söndag 15 juli 2018

Sommar-rabatt på onlinekurs för föräldrar!

Kära läsare,

Från och med idag och 3 dagar framåt får du 20 % rabatt på onlinekursen för föräldrar (650 kr ordinarie pris). Kursen fokuserar fullt ut på dig som är mamma eller pappa till ett barn (oavsett ålder) som har alkohol- eller narkotikaproblem. I detta korta filmklipp får du en inblick i kursens innehåll. 

Många föräldrar vars barn överkonsumerar alkohol eller droger känner stor hopplöshet, maktlöshet, förtvivlan, oro och rädsla. Skam och skuld är inte heller helt ovanliga känslor. Det är även ett faktum att anhöriga ofta hamnar i skymundan och inte får den hjälp de behöver, eller så kanske man inte vet var eller hur man ska söka hjälp. 

Det glädjer mig därför att så många föräldrar har uttryckt att de funnit stöd i den här kursen, den utformades nämligen med det huvudsakliga målet att sätta föräldrars livssituation och välmående i fokus, men även att hjälpa dem hantera relationen till sitt barn. Vad jag många deltagare också har varit positiva till är att de både har kunnat vara anonyma och göra allt i sin egen takt, någonting man inte riktigt kan finna på en fysisk kurs. Detta var en viktig del av webbkursens syfte då den startades: alla ska kunna delta. 



Du kan läsa mer om webbkursen här

Glöm inte att uppge rabattkoden: 20-PROCENT-SOMMAR vid registrering!


Som kursdeltagare får du bland annat...
  • Lära dig kommunicera med din son/dotter på ett mer konstruktivt sätt
  • Lära dig hantera svåra känslor och tankar så som skam, skuld, sorg och ilska
  • Lära dig läsa och förstå olika beroendebeteenden hos ditt barn
  • Lära dig hur du kan hjälpa din son/dotter in i behandling och minska risken för återfall
  • Sätta upp mål och strategier för att bibehålla det du lärt dig


onsdag 11 juli 2018

Trädgårdsgatan premiär i augusti - Tävla och vinn biobiljetter!

Den 3 augusti har filmen Trädgårdsgatan premiär på SF! Det är en fängslande historia om hur det kan vara att vara barn till föräldrar med beroende, men även hur en sådan barndom kan påverka en människas liv i vuxen ålder. 


Handlingen kretsar kring vuxna Eric och Elin, som möts för första gången sen de var små. Deras möte väcker minnen som för dem tillbaka till den svåra barndomen, hur de fick kämpa för att ta sig igenom de tuffa stunderna men även hur viktig kärleken från deras föräldrar var. Jag kan rekommendera alla att se Trädgårdsgatan, vare sig du är anhörig, beroende eller ej, det är viktigt att vi sprider kunskap om hur mycket ett beroende kan påverka barnen i familjen.   

I god tid till premiären av filmen lottar jag ut 2 stycken biobiljetter som kan användas på valfri SF-biograf!  Biljetterna är inte knutna till någon specifik film, men jag kan varmt rekommendera Trädgårdsgatan. 




Gör följande om du vill delta i tävlingen:   

1. Gå in på min Facebooksida Coaching & Litteratur för anhöriga till personer med beroendeproblem (om du inte har ett Facebook-konto så kan du tyvärr inte delta i tävlingen, detta har att göra med punkt 3). 
2. Scrolla dig fram till inlägget som publicerades idag, 10/7. 
3. DELA inlägget. Om du inte har delat inlägget kan du tyvärr inte vinna tävlingen. 
4. Skicka ett mail till mig på adressen info@carinabang.se. I mailet ger du svar på frågan: 

På vilket/vilka sätt tror du att olika sorters kultur, så som film, serier och böcker, kan bidra till människors uppfattningar om beroendeproblematik och anhörigas situation?

Det finns inga rätt eller fel svar, jag vill mer ta del av dina egna tankar och funderingar kring kulturens eventuella inverkan på våra uppfattningar om beroende och anhöriga!   

