onsdag 27 mars 2013

Övning - skapa riktlinjer för relationen!

Kartläggning för att skapa egna riktlinjer gällande kontakten med din anhörige

Känn efter hur du mår efter att olika situationer uppstår i relation med din anhörige med missbruksproblem. Markera på skalan hur du påverkades av situationen. Utifrån din kartläggning kan du sedan skapa dina riktlinjer för att påverka relationen så den blir hanterlig för dig!

Att träffa den anhörige när denne är påverkad:
Känns bra!                                                                              Mår dåligt!
+ 10 – 9 – 8 – 7 – 6 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1 – 0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – -10  

Att träffa den anhörige när denne är nykter/drogfri:

+ 10 – 9 – 8 – 7 – 6 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1 – 0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – -10 

Att prata med personen i telefon när denne är påverkad:

+ 10 – 9 – 8 – 7 – 6 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1 – 0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – -10

Att prata med personen i telefonen när denne är nykter/drogfri:

+ 10 – 9 – 8 – 7 – 6 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1 – 0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – -10

När jag har telefon på under natten ifall denne ringer:

+ 10 – 9 – 8 – 7 – 6 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1 – 0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – -10

Att läsa sms personen skrivit till dig:

+ 10 – 9 – 8 – 7 – 6 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1 – 0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – -10 

Att följa personen genom att fråga om denne hos gemensamma vänner, uppdateringar på Facebook m.m:

+ 10 – 9 – 8 – 7 – 6 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1 – 0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – -10

Att prata om vissa ämnen med den anhörige (Vilka ämnen?.....................................………)

+ 10 – 9 – 8 – 7 – 6 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1 – 0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – -10 

Annan situation där mitt mående påverkas av relationen till min anhörige……………………..

+ 10 – 9 – 8 – 7 – 6 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1 – 0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – -10

Annan situation där mitt mående påverkas av relationen till min anhörige…………………….

+ 10 – 9 – 8 – 7 – 6 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1 – 0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – -10
Utifrån vad du kommit fram till i din egen utvärdering, hur vill du att den fortsatta kontakten ska se ut så du skyddar dig själv från det som är mest smärtsamt?

Mina riktlinjer för relationen:

För att jag ska må bra behöver relationen se ut så här:

(Hur ofta, på vilket sätt, vad ska relationen innehålla?)

________________________________________________
________________________________________________
________________________________________________

Vad är det som behöver förändras?

________________________________________________
________________________________________________
________________________________________________

Hur ska du göra för att hålla fast vid detta?

________________________________________________________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
Lycka till!
/Carina

torsdag 21 mars 2013

Medkänsla utan medberoende

Vart går gränsen mellan att visa medkänsla och att agera ut medberoendebeteenden?
Och måste man bli helt egoistisk bara för att man inte ska vara medberoende?
Vad är vad och var går gränsen?

Så syftet med att arbeta med sina medberoendebeteenden betyder inte att man ska sluta visa empati och medkänsla för sina medmänniskor! Det är styrkor och egenskaper vi behöver mera av här i världen! Om vi tvärtom, sätter stenhårda gränser mot allt och alla, bara fokuserar på oss själva, slutar ta ansvar för hur vår kommunikation och förhållningssätt påverkar andra, då kommer vi i stället börja såra våra medmänniskor. Då har det dragit för långt åt den andra hållet i stället.

Ett sätt att tänka som har hjälpt mig har varit denna: "Medberoende är när min omtanke om en annan människa blir på bekostnad av min egen hälsa och viktiga livsområden".

Så exempel på det kan vara att jag ställer inte en egen läkartid för att jag ska följa en annan person till läkaren. Den andres hälsa blir viktigare än min egen.

Eller att jag ägnar mycket av min tid till att kontrollera och försöka styra en annan person, vilket gör att jag kanske har mindre tid att visa andra viktiga medmänniskor min uppmärksamhet.

Vad kan då vara exempel på att förmedla empati och medkänsla utan att det dippar över till ett medberoende?

Gränsen är svår och högst individuell vad man själv kan hantera och hur relationen med missbrukaren tar sig i uttryck. Det som känns okej i en relation mår andra dåligt av i en annan relation.

Exempel på hur en person kan visa medkänsla och omtanke samtidigt som det finns gränser:

* Via telefonsamtal, an lyssna på personens problem och ge tid till personen om denne ringer innan kl. 21.
* Vi kan ses och fika 1 gång i veckan om personen är nykter
* Kan ge mina synpunkter och råd till personen om denne frågar efter mina råd.
* Kan berätta att personen är viktig och betydelsefull för mig och jag hoppas att den söker hjälp.
* Kan hjälpa personen att söka hjälp om personen frågar efter hjälp.

OBS! Detta var bara några exempel, det passar inte alla. Man behöver hitta sin egen nivå!

Vad kan du göra för att förmedla medkänsla utan att det blir på bekostnad av dig själv och din hälsa?

