Skapa ditt supportteam!

Ensam är inte stark. Att isolera sig och dölja sig bakom en fasad är negativt för individen och minskar möjligheten att må bra. Därför behöver man människor man känner förtroende och närhet tillsammans med. Och ibland, när livet är svårt, då kan man behöva stöd och hjälp.

Vilka människor finns i ditt supportteam?
Vilka människor har du i ditt nätverk som du kan be om hjälp? Be om råd eller som är en förstående lyssnare? Vem kan du exempelvis stötta dig gällande barnen, ekonomi, praktiska saker, känslomässiga saker? Kanske har du en släkting som gärna sitter barnvakt, en bankman som kan hjälpa dig att göra en ekonomisk plan, en granne som gärna lånar ut sin bil, en vän som är en god lyssnare?

Övning
Fyll i nedan vilka som finns i ditt supportteam. Jag har givit några förslag på olika områden. Du kan fylla på med andra områden utifrån dina behov.

Ditt supportteam
Område (fyll på med egna områden…)                Vem/Vilka?

Praktiska saker

Ekonomi

Barn

Känslomässigt stöd

Hälsa

Personlig utveckling (coach, terapeut)

Självhjälpsgrupp

Andra?

Vad behöver du be dessa personer om hjälp om, hur ska du förmedla det och när?

Om du tycker att det ser tomt ut i supportteamet så är det troligt att du behöver odla nya sunda relationer eller bjuda in nya personer! För personer med medberoendebeteende är det lätt att man hittar nya relationer som följer samma mönster som de tidigare. Om så är fallet för dig, vad kan du göra för att bryta sådana gamla mönster och odla sunda relationer för dig?

Lycka till!

Dåliga beslut kan göras rätt!

Kinesiskt ordspråk:

Om du måste delta, bestäm dig för tre saker från första början: spelets regler, insatsen, och när det är dags att sluta.

Jag tänker att ibland kan det vara helt rätt att ge upp. Att ge upp en sak, kan betyda en ny, bättre, början på en annan sak. Ibland kan det gälla hela ens livssituation. Att sluta kämpa bara för att man för många år sedan tog ett beslut som inte gav det man hoppades på. I stället för att fortsätta kampen och streta sig fram för att försöka nå detta, våga ge upp och acceptera: Jag har lagt åratal av min enegi och ork på detta men det ger inte det resultat jag hoppats på. Jag accepterar det och lämnar det därhän. I stället väljer jag att starta på nytt och satsa där jag har medvind.

Bara för att man en gång tagit ett dåligt beslut behöver inte nödvändigtvis fortsätta leva med det... Man kan ta nya beslut!

Solsken från Bali till er!
/Carina

Förväntan och besvikelse

Det finns ett gammalt ordspråk som säger:
"Den som sår förväntan får skörda besvikelse"

Det känns som att det är något anhöriga lever med konstant... Förväntan och förhoppning om att missbrukaren ska bli nykter och drogfri, och blir om och om besviken.

En förväntan om att nu kanske det var sista gången... Nu kanske han/hon verkligen inser att det är allvar och slutar... Nu kanske han/hon inser hur mycket alkoholen och drogerna förstör... Han/hon har lyckats vara ren i flera veckor nu, nu kommer det kanske hålla... Förväntningar och sedan, inte alltför ovanligt när det gäller personermed ett beroende, följer besvikelse...

Har anhöriga för höga förväntningar? Eller för lite kunskap om missbruk och beroende? Eller lever utifrån den goda tron att människor tar logiska beslut? Eller tror att kärleken kan övervinna allt? Vad tror ni?