5. Döp gärna mailet till "Filmtävling" samt notera i mailet att du har delat inlägget på FB.

Vinnaren meddelas på Facebook om cirka en vecka. 

Lycka till! 

söndag 8 juli 2018

Första hjälpen! Arbetsmanual för anhöriga

Känner du att du påverkas negativt av någon annans alkohol- eller drogkonsumtion men vet inte vad du ska göra åt det?

En enkel första hjälp är att läsa "Arbetsmanualen för anhöriga". Den innehåller information och självhjälpsövningar. En bra start för att börja sätta fokus på din egen situation! Du kan hitta manualen på Adlibris för endast 128 kr.


Någon annans problem med alkohol och droger kan:
- vända kärlek till hat
- hopp till förtvivlan
- tillit till misstänksamhet
- förstöra semestrar och högtider
- påverka dig ekonomiskt
- leda till aggressivitet och hotfullhet
- göra att du tvivlar på dig själv
- ibland göra att du tror att du är problemet

Ta första steget att börja må bättre!

Du kan hitta Arbetsmanualen HÄR.

Håller tummarna för dig!
/Carina

torsdag 5 juli 2018

Vill du berätta din historia? Ta chansen och dela med dig!





Vill du dela din historia till andra anhöriga? Då är du varmt välkommen att skicka ett mail till mig med ditt bidrag! Att läsa andras berättelser hjälper i den egna bearbetningen och är till stöd för andra som befinner sig i en liknande situation. 

Ordet är fritt men temat är beroendeproblematik och anhöriga. 

Kanske vill du dela med dig av någon specifik företeelse eller har kommit till någon speciell insikt? Har det hänt någonting betydelsefullt du vill skriva om eller har du tagit till dig viktiga lärdomar du vill sprida? Vill du sprida dina erfarenheter om något särskilt ämne, exempelvis att vara syskon till någon med beroendeproblematik?  

Knåpa då ihop dina tankar i ett dokument och skicka i ett mail till mig!

Din text får max vara 600 ord lång och ska skickas till: info@carinabang.se

Döp mailet till ”Min historia”.

Vid publicering får du vara helt anonym.

Tack alla ni som vill dela med er!

lördag 30 juni 2018

Tävling! Vinn bok riktad både till anhöriga och yrkesverksamma

Nu har du chansen att vinna Joachim Volckerts bok Drogberoende: Psykologi och terapi

Om boken, utdrag från Bokus.se:

"Motivation, psykoterapeutisk och miljöterapeutisk behandling samt problematiken kring återfall i missbruk - som är en del av varje missbrukares väg mot drogfrihet - hör till de problemområden som ägnas stor uppmärksamhet i boken. 

Boken vänder sig till dem som i sin dagliga gärning kommer i kontakt med människor som missbrukar droger, dvs. såväl anhöriga som de som professionellt arbetar med missbrukare."


SÅ HÄR GÖR DU FÖR ATT DELTA I TÄVLINGEN: 

1. Gå in på min Facebooksida: Coaching & Litteratur för anhöriga till personer med beroendeproblem (Du måste ha ett FB-konto för att kunna delta). Bläddra ner till inlägget som publicerades idag (30/6), som handlar om tävlingen. DELA inlägget. Om du inte har delat inlägget kan du tyvärr inte vinna tävlingen. 

2. Skicka ett mail till mig på min e-postadress info@carinabang.se där du skriver att du har delat inlägget. Svara sedan på frågan:  

Fler än vi kan föreställa oss är anhöriga till någon med beroendeproblem och mörkertalet antas vara stort. Vad tror du är en av de största anledningarna att så många anhöriga inte söker hjälp, trots att de lever i en svår situation? 


När du skickar ett meddelande till mig är du anonym, om du inte väljer att svara i kommentarsfältet. Vinnaren meddelas på FB-sidan om cirka en vecka!

