tisdag 28 juni 2011

Anhöriggrupp i Stockholm!

Vill göra er uppmärksam på att NärRingen tillsammans med Beroendelinjen anordnar öppna grupper för anhöriga, onsdagar kl. 18.30 på Andreaskyrkan (ingång på baksidan), T-bana Slussen, Stockholm.

Obs! Under semestern, veckorna 28-32 måste man dock anmäla att man kommer till mailadressen nedan!

Ni är mycket välkomna!

Om ni vill ha mer information, maila till: Sthlmjennie@gmail.com

lördag 25 juni 2011

Vilja - Kunna - Redo!

Vad krävs egentligen för att en person ska göra en förändring i sitt liv? I stort och smått?

Inom samtalsmetoden Motivational Interviewing (MI) säger man att för att genomföra en förändring behöver man:
1. Tycka att förändringen är viktig och har ett högre värde för mig (än nuvarande situation)
2. Ha tilltro till min egen förmåga att lyckas genomföra förändringen.
3. Vara beredd att börja agera för att uppnå förändring.

Så fundera, har du någon förändring du vill förändra? Eller när du tänker på din anhörige - och förändringen du hoppas att denne ska göra. Hur viktig är den här förändringen - utifrån personens eget perspektiv? (inte andras perspektiv) Och om personen verkligen vill göra en förändring, hur hög tilltro har personen till att lyckas? Risken är att vi kan tycka att en förändring är jätteviktig, men om vi är säkra på att misslyckas, då kommer vi inte våga göra någon förändring ändå.
Och slutligen, om vi både tycker att den här förändringen är viktig, vi ser vinster med att genomföra den och vi har en tilltro till vår förmåga att lyckas. Vad är vi då beredd att satsa för att genomföra den? Är vi beredda att eventuellt bryta gamla vanor, arbeta med nya tankemönster, göra annorlunda i situationer än tidigare? Är vi beredd att prioritera bort vissa saker för att kunna prioritera förändringen?

Hur är det med dig gällande en förändring du vill göra?
- Hur viktigt är det för dig?
- Hur hög tilltro har du till att lyckas? (om du har låg tilltro, vad behöver du göra för att höja din tilltro till din förmåga? Vad kan bidra? Vad kan vara till hjälp?)
- Och till sist, vad är du beredd att göra för att lyckas?

måndag 20 juni 2011

Droger starkare än kärlek

Det är svårt att förstå, att drogen är starkare kärlek. Som anhörig försöker vi kanske älska mera, ge mera, uppoffra ännu mera i hoppet om att kärleken till varandra ska bli starkare än drogen. Att det ska få personen att vakna upp och förstå att kärleken och familjen är det viktigaste. För oss är det så svårt att förstå att drogen är starkare än kärleken. Hur vi än vrider och vänder oss ut och in, så är vi maktlösa inför drogen.

onsdag 15 juni 2011

Överdriven styrka!

Som kontrast till förra inlägget om "offerkoftan" så ska jag beskriva ett annat beteende som är vanligt hos medberoende. Det brukar kallas att man blir "sjuk i styrka"

Det innebär att man genom att hjälpa människor som är hjälpbehövande själv får bekräftelse och identifierar sig som en stark och duktig person. Genom att se missbrukaren som ett litet sårbart barn som är i behov av omhändertagande får man själv bekräftelsen av att man är stödjande, viktig och man bygger sin självkänsla på detta.

I relation med missbrukaren kan man därför se sig själv som rollen som den starka och ansvarsfulle. På det sättet kan också missbrukaren fortsätta att inte ta ansvar för sitt handlande. För konsekvenserna av missbruket tar den ansvarsfulle och starke anhörige hand om.

Det kan också innebära att om man inte har någon att hjälpa för tillfället, så förlorar man sin känsla för att vara värdefull och känna att det inte finns någon mening med livet.

Att hela tiden vara fokuserad på att hjälpa någon annan kan man på så sätt slippa möta sig själv, sina egna känslor och behov. Man håller sig upptagen med att rädda någon annan och behöver på så sätt inte möta sig själv och vilken situation man egentligen lever i.

Missförstå mig inte, att vara hjälpsam och visa medkänsla är fantastiska egenskaper, och världen skulle vara en bättre plats om vi visade mera av det. Men, när denna hjälpsamhet blir en flykt från sig själv, eller på bekostnad av sin egen hälsa, då kan det vara läga att fundera över sina prioriteringar.

fredag 10 juni 2011

Offerkoftan

Som medberoende kan vi falla i fällan att ta på oss offerkoftan. Vi tycker oss vara utsatt för svek och otacksamhet från en person som vi ställt upp på, hjäpt och försökt rädda. När denne sedan fortsätter sitt missbruk ser vi det som otacksamhet för allt vi gjort och ställt upp på. Kanske har vi till och med överskridit våra gränser och värderingar för att hjälpa denne person. Då börjar vi se oss själva som offer för missbrukaren.

Vad vi också har gjort i denna process är att frånta missbrukaren sitt ansvar. Gjort denne omyndig som inte behöver ta hand om konsekvenserna för sina ageranden eller göra val och beslut angående förändring. På så sätt får inte missbrukaren heller möjlighet att växa, utvecklas och se klart på de negativa konsekvenserna av missbruket, för det har vi anhöriga tagit hand om.

Som barn är man ett offer för föräldrarnas missbruk. Man är beroende av föräldrarna för sin överlevnad och de är vårdnadshavare. Som vuxen är man inte offer. Då har man fritt val. Man kan välja. Vi kan välja våra relationer, vi kan välja om vi vill hjälpa eller inte. Det är vårt val, vårt beslut.

Om du känner igen dig i denna text, om du känner igen att du hjälpt, räddat och aldrig får tillbaka något tack för det, om du känner att du tagit på dig offerrollen. Kliv ut ur den! Du är inget offer! Du har gjort dina egna val hittills och du har möjlighet att göra nya val i framtiden!

tisdag 7 juni 2011

Sommar rabatt på Arbetsmanualen för anhöriga!

Sommar, sol och semester! Låter underbart, eller hur? Men för många innebär det också ett större alkoholintag. Och fler anhöriga som mår dåligt. Därför rabatteras priset på Anhörigmanualen över sommaren, fram till sista augusti, i förhoppningen att flera kan få stöd av den.

Kostnad: Sommar rabatt! Nu 59 kr! (ord pris 89 kr inkl. 6% moms)
ISBN 13 978-91-933-1585-5
Författare: Carina Bång, 2006

Manualen kan beställas och levereras till dig via mail på: http://www.codependencyinfo.com/arbetsmanual.html

I självhjälpsmanualen sätter vi fokus på den anhörige. Den innehåller fakta om att vara anhörig och medberoende till en missbrukare och innehåller 101 övningar som hjälper dig att reflektera och utveckla din livssituation.

onsdag 1 juni 2011

Dumhet...

"Dumhet är att göra samma sak om och om igen, och förvänta sig ett annat resultat" var det någon smart person som sa. Var det Albert Einstein?

Hur som helst, det ordspråket går att fundera på ur många perspektiv. Som anhörig kan vi försöka tjata och mutas oss till en förändring. Ibland kanske det fungerar. Ofta gör det inte det. Ändå fortsätter vi att göra det, om och om igen. I förhoppningen om att de ska ge ett annat resultat.

Så om man nu har använt sig av samma metod om och om igen, och det uppenbarligen inte ger det önskvärda resultatet man hoppats på, vad kan man då göra annorlunda?