carina