LYCKA TILL :) 

/Carina 

måndag 25 juni 2018

Anhörigas förmåga att påverka återhämtning från ett beroende


Nedan följer en intervju med Dr. Robert Meyers, grundaren av Community Reinforcement Approach & Family Training (CRAFT). CRAFT är ett evidensbaserat, icke-konfrontativt tillvägagångssätt som riktar sig till anhöriga för att stödja deras närstående till att söka hjälpa. CRAFT sägs vara en av de viktigaste innovationerna i den moderna behandlingen av beroendeproblematik. I intervjun berättar Dr Meyers bland annat om sin bakgrund som både anhörig och substansberoende, hur han lyckades ta sig ut ur den svåra livssituationen och vad som motiverade honom att skapa CRAFT och att hjälpa anhöriga. I intervjun redogör Dr Meyers även sina reflektioner kring varför anhöriga är så pass viktiga i de närståendes återhämtning. Texten är översatt från en artikel skriven av William L. White.




Personlig bakgrund 

Bill White: Dr Meyers, du har en personlig historia relaterad till ditt intresse för beroendeproblematik. Vill du dela med dig av historien?

Dr. Meyers: Jag tror att jag, på ett sätt, var menad att arbeta med beroendeproblematik. Min pappa hade grava alkoholproblem när jag var liten, vilket ledde till att min mamma blev deprimerad och fick andra problem. Min pappa fanns aldrig där för att uppfostra mig eller min bror, så vi vara ganska så ”vilda”. I stället försökte min mamma disciplinera oss genom att slå oss, och det var riktigt svårt för oss att ständigt försöka undvika henne. Jag var väldigt bra på att brottas i gymnasiet och jag tror att det har att göra med att jag var så van vid att krypa omkring på alla fyra på golvet och att gömma mig, för att fly undan min mammas raseriutbrott.

Min mamma dog väldigt ung, hon var bara fyrtiofem och jag var tjugotre. Det var verkligen en tuff period för min familj, särskilt för en av mina systrar, som fortfarande bodde hemma under tiden då min pappas alkoholkonsumtion förvärrades. Vid den tiden hade jag flytt hemifrån och gått med i militären. Jag gick med i flottan för att undvika att hamna i Vietnam, men det var så klart dit de skickade mig.

Det jag främst lärde mig i militären var att ta droger. Min första hemmahamn var belägen i Alameda, ganska nära San Francisco. När jag år 1968 återvände från Vietnam gick jag direkt till Haight-Ashbury och började ta droger tillsammans med de andra besättningsmännen. Till slut var jag beroende av massor av olika substanser. Jag använde marijuana, lugnande medel, kokain och en mängd olika opiater. Det blev så illa att när jag till slut kom hem ville inte min familj att jag skulle stanna kvar i huset. De sparkade ut mig för att de visste att jag tog droger och att jag var på väg ännu djupare i nedåtspiralen. Jag hamnade på gatan och bodde då och då med människor som tog lika mycket droger som jag, eller mer.

Vad som sedan hände var att jag vid en nyårsafton, som faktiskt också var min födelsedag, blev så pass påverkad att jag inte visste var jag var. Av en slump sprang jag in i en vän som sa: "Herregud! Du ser fruktansvärd ut. Hur är det? Du ser helt galen ut”. Och jag svarade: "Det är jag också. Jag är rädd. Jag tar droger och jag vet inte vad jag ska göra”. Han sa: ”Jag var i militären precis som du, och nu går jag i en skola genom GI bill (Amerikansk lag som tillhandahåller krigsveteraner med olika förmåner, så som ekonomiskt bistånd, arbete och utbildning, reds. anm.). Du kanske kan göra nåt liknande?". Och det var faktiskt så jag hamnade på college.

Min första upptäckt i skolan var att jag inte var speciellt bra på någonting, mycket på grund av de jobbiga åren i gymnasiet. Jag var tvungen att skaffa en handledare i engelska och matematik. Till slut hamnade jag på Southern Illinois University där jag gick ett program i socialt arbete. Min första praktik var på ett behandlingshem för alkoholberoende och jag erbjöds ett jobb inom beroendevården innan jag ens tagit kandidatexamen. När jag var klar bestämde jag mig för att fortsatta mina studier och fullbordade till slut min magisterexamen.

