lördag 30 januari 2010

Sätt din gräns!

För anhöriga är det lätt att tänja sina gränser till förmån för den andre personen som mår psykiskt dåligt. Pö om pö börjar vi rucka på sådant som är viktigt för oss, sånt som får oss att må bra för att ta hand om personen som dricker eller tar droger. Han/hon kan ju inte ta hand om sig själv. Vi tar på oss allt större ansvar och bördor för att underlätta för missbrukaren. Tillslut står vi i värsta fall i ett läge där vi accepterar saker vi aldrig trodde vi skulle acceptera.

söndag 24 januari 2010

Tips om föreläsning 28/1 Stockholm

Välkomna på föredrag om tema Våld & Missbruk
Onsdag 28/1 klockan 18:00- 21:00
Andreas Kyrkan, Högbergsgatan 31

Varför går hon?

Läser just nu en bok som heter Varför går hon? av Carin Holmberg och Viveka Enander. Den handlar om misshandlade kvinnors uppbrottspprocesser.

I boken beskrivs de bindningsprocesser som även gör att kanske kvinnan stannar kvar i relationen. Den här bindningen tycker jag mig känna igen även hos kvinnor/män som lever i relationer med en missbrukande man eller kvinna.

onsdag 20 januari 2010

Kan alla utveckla ett medberoendebeteende?

Den frågan dök upp på diskussionsforumet på Beroendelinjen. Jag tror det. Min uppfattning är att medberoende är ett beteende man utvecklar under vissa livsomständigheter i relation till någon annan.Kanske är det inte alla som skulle stanna kvar i en ny relation där man upptäcker att partnern har ett missbruk/beroende av alkohol eller droger. Många skulle nog vid en sådan situation känna att de behöver skydda sig själva, och därför avsluta relationen.

Men jag tror att gäller relationen ens egna barn eller föräldrar, då är nog risken hög att man utvecklar ett medberoendebeteende.

onsdag 13 januari 2010

Tveksam till begreppet medberoende

Hm... Måste erkänna att jag är tveksam till begreppet "medberoende". Jag vet att jag använder det hela tiden, både i tal och skrift. Men jag har hela tiden varit tveksam och febrilt försökt hitta ett annat ord som jag känner jag kan stå för. Men av ren slentrian använder jag ordet medberoende. "Anhöriga till personer med beroende- och missbruksproblematik" blev för långt och komplicerat. Dessutom verkade ingen riktigt förstå vad jag menade förrän jag sa ordet medberoende. "Aha!", då förstod alla ungefär vad jag pratade om.

lördag 2 januari 2010

Klart och tydligt om alkoholism

Ibland tjorvar vi anhöriga till det. Vi lägger massa energi och tankemöda för att försöka förstå det som är sjukt, försöker hitta logiska förklaringar till det som våra anhöriga gör under påverkan av deras sjukdom, alkohol- eller drogberoendet. Egentligen slöseri med tid och kraft...
Kanske vi också funderar mycket på vad vi som anhöriga kan göra för att hjälpa alkoholisten eller narkomanen att göra en förändring. "Om vi bara gör si eller så... då kanske det blir en förändring." Vi tar på oss ett stort ansvar för ett problem som inte är vårat och som vi inte har makten över.