Sedan, om den beroende äntligen blir nykter och drogfri, då är det inte ovanligt att en ny besvikelse uppstår. Som anhörig, efter att ha levt som nr 3 i många år, där drogen är nr1, missbrukaren nr2 och missbrukaren tar itu med sitt beroende, då har många anhöriga förväntan om att det äntligen ska få bli nr 1. Äntligen försvinner alkoholen som familjeförstörare. Men min kollega Totte, som nu varit nykter och drogfri i många år, säger att även detta är en förväntan som leder till besvikelse. För i det läget blir nykterheten nr 1. Och att arbeta med sig själv, sina känslor och sitt beroende upptar till en början i alla fall missbruakrens fulla tid och energi.
Det var en lite finare omskrivning än vad Totte säger. Han säger egentligen så här: "Tror du att du ska bli nummer 1 bara för att personen blir nykter? Glöm det! Ni kommer intebli nummer 1 då heller, för det är nykterheten."

Hur kan anhöriga förhålla sig till detta? Vad kan man göra och tänka för att skydda sig från besvikelser? Skrivoch berätta hur ni tänker!

Skrivet en varm dag på Bali. Skickar solsken till er!
/Carina

Vill du hjälpa?

Tack mina fina följare till den här bloggen!

Hoppas min avsikt med bloggen når er som följer mina inlägg! Egentligen har jag ganska många förhoppningar med bloggen. Dels att sprida information, och ibland kanske viss tröst för er som är anhörig till någon med missbruksproblematik.

Ibland hoppas jag det sprider inspiration, mod och ibland eftertanke. Hoppas detta når fram till er läsare!

Om ni vill hjälpa mig så vore jag tacksam av hela mitt hjärta! Det här är 2 alternativ:

1) Hjälp mig att sprida bloggen så att fler hittar hit! Via facebook, twitter, diskussionsforum mfl.

2) Bli gästskribent! Berätta din egen historia som anhörig eller reflektioner kring medberoendebeteende. Maila detta till mig på info@carinacoach.se. Inlägget ska inte vara för långt och gärna innehålla lärdomar/insikter om att vara anhörig som även kan hjälpa andra anhöriga. Jag förbehåller mig rätten att korta ned och redigera inlägget innan det läggs ut på nätet.

Som tack för hjälpen om ni skriver ett gästinlägg så får ni "Arbetsmanualen för anhöriga" på 50 sidor mailat till er!

Tack för att ni läser!
/Carina

Att fylla tomrummet

Nu återkommer jag till boken "Allt eller inget" av Richard Engfors.

Han skriver att alkoholen hjälpte honom att fylla det tomrum han känner. Och det får mig att tänka på många av de samtal som jag hade med personer med alkohol- och drogproblematik när jag arbetade inom Kriminalvården. Många berättade om tomrummet. Det svarta hålet där det fanns så mycket sorg och meningslöshet. Och att alkoholen och drogerna hjälpte till att slippa känna det tomrummet.

Och då drar jag detta lite längre... Jag kan tänka mig att personer med medberoendebeteende upplever samma känsla av tomrum. Och att en vinst med att vara beroende av en annan person är att man kan fylla upp sitt eget tomrum med att i stället fokusera på någon annans liv, problem och svårigheter. Och naturligtvis få kärlek och bekräftelse i gengäld. Rädslan för att känna tomrummet kan göra att vi fortsätter att leva i destruktiva relationer, för det är ännu värre att se det stora svarta hålet.

Ända sättet ut ur det beroendet tror jag är att möta det som finns i tomrummet. Få hjälp för att hantera det som väcks. Och tillvägagångssätt att acceptera att ibland kommer jag känna detta tomrum och att det är okej. Det är inte farligt och det går över.

Vad tror ni? Är det något ni kan känna igen?

Kom-ihåg-lista av Richard Engfors

Har läst boken "Allt eller inget" av Richard Engfors. Där har han skrivit en klok kom-ihåg-lista vid panikattacker. Den kan nog bidra även till anhöriga tänker jag, som ibland drabbas av panik och oro gällande den närstående med beroendeproblematik.