Bill White: Din beskrivning av hur du kom in i fältet för beroende intresserar mig verkligen. Vi pratar ofta om flera olika vägar för tillfrisknande från ett beroende, men du beskriver en väg som kombinerades av en slags uppenbarelse och utbildning. Såg du dig själv, eller identifierade du dig själv, som en person i tillfrisknande från beroende vid den tiden?

Dr. Meyers: Den där nyårsaftonen vaknade jag upp och insåg att jag var väldigt rädd och att jag var helt utom kontroll. Jag visste att jag inte kunde ta droger längre. Jag slutade ta droger på grund av den där uppenbarelsen, som sa: "Jag kan inte göra det här längre, jag kommer dö." Jag hade inget socialt stöd omkring mig. Det fanns inget stöd som förstod en familj som plågades av alkoholism, inget stöd för att förstå fysisk misshandel, inget stöd för att ta itu med allt jag hade bevittnat och upplevt i kriget i Vietnam. Jag vände helt enkelt ryggen till drogerna och när jag började på college berättade jag aldrig om det för någon. Men sanningen var att jag hade varit drogberoende, jag skulle säkert ha blivit diagnostiserad om jag hade sökt hjälp. Men under hela min karriär pratade jag aldrig om det, inte förrän jag gick i pension från The National Center on Addiction and Substance Abuse (CASAA). Jag fruktade sjukdomens stigma och jag ville inte definieras på grund av den. Jag ville i stället ses som en person med medkänsla och som var en bra terapeut. Jag var också rädd att berätta av rädsla för att de skulle se på mig på ett annat sätt, eller att universitetet på grund av min bakgrund kanske skulle hitta ett sätt att avskeda mig på. Vid den här tidpunkten i mitt liv kan jag avslöja allt det här, eftersom jag inte längre oroar mig för att någon ska veta.

Bill White: Det låter som att ditt arbete inom beroendevården är en del av ditt personliga öde.

Dr. Meyers:
För ett år sedan var jag i Japan och gjorde en välgörenhets-workshop, och en av mina tolkar var en katolsk nunna. Det var cirka trehundra personer på mötet, och det var riktigt varmt. Jag svettade som en galning och hade jetlag, så jag drog några skämt och historier och publiken tyckte verkligen att det var roligt. Efteråt kom nunnan fram till mig. Jag bockade och hon tog tag om min nacke och drog mig intill sig och viskade i mitt öra: "Bob, det här är ditt kall. Du måste fortsätta göra det." Där och då blev jag helt ställd och jag blev tvungen att hålla tillbaka några tårar. Jag förstod att jag från ett andligt perspektiv var tvungen att fortsätta med det jag gör. Det var mitt kall.



Arbetets tidiga stadie


Bill White:
Berätta om det första programmet du arbetade med. Hur var det?

Dr. Meyers: Jag arbetade först med ett samhällsalkoholprogram med Dr. Mark Godley. Vid ett tillfälle samarbetade vi med Anna State Hospital i södra Illinois. Det var på Anna State som jag träffade Dr Nate Azrin och hans team och lärde mig Community Reinforcement Approach (CRA) för behandling av alkoholproblematik. Med hjälp av medlemmarna i Dr. Azrins team utvecklade Mark och jag i slutet av 1970-talet det första polikliniska CRA-programmet.

Att arbeta med Mark och Nate visade sig vara en av de bästa sakerna jag gjort i mitt liv. Jag lärde mig verkligen om beroende, på ett riktigt positivt sätt. Jag lärde mig att inte döma människor och att i stället försöka hitta de positiva delarna inom dem som man kan använda sig av. Det var en inriktning baserad på styrka och återhämtning, någonting som inte var vanligt vid den tiden. 




Rötterna i CRAFT


Bill White:
På vilket sätt påverkades ditt intresse för anhöriga då du arbetade vid Anna State Hospital?  

Dr. Meyers: Först av allt förstärkte det min förståelse för min egen familj och min egen utveckling. Jag började förstå min mammas gensvar på min pappas alkoholproblem. När jag började arbeta med människor som hade problem med substansberoende blev jag mer och mer intresserad av familjemedlemmarnas reaktioner.

