fredag 28 maj 2010

Vad är "missbrukarpersonligheten"?

Många anhöriga till personer med alkohol- eller drogproblematik slutar aldrig att förvåna sig över hur deras närstående kan förändras så pass mycket beteendemässigt, hur de kan göra och säga saker som är så annorlunda från hur personen annars brukar vara, tänka, känna och agera.

Inte sällan händer det också att de anhöriga blir utsatta för många otrevliga och farliga händelser just i relationen till sin närstående, både sådant som kan skada dem fysiskt eller psykiskt. Jag skulle vilja rekommendera en väldigt givande bok som heter Jaget och Missbrukaren, skriven av Craig Nakken. Den handlar om hur en så kallad beroendepersonlighet uppstår och fokuserar på den beroendes beteenden, tankar och handlingar. 

I boken beskrivs att beroendepersonligheten utvecklas under en process. Personen blir beroende av själva processen som uppstår av konsumtionen och söker en slags tillfredsställelse i den. Personen utvecklar en relation till alkoholen/drogen och börjar därefter bygga upp ett försvarssystem för att skydda substansen från "angrepp och attacker" från omgivningen.

Craig Nakken beskriver att ett beroende är en emotionell relation och personen försöker tillfredsställa sina behov av intimitet genom denna relation. Beroendet är inte logiskt i sig, utan emotionellt, och för anhöriga som står runt omkring, som försöker begripa vad som händer med hjälp av logik, kommer att bli frustrerade och besvikna över att de inte förstår den närståendes handlingar, resonemang och tankebanor.  

Hur är det möjligt att min närstående inte bara kan inse att alkoholen/drogerna förstör hans/hennes liv?, är en vanlig tanke hos anhöriga. Vi kan helt enkelt inte förstå hur personens hjärna fungerar. Men den beroende har som nämnt ovan sin egen relation med drogen. Faran i detta är att det kan komma att utveckla sig på så sätt att människor runt omkring personen enbart blir objekt, vilka antingen kan underlätta eller hota relationen till drogen.

Vill ni veta mer om beroendepersonligheten så rekommenderar jag att ni läser Jaget och missbrukaren. Mycket lärorik! Boken kan ni hitta här

8 kommentarer:

Åsa Hellberg sa...

Mitt i prick.

Vi anhöriga försöker hänga med i en logik som inte finns, och i det fastnar vi i den tumlare som heter missbruksrelation:)

För mig var det oerhört viktigt att förstå missbruket för min egen skull, det frigjorde mig från ansvar (att jag inte dög bland, att jag kunde läka, att "om bara jag"...).

Nakkens bok är också min favorit.

Kram Åsa

Anonym sa...

Hej.
Jag lever just nu med en missbrukare och jag är Medberoende. Jag mår riktigt riktigt dåligt och allt är alltid mitt fel enligt min partner. Han slingrar sig och manipulerar. Han ljuger som en häst travar och han är okapabel till att tala sanning. Jag har låtit detta hända, jag vet egentligen vaf som hänt men jag försvarar honom i alla lägen fram till denna helgen. Vi var hemma hos min familj och en familjemedlem blev av med sin narkotikaklassade medicin, alla förstod att det var min partner oc han blev anklagad från alla håll och kanter men på något märkligt sätt lyckades han få mig att misstänka och anklaga min egen bror som självklart aldrig skulle göra något sådant. I syfte för att förstöra fär mig och min partner enligt min partner. När jag sedan anklagar honom blir han förbannad och kan inte se hur jag mår i detta, han ser bara till sig själv. Han rusar ur huset och lämnar mig. Vilket han efter en timme ångrar då han behöver min hjälp.
Nuläget: jag ställde ett ultimatum tidigarr idg om att han regelbundet göra pisseprov pch prata med någon på psykiatrin, för att jag har kommit till väldigt många insikter. Min mamma länkade denna blogg till mig och jag har verkligen fått mina ögon öppnade. Jag är inte ensam! Och jag är inte den som gör fel!
Nu till frågan: hur vet jag att han inte kommer falla tillbaka? Kommer jag kunna lita på honom, gör jag något fel, vad kan jag göra bättre?
Snälla jag behöver råd
/ karin

Anonym sa...

Jag vaknade upp till ett sms nu där han skrev att han inte gör detta för sin skull utan för min men att han tånker sluta för sin egna skull. Hur ska jag tolka det?
Jag har tagit avstånd från honom och sagt att vi behöver vara ifrån varandra i ca 9 dagar, är detta fel eller rätt?
/ karin

it went through my mind sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
LyckanNu sa...

Är väldigt trött på allt skuldbeläggande gällande den medberoende i ett förhållande.
Att förhålla sig till en missbrukare kräver en enorm förmåga till att både frigöra sig från all skuld skam och ansvar av den som missbrukar.
Och kräver både kapitulation och ett gediget arbete för att kunna separera upp sig själv ifrån missbrukarens manipulationer begär lögner och besatthet.Att missbrukaren har en relation med en drog eller annat som innefattar ett missbruk det är väldigt bra formulerat.
Och vill man tillfriskna ifrån en missbrukare s¨gäller det att vilja det och söka stöd och program som kan ge helheten.
Ingen människa är en ö.Man behöver stöd andra människor program terapier och övrigt för att leva ett friskt liv i och med friska relationer om man nu vill det.

Anonym sa...

Jag har läst kommentarer. Jag känner mycket av detta själv. Fruknasvärt arg på mig själv att jag har ingen kraft att lämna missbrukare!! Grublar hela tiden om rätt och fel beteende. Kanske då har jag fel att bedömma människa. Var stark innan men saknar just nu alt. Så rädd att förlora mig själv. Rädd att drunkna i hans äckla ölar!h:-)

Carina Bång sa...

Hej Anonym! Förstår att du känner sig förvirrad och inte vet hur du ska göra. Och kanske finns det inga snabba svar, men det finns hjälp att få så du kan börja hitta din väg som gör att du mår bättre. Ta kontakt med ex terapeut, alkohollinjen, Alanon mfl. Kolla upp det!

Unknown sa...

Jag har levt med missbrukare, och blivit fysiskt och psykiskt misshandlad, stalkad, slagits för mitt liv, jag har bara ett råd att ge. Det som ingen vill höra. Lämna relationen så snabbt du bara kan. Spring åt andra hållet!
Vad du gör när du stannar kvar i relationen, förlåter, är att du säger i handling att det är ok att du missbrukar, jag går med på det, du kan svika mig gång på gång, jag stannar ju kvar ändå.
Plus att det möjliggör nya svikna löften, missbrukaren tänker - det var lite liv förra gången men hon lät sig övertalas, det gick ju bra, det gör det denna gången oxå. Man är inte seriös som går omkring och inte vet om han ska börja igen, inte vet om man kan tro på den man lever med. Det är ovärdigt att ha det så, ett sådant liv. Det är din plikt att söka ett liv du vill ha.
Ett litet citat jag läste sammanfattar vad jag försöker säga:
IF SOMEONE HURT YOU...
DON´T GO BACK !
THEY WILL DO IT AGAIN!

VAR MODIG!