onsdag 26 oktober 2011

Vår självbild påverkar beteendet

Har varit på en kurs där vi diskuterat självbilden. Att vårt beteende, våra handlingar, hur vi kommunicerar, vilka val i livet vi gör är en spegling av vår egen självbild och hur vi ser på oss själva.

Jag drar ju detta vidare då till personer som lever som anhörig till en person med beroendeproblematik. Låt oss säga att ett barn har växt upp med missbruksproblematik i familjen. Hur påverkar det barnets självbild? Hur fortsätter detta påverka personens självbild i vuxen ålder? Hur påverkar det denna persons beteende och val i livet?

Kan det vara en förklaring till varför vuxna barn till föräldrar med missbruksproblematik väljer liknande relationer som vuxen? Antingen att bli tillsammans med en person med ett beroende eller att bli beroende själv av något?

Det blev mycket frågor nu... Vad tror ni?

/Carina

fredag 21 oktober 2011

Feedback på Arbetsmanualen för anhöriga

Det är roligt att få feedback på hur anhöriga har upplevt "Arbetsmanualen för anhöriga till missbrukare" som jag skrivit. Det är en självhjälpsmanual med information och 103 reflektionsövningar. Syftet är att sätta strålkastaren på den anhöriges liv, stärka självkänsla och öka fokus på eget välmående. Men det är inte bara roligt med feedback, det är utvecklande också. Genom att få veta vad läsarna uppskattar och vad de skulle önska mer eller mindre utav hjälper till att utveckla manualen, så den kan hjälpa ännu flera anhöriga i framtiden!

Det här är vad några personer skriver:

"Mycket bra material! Det har hjälpt mig att bli starkare"
"Jag kan säga ifrån och sätta tydligare gränser"
"Manualen hjälpte mig i mitt förhållningssätt till missbrukaren jag är anhörig till"
"Jag fick verktyg att titta på mig själv och min egen del av mitt mående. Hur jag kan påverka mig själv och inte någon annan"
"Jag har fått mer förståelse och kan fokusera mera på mig själv och mitt liv"
"Det var första gången som någon, i det här fallet en text, förklarade att jag inte sett mig själv i den situation som jag var i"
"Jag fick många bekräftelser - att det inte är jag som är tokig eller ensam om det här" 
"Man kan ta ett steg åt sidan. Det gör att man slappnar av"
"Min insikt är att jag är inte mina beteendemönster. Det känns viktigt"

Har du också läst Arbetsmanualen för anhöriga till missbrukare? I sådana fall, skriv gärna några kommentarer om den här i bloggen eller gör utvärderingen på denna länk:
http://www.surveymonkey.com/s/7ZY8M2N

All feedback är bra feedback!!!
/Carina

söndag 16 oktober 2011

Hjalmar Söderberg

Det kan nog ligga en del i det här:

"Alla människor strävar inte efter lycka,
de försöker få stil på sin olycka."

Ur Dr Gals av Hjalmar Söderberg

fredag 14 oktober 2011

Anhörigföreningen NärRingen

"Bryt tystnaden"
Föreläsningar om alkohol- och drogproblematik i familjen.
Måndagen 14/11 kl. 18,30
Andreaskyrkan, Högbergsgatan 31, Stockholm, T-bana Slussen
Kostnad: 50 kr

Innehåll:
Vad är medberoendebeteende?
Carina Bång

Att växa upp i missbruksfamilj
Fleur De Vrient

Att vara mamma till barn med narkotikaberoende
Jessica Bengtsson

Relationen till anhöriga utifrån den beroendes perspektiv
Torbjörn Alderfalk

Välkomna!
http://www.narringen.se/

tisdag 11 oktober 2011

Lögner

Har nyligen varit på en kurs. Där fick jag lära mig detta som satte lite griller i huvudet på mig:

"Lögner fungerar därför att omgivningen så gärna vill tro på dem."

Jag vet inte... Ganska självklart egentligen men det är något med den där meningen som gör mig väldigt illa till mods. Vad får ni för reflektioner kring detta? Kopplat till att vara anhörig till en person med beroendeproblematik?

Hoppas ni får en givande dag!
/Carina






torsdag 6 oktober 2011

Meditation funkar

Meditation gör oss lugnare och gladare. Nu finns det också forskat på att hjärnan förändras av en längre tids meditiation.

Efter en halvtimmes meditation om dagen i två månader har man sett att den del av hjärnan som står för minnen, känslor och sinnesförnimmelser stärks och reptilhjärnan som påverkar ångest och stress minskade.

lördag 1 oktober 2011

Känslorna hänger inte med...

Har ni varit med om det någon gång? Att känslorna inte hänger med verkligheten?

Jag ska försöka ge exempel:
Många anhöriga kan ha varit med om att personer i omgivningen säger: "Men du måste lämna honom/henne!" eller "Hur kan du älska honom/henne som har svikit dig så?"

Min slutsats är att känslorna hänger inte med vad som händer i verkligheten. Logiskt kan vi se att det bästa kanske är att lämna, eller att man inte borde älska en person som behandlat en så illa. Men känslorna fattar inte det ännu.

För att ge ett ännu tydligare exempel. Låt oss säga att om någon man älskar avlider, då dör ju inte kärleken för det. Man fortsätter älska personen även om den inte ens finns här i vår verklighet. Alltså, känslorna följer inte verkligheten.

Jag undrar då hur man ska ställa sig till det?
Antar att i vissa fall låter man sig styras av känslorna även om de inte är verklighetsförankrade, och vi vissa fall låter man logiken besluta. Oavsett vad man känner.

Man kanske också kan acceptera att jag känner på ett sätt, men gör på ett annat sätt och att det är okej. De två behöver inte alltid höra ihop.

Hmm... nu svamlar jag kanske...

Vad tycker ni? Har ni exempel på när detta har hänt?

/Carina