Bild från: robertjmeyersphd.com
Jag fick mycket träning under de åtta år jag arbetade med Mark Godley och CRA. En del av mitt arbete var parrådgivning inom CRA. När jag utvecklades insåg jag att den anhöriga potentiellt hade mycket mer inflytande över personen med beroendeproblem än vad man hade kunnat förvänta sig. Det var ett slags inflytande som jag själv aldrig såg under min uppväxt. Det enda jag upplevde var argumentationer och bråk om alkoholen. När jag arbetade med par började jag fundera över om vi skulle kunna arbeta med anhöriga och hjälpa dem lära sig strategier för att få sina närstående in i behandling. Mina kollegor uppmuntrade mig och sa: "Du kan göra det. Vi försöker."

Jag började arbeta tillsammans Bob Sisson, en kollega från Azrins labb. Vi tittade på några av fallen, och diskuterade hur anhöriga – vanligtvis en partner eller en familjemedlem – kan locka sin närstående till att söka hjälp. CRAFT uppstod när vi började engagera män att ingå i behandling, genom sina partners ansträngningar. Vid den här tidpunkten, sent 70-tal och tidigt 80-tal, var det här helt nytt. 





CRAFT som metod

Bill White: Skulle du kunna beskriva CRAFT-metoden?

Dr. Meyers: CRAFT-metoden bygger på att försöka hjälpa familjemedlemmarna att lära sig mer positiva och effektiva sätt att interagera och kommunicera med varandra. Ett exempel är ett par som har varit gift i tio år och som redan har ett speciellt sätt att interagera med varandra. Om mannen har druckit väldigt mycket har hans fru troligtvis olika sätt att konfrontera honom på, som att bli arg och säga negativa saker om hans alkoholkonsumtion. Inom CRAFT lär vi anhöriga hur man på ett mer effektivt sätt kan bemöta deras närståendes beteende. I stället för att skrika eller tjata, kan man säga, "Jag ser att du har det svårt. Jag älskar dig och det gör ont att se dig på det här viset. Jag tror jag måste gå och lägga mig nu. Vi kan prata om det här imorgon om du vill”.

Målet är att avvika från det destruktiva beteendet för att i slutändan hjälpa den närstående med att ta sig ut ur det. Man ska inte döma. Man förklarar bara sina känslor – man säger att det gör ont och sedan avlägsnar man sig. Samtidigt lär vi anhöriga att förstärka det positiva beteendet när personen är nykter/drogfri. I den stunden kan man som anhöriga uttrycka sig med att säga: "Jag förstår att det kanske är svårt för dig, men jag tycker att du verkar må bra idag. Jag tycker verkligen om att vara med dig när du inte har druckit/tagit droger."
Om personen säger: "Vad pratar du om? Det är någonting som är annorlunda med dig. Vad är det som händer?", kan den anhörige svara: ”Jag går i terapi för att hjälpa mig själv, och för att försöka hjälpa vårt förhållande och vår familj. Vi tar inte upp alkohol eller droger. Vi pratar bara om vår relation". Om den närstående då säger: ”Om du tror att jag ska sluta dricka så kan du glömma det", kan den anhörige svara: "Du behöver inte göra någonting du inte vill göra eller inte är redo att göra, men jag skulle verkligen vilja att du träffar min terapeut en gång för att se vad det är vi gör”. Tanken att träffa en terapeut en gång, för att prata om vad man vill prata om, är helt annorlunda än att säga åt personen att: "Du måste gå med i ett alkohol- och drogbehandlingsprogram i en månad". CRAFT ökar sannolikheten att personen med en substansberoende kommer gå med i och stanna kvar i behandling.



 
Studier inom CRAFT


Bill White: Och det har funnits flera studier om CRAFT?

Dr. Meyers:
Ja. Några gjordes av mig, Bill Miller, Jane Smith och andra från CASAA. Flera studier om CRAFT har även gjorts av andra personer, inklusive behandlingsforskningsinstitutet i Philadelphia (TRI) och Oregon Research Institute (ORI).