Skriv gärna och berätta vad du tänker om detta i kommentarerna! Jag uppskattar verkligen när ni skriver i bloggen! :-)

/Carina








fredag 15 mars 2013

Ömsesidigt medberoende

I vissa fall finns ett ömsesidigt medberoende till varandra. I sådana relationer finns ofta två individer med stor osäkerhet, låg självkänsla och rädsla att bli lämnad. Det kan göra att oro och kontroll styr relationen. En positiv sida är att individerna kanske är lyhörda och uppmärksamma på varandras behov. Men inte sällen utvecklas också en maktkamp, där svartsjuka, misstänksamhet och kontrollbehov tar överhanden och lägger en mörk skugga över relationen. Den har då blivit destruktiv och individerna i relationen har blivit beroende av varandra. Kan inte klara sig utan varandra, känner sig inte hel utan den andre. 

Relationen kan kännas som ett fängelse, då båda bevakar varandra och upplever inte trygghet förrän det är bara de två tillsammans. Men trots att det kan kännas instängt och hämmande så stannar man kvar, av rädslan att bli ensam.  

Känner du igen dig själv eller någon av dina vänner? 

Jag kan i sådana fall lugna er med att de flesta som faktisk blir ensamma också lär sig att njuta av det. En stund i livet de får bygga upp sig själva som individer och hitta sin egen stabila plattform. Det gör att nästa kärleksrelation kan bli ännu bättre!

söndag 10 mars 2013

Bekvämlighet...

Jag är ganska bekväm av mig. Och jag tror inte jag är den enda. Om någon annan gör det bättre/snabbare/snyggare. Då backar jag och överlåter jobbet till den andre personen. Som min sambo, han är jäkligt duktig på att borra, såga och lösa tekniska problem. Vilket gör att jag med nöd och näppe kan hantera fjärrkontrollen (i och för sig är det 3 stycken, vilket jag tycker är alldeles för många att hålla reda på.)

Men, nu till poängen. Vad har det här med medberoende att göra?

Jo, så länge de medberoende skyddar och tar hand om missbrukaren så kommer de aldrig behöva utveckla de färdigheter som krävs för att hantera en vardag. Om någon annan är mycket snabbare/bättre/kunnig om hur man betalar räkningar, sköter sociala kontakter, fyller i blanketter, städar hemmet, tar hand om posten, ringer och bokar möten och vårdkontakter, tvättar kläderna, skjutsar barnen till dagis, varför skulle jag då göra det? De är det bekvämt att låta den andre göra det, å andra sidan så lär jag mig aldrig att bli snabbare/bättre/kunnigare på de uppgifterna.

På det sättet skyddar vi missbrukarna och det gör att de inte heller behöver utvecklas som vuxna individer. De behöver inte heller ta konsekvenserna av sina egna ageranden, för de medberoende anhöriga har förmodligen redan hunnit städa upp...

Det är ju inte så att missbrukaren är inkompetent, om vi tar narkotika som exempel så krävs det en otrolig driftighet och snillrikhet för att få tag på pengar för att sedan kunna få tag på drogerna. Det kräver många färdigheter.

* Om du själv är i en medberoenderelation just nu, vad gör du som förhindrar den andre personens utveckling?

/Carina

tisdag 5 mars 2013

Varning för "Ultimatum-fällan!"

Kanske har jag nämnt denna fälla förr, men det är värt att nämnas om och om igen.

Det finns en sak som man som anhörig till en missbrukare kan göra. Och det är att undvika det jag kallar för "Ultimatum-fällan" Den ställer bara till djävulskap för den anhöriga.

Den brukar ofta se ut så här:

Anhörig: Om du dricker/tar droger igen så lämnar jag dig!
Missbrukaren: Jag lovar. Jag ska aldrig dricka/ta droger igen. Lämna mig inte!

Och så går tiden. Och personen med alkohol- eller drogproblem håller sig nykter en tid. Men sedan så börjar alkoholen/drogerna att snirkla sig in på sitt lömska vis igen.

Den anhöriga blir då väldigt besviken och sorgsen. Men går inte. Den anhörige håller inte sitt ultimatum utan stannar kvar.

Det här ger olika effekter, såsom:
* Missbrukaren tänker: Aha! Hon/han går inte. Jag kan fortsätta dricka/ta droger.
* Den anhörige känner skam och skuld för att hon/han inte kan stå upp för sig själv och sina värderingar.
* Den anhörige ruckar ytterligare på sina gränser. Man börjar acceptera sådant man aldrig trodde man skulle acceptera.
* Den anhörige sviker sig själv, och slutar tro på sina egna ord.
* Och personen med missbruk tror inte heller på den anhöriges ord. Han/hon har ju hotat med att lämna förr, det går över.

Och det finns säkert fler negativa konskevenser som ni kan komma på.

Så, för att undvika ultimatum-fällan, som vi ofta slänger ur oss för att vi menar det just då och för att vi är så frustrerade och skadade, så är det bättre att hålla tyst. Säga något annat. Säga vad du tycker om alkoholen och drogen. Men ge inga ultimatum om du inte är 100% säker på att du kommer hålla dem.

Be strong!

/Carina

Ps. Tycker du den här bloggen är hjälpsam? Bli medlem genom att klicka på länken längst ned på vänster sida eller sprid den till andra som kan behöva den!