Vems liv lever du?

En vän till mig har vuxit upp med 4 bröder med missbruksproblematik. Hon utvecklade ett tidigt medberoende som syster och en tanke hon har fört med sig för att dubbelkolla att hon inte hamnar i ett medberoende igen har varit: "Vems liv lever du nu?"
Hon dubbelcheckar sig själv, så hon inte gått in och tagit över någon annans liv och problem.

Så jag ställer den frågan till dig:
- Vems liv lever du nu?
- Vems känslor känner du nu?

Balansgången man behöver finna är att man lever sitt eget liv och äger sina egna känslor. Att kunna känna empati för sina medmänniskor utan att det blir på bekostnad av sitt eget liv, hälsa och mående.

Vad är din passion?

Nu ska ni få veta vad jag arbetar mycket med just nu:
Respektera, kommunicera och tydliggöra mina passioner!

Allt ifrån att förverkliga små saker i min vardag, ändra små saker i mitt liv som ändå hör till en viktig passion, eller tydligt ta ställning för och kommunicera mina stora drömmar i livet.

Vill du också arbeta mera med det? Då kan du besvara dessa frågeställningar:

* Vad är din passion i livet? Eller passioner? Det kan ju vara många...
* Hur utövar du och förverkligar du dessa passioner i dagsläget?
* Vad ger du dem för utrymme?
* Vill du göra mera av dem? Vad vill du i sådana fall göra? Hur vill du göra?
* Behöver du kommunicera dina passioner tydligt för andra?
* Vad behöver du för att ytterligare få förverkliga dina passioner?
* Vad kan du praktiskt göra nu, för att utveckla din passion?

Skriv gärna inlägg om dina passioner och hur du tänker kring dem! :-)

Vilja - Kunna - Redo!

Vad krävs egentligen för att en person ska göra en förändring i sitt liv? I stort och smått?

Inom samtalsmetoden Motivational Interviewing (MI) säger man att för att genomföra en förändring behöver man:
1. Tycka att förändringen är viktig och har ett högre värde för mig (än nuvarande situation)
2. Ha tilltro till min egen förmåga att lyckas genomföra förändringen.
3. Vara beredd att börja agera för att uppnå förändring.

Så fundera, har du någon förändring du vill förändra? Eller när du tänker på din anhörige - och förändringen du hoppas att denne ska göra. Hur viktig är den här förändringen - utifrån personens eget perspektiv? (inte andras perspektiv) Och om personen verkligen vill göra en förändring, hur hög tilltro har personen till att lyckas? Risken är att vi kan tycka att en förändring är jätteviktig, men om vi är säkra på att misslyckas, då kommer vi inte våga göra någon förändring ändå.
Och slutligen, om vi både tycker att den här förändringen är viktig, vi ser vinster med att genomföra den och vi har en tilltro till vår förmåga att lyckas. Vad är vi då beredd att satsa för att genomföra den? Är vi beredda att eventuellt bryta gamla vanor, arbeta med nya tankemönster, göra annorlunda i situationer än tidigare? Är vi beredd att prioritera bort vissa saker för att kunna prioritera förändringen?

Hur är det med dig gällande en förändring du vill göra?
- Hur viktigt är det för dig?
- Hur hög tilltro har du till att lyckas? (om du har låg tilltro, vad behöver du göra för att höja din tilltro till din förmåga? Vad kan bidra? Vad kan vara till hjälp?)
- Och till sist, vad är du beredd att göra för att lyckas?

Älska = leva tillsammans?

En sak jag funderar på är; måste man leva tillsammans för att man älskar någon?

Ofta hör jag människor motivera att de stannar i destruktiva relationer med uttrycket: "Men jag älskar honom!" och därför låter sina gränser flyttas, låter sig utsättas för situationen som sårar, tillåter sig att leva i en relation där de faller samman och mår psykiskt dåligt. För att de älskar någon.

Vilka behov har du?

Som anhörig är det lätt att glömma bort sina egna behov. Av kärlek, omtanke och rädsla lägger vi ofta allt fokus på att rädda och ta hand om någon annans behov. Kanske märker vi allt för sent att att vi har åsidosatt våra egna behov.