Bill White: Har ni stött på några oväntade upptäcker då det kommer till vilka slags personer CRAFT-metoden fungerar bäst på?

Dr. Meyers: Ja, vi gjorde ett överraskande fynd. Vi fann i våra studier att mödrar till vuxna barn är mycket framgångsrika då det kommer till att, med hjälp av CRAFT, få sina barn att gå in i behandling. Det tyckte vi först var väldigt konstigt, eftersom mammor inte var vår ursprungliga målgrupp. När dessa kvinnor går med i vårt program är de ofta deprimerade, oroliga och arga, och de har även många fysiska symptom, som migrän, kramper, magont och illamående. Vad våra studier har visat är att dessa symtom minskar genom deras deltagande i CRAFT och fortsätter att minska efter att de lämnar programmet.

Kvinnorna i våra studier kommer från hela världen, och alla tror att de har gjort något fel - att om de hade varit en bättre mamma eller fru, skulle deras son eller dotter eller partner inte ha den här problematiken. Det första CRAFT gör är att bli av med alla dessa myter. Vi låter deltagarna veta hur modiga de är för att de har stannat kvar hos och försöker stödja sin familj. Vi belyser deras ansträngningar och styrkor. Vi får dem att känna sig stolta och må bra med sig själva.

Då de lär sig positiva kommunikationsförmåga och att få stöd från sina vänner kan de bli av med skulden och skammen och sedan skapa en förändring inom sina egna familjer. Dessutom bryter de sig ut ur den isolation som skuld och skam skapar. De lär sig strategier om hur man på ett positivt sätt lyckas ta kontakt och kommunicera med andra människor igen. Den framtida hälsan hos personen med beroendeproblematik börjar väldigt ofta med de anhörigas förbättrade hälsa.

 
Om du vill läsa intervjun i dess originalform hittar du den här

Är du förälder och behöver hjälp eller stöd? 

Coaching & Motivations onlinekurs riktar sig till mammor och pappor till barn med substansberoende. Kursinnehållet bygger bland annat på CRAFT, den framgångsrika metoden som du kan läsa om i intervjun med Dr Meyers. Under 6 veckors tid, anonymt och i din egen takt, får du bland annat lära dig att bättre kommunicera med din son/dotter, lära dig hantera jobbiga tankar och känslor, lära dig att förstå olika beroendebeteenden hos ditt barn samt lära dig hur du kan stödja ditt barn in i behandling. 

I videon nedan får du en liten inblick i kursens innehåll. Klicka här för att läsa mer och anmäla dig.
 

onsdag 20 juni 2018

Har du missat intervjuerna i Medberoendepodden?

2016 och 2017 gjorde jag min medverkan i Medberoendepodden! Jag tycker att det blev två spännande och givande samtal som kretsade kring stöd och hjälp för anhöriga. Om du missade att lyssna kan du givetvis ta del av allt material i efterhand via de flesta plattformer för podcasts.

Avsnitt 10, 29 februari 2016 - Medberoendepodden intervjuar mig utifrån min första bok: Släpp kontrollen – vinn friheten. Lyssna här.

Avsnitt 40, 2 oktober 2017 - Medberoendepodden intervjuar mig utifrån boken Du är viktig - för anhöriga till personer med beroendeproblematik. Lyssna via acast här.
 
Vi pratar om vanliga frågor som anhöriga har och vi går igenom olika reflektionsövningar som du kan göra medan du lyssnar på podden. Var redo med papper och penna! 

Du kan även lyssna på Medberoendepodden via andra platser där poddar finns. För att lyssna via itunes, klicka här.
 
AVSNITT 10 OCH 40! 

för alla avsnitt.

fredag 15 juni 2018

Blir du som anhörig verbalt attackerad och skuldbelagd?

Som många anhöriga till personer med beroende vittnar om, så är det många som får stå ut med personangrepp, anklagelser och skuldbeläggande från sin närstående med ett substansberoende.

Det gör ont. Det sårar. Och det kan vara svårt att inte själv triggas igång till att ge tillbaka med samma mynt. Resultat? Ni kan tänka er själva. Det blir naturligtvis bara värre!