1) Det du känner är normalt, även om det inte känns så.
2) Det du känner är inte farligt, även om det känns så.
3) Låt inte tankarna skena iväg så att situationen förvärras.
4) Koncentrera dig på att andas lugnt.
5) Acceptera det du känner just nu. Håll ut och vänta så går ångesten över.
6) Känn hur ångesten börjar släppa sitt grepp om dig.

Tack Richard för de orden!

Vems liv lever du?

En vän till mig har vuxit upp med 4 bröder med missbruksproblematik. Hon utvecklade ett tidigt medberoende som syster och en tanke hon har fört med sig för att dubbelkolla att hon inte hamnar i ett medberoende igen har varit: "Vems liv lever du nu?"
Hon dubbelcheckar sig själv, så hon inte gått in och tagit över någon annans liv och problem.

Så jag ställer den frågan till dig:
- Vems liv lever du nu?
- Vems känslor känner du nu?

Balansgången man behöver finna är att man lever sitt eget liv och äger sina egna känslor. Att kunna känna empati för sina medmänniskor utan att det blir på bekostnad av sitt eget liv, hälsa och mående.

Vad är meningen med ditt liv?

Vad är meningen med ditt liv?

Det kan vara en ganska svår och ångestframkallande fråga. Å andra sidan så för dem som har hittat en mening med sitt liv så ger det en möjlighet att agera på ett sådant sätt så det främjar till att man upplever ett meningsfullt liv.

Meningen med livet kan förändras också. Det jag tyckte var meningen för 10 år sedan kanske är förändrad nu, då jag har fått nya erfarenheter och insikter.

Meningen med mitt liv som jag levt efter i några år nu och har inte för avsikt att förändra på ett tag är:
"Jag vill lämna den här världen lite bättre än när jag kom hit."

Jag skulle ju naturligtvis kunna välja att säga "mycket bättre" än när jag kom hit. Men det törs jag inte. Inte riktigt ännu i alla fall... ;-)

Vad är din mening med livet? Skriv i kommentarerna och berätta!

Har du svårt att bestämma dig?

Ibland är den absolut jobbigaste tiden när man inte kan bestämma sig. Den ambivalenta perioden när man väger fram och tillbaka och man vet varken ut eller in. När man äntligen tar beslutet och agerar utifrån det känns det så otroligt skönt! Kan ni känna igen detta?

Här kommer en övning som kan vara till hjälp vid sådana situationer. Det blir lättare att se vad som väger i vågskålen och kan hjälpa till att ta ett beslut som känns välgrundat.

Skriv långa listor med allt du kommer på under de olika rubrikerna:

* Fördelar med nuvarande situation:  

* Nackdelar med nuvarande situation:

* Nackdelar med förändring:

* Fördelar med förändring:

Reflektera sedan över ditt resultat, är någon lista längre än någon annan? Någon punkt som väger tyngre än någon annan?

Under rubriken "Nackdelar med förändring" brukar ofta olika rädslor och hinder dyka upp. Om det händer, ta reda på olika sätt som du kan hantera detta på bästa sätt! Det finns troligtvis flera olika alternativ för att hantera det.

Lycka till!

Vad är din intention?

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så agerar vi människor utifrån att vi vill uppnå något, eller undgå något.

Vi har en intention med det vi gör, eller inte gör. Allt ifrån att vi gör en kopp te med intentionen att vi vill värma oss och kanske lugna oss med denna kopp te. Till våra intentioner med vår kommunikation och våra relationer.

Vad är dina intentioner? Gällande det du gör just nu? (läsa blogg om medberoende)
Vad är dina intentioner med olika relationer i ditt liv?
Vad är din intention när du kliver upp på morgonen?
Vad är din intention gällande din kropp och hälsa?
Vad är din intention gällande din familj?
Vad är din intention gällande din sysselsättning/karriär?

Och uppnår du det du hoppas med dina intentioner? Är du på rätt väg? Har du hittat en strategi som fungerar för dig? I sådana fall, hur gör du för att lyckas? Om inte, vad behöver du göra annorlunda?

/Carina