Till slut kan det vara de här personangreppen som gör att man till slut behöver bryta kontakten, man klarar inte av att någon man tycker om ständigt kastar sin ilska och besvikelse på en. Man bryter, för man behöver ta hand om sig själv. Man bryter för att man ser att man bara mår sämre varje gång men pratat med den man håller kär.


Men vissa kan inte bryta kontakten. Exempelvis om
alla anklagelser kommer från ens omyndiga tonåring som använder droger/överkonsumerar alkohol. Det kan givetvis även vara svårt i andra relationer, eftersom man har starka band till personen med alkohol- och drogproblem.


Känner du igen dig?
Här kommer några tips du kan testa för att se om de får annat resultat.



 
1. Gå inte till motattack! 

Svara inte med "samma mynt", även om det kanske är den första naturliga responsen då man känner sig sårad. Det är inte heller konstigt att man vill försvara sig mot eventuella anklagelser som sköljs över en. Men försök tänka att personen som står framför dig för tillfället inte är rationell, och det kommer troligtvis bara bli värre desto fler vedträn som slängs i elden. Svara hellre gärna med någonting kort, men ärligt, exempelvis ”Jag är ledsen att du känner så.” En sådan mening är svår att attackera.

2. Ge en öppen fråga tillbaka! 

Om personen inte är helt rosenrasande eller mycket påverkad, kan du försöka prata med henne/honom. "Öppna frågor" börjar ofta med VAD, HUR, PÅ VILKET SÄTT? Den öppna frågan lägger tillbaka bollen till personen som uttryckte attacken. Och du behöver inte gå i försvar.

Ex:
”Jag är ledsen att du känner så. Hur kan du hantera dessa känslor?”
”Det måste vara väldigt jobbigt att känna så. Vad kan du göra för att söka hjälp för att du känner dig så illa behandlad?”
”Det är hemskt att upplever det så. På vilket sätt kan du lösa det här problemet?”

3. Undvik respons

Du måste sätta dig själv i första hand. Är situationen extrem är oftast det bästa man kan göra att avlägsna sig. Gå därifrån, lägg på telefonluren, sätt på hörlurar och lyssna på musik i stället. Om man kallar någon för fula ord och anklagar någon annan för massa saker och det inte är någon som lyssnar, då får det ingen effekt. Om den anhörige konsekvent ignorerar angreppen och gör något bättre av sin tid än att lyssna och gå i försvar, kommer till slut den andre personen lära sig att det är inte är någon idé, för det finns ingen mottagare. Personen får ingen uppmärksamhet åt sitt beteende. Det är lönlöst.


Kom ihåg, vi behöver repetera dessa strategier om och om igen, konsekvent ofta under flera månader. Om en person är van sedan åratal tillbaka att de kan trigga igång dig med attacker och skuldbelägganden, då kommer det ta en tid innan de förstår att det är andra bullar nu. Och det här funkar bara, om du inte börjar attackera tillbaka. Då är strategierna meningslösa.

Testa och se om det blir annorlunda! Var konsekvent.



Ta hand om er!
/Carina

torsdag 14 juni 2018

VÄLKOMNA TILL GRATIS FÖRELÄSNING FÖR ANHÖRIGA!

Den 4 oktober i år håller jag i föreläsningen ”Kan jag hjälpa min
närstående med beroendeproblem?” i Nyköping. Du kommer bland annat få tips på hur du kan förbättra kommunikationen med din närstående samt förbättra din egen livssituation. 
 
 
 
INFORMATION:
Datum: tors 4/10
Tid: 18–20
Plats: Hospitalsgatan 2, Nyköping
Sista anmälningsdag: 19/9

Anmälan sker via Anhörigcenter, klicka här så kommer du till evenemanget på Facebook. Har du inte Facebook kan du läsa mer på sidan 3 i detta dokument samt anmäla dig direkt till Anhörigcenter via tele eller mail:  
  
Telefon: 0155 - 45 74 10
E-post: anhorigcenter@nykoping.se

Varmt välkomna!

söndag 10 juni 2018

6 vanliga frågor från anhöriga till personer med beroendeproblem

Hej kära läsare! 

Här kommer ett sammanställt dokument med några av de vanligaste frågorna från anhöriga till personer med beroendeproblematik. Hoppas att svaren kan vara till hjälp. Ni får mer än gärna dela och sprida dokumentet så mycket ni bara kan, jag hoppas att det kan nå ut till och hjälpa så många som möjligt! 


Klicka här för att öppna pdf-dokumentet. 


tisdag 5 juni 2018

Citat & Övning ur boken "Släpp kontrollen - Vinn friheten!"

Släpp kontrollen – Vinn friheten var den första boken jag skrev som stöd till anhöriga. I boken får läsaren ta del av kunskap, intervjuer och reflektionsövningar. Syftet är att hjälpa den anhöriga att uppnå en bättre livskvalitet, oavsett vilka val personen med beroendeproblem gör! 


En anhörigs tankar om Släpp kontrollen - vinn friheten

“Jag vill gratulera dig till din bok ”Släpp kontrollen – vinn friheten”. Jag har en nära släkting med alkoholberoende och läste den idag när jag som mest behövde det, och kände verkligen att jag fick hjälp. Flera bra aha-upplevelser. En mycket bra och välskriven bok som jag förstår att hundratusentals behöver och jag hoppas att de hittar boken.”



 

Övning – identifiera rädslor

Nedan följer en liten övning tagen direkt ur boken. Den berör rädsla, en känsla som jag upplevt att många anhöriga kan känna igen sig i. 

Rita 4 stora cirklar på ett papper. 


Steg 1: Vad är dina rädslor i nuläget? Fyll i en rädsla i varje cirkel (ex. mamma full på min födelsedag).


Steg 2: Fyll nu på i cirkeln med vad du associerar till den rädslan och vad som kan ligga bakom denna rädsla (ex. skam, bråk). 


Steg 3: Välj den rädsla som känns mest akut och besvara frågorna nedan. Om du vill kan du sedan följa denna modell och besvara frågorna även för de andra rädslorna. 



Reflektionsfrågor – rädslor 

 
1. Utifrån denna rädsla, vad är det värsta som skulle kunna hända?
2. Utifrån denna rädsla, vad är det bästa som skulle kunna hända?
3. Hur kan du hantera situationen om det värsta skulle hända?
4. Utifrån denna rädsla, vad är det mest realistiska som skulle hända?
5. Vad har du för tecken och bevis på att detta är det mest realistiska scenariot?
6. Om det mest realistiska skulle hända, hur kan du då hantera det?
7. Vad kan du påverka och var går dina begränsningar gällande detta? Vilka beslut behöver du ta som gör att du kan hantera denna rädsla på bästa sätt?



Släpp kontrollen – vinn friheten innehåller massor av övningar och information för att hjälpa och stötta anhöriga. Du kan läsa mer om boken här!


 

onsdag 30 maj 2018

Varför fungerar inte konfrontationen?




Många anhöriga tänker ofta att de borde konfrontera sin närstående med beroendeproblem för att få dem att inse att de har ett problem. Det här leder ofta till att man omedvetet lägger skuld och skam på personen.

Det finns dessutom en missuppfattning om att konfrontation krävs för att personen ska förändra sig. Beroende sägs ofta vara en sjukdom fylld av förnekelse, men många gånger är personen också fylld med ånger och skuldkänslor. Denna aspekt gör det extra viktigt att undvika skam- och skuldbeläggande. Skam leder i de flesta fall till försvarsmekanismer, vilket alla människor känner om vi känner oss angripna och ångerfulla. När konfrontationen speciellt riktar sig mot de skam- och skuldfyllda delarna hos personen brukar denne mentalt blockera sig och försöka försvara sig. En strategi för detta kan vara att skuldbelägga dig som anhörig i stället. Känner du igen det?

Vill du hjälpa en person som är beroende av alkohol eller droger men vet inte hur? Ett alternativ är att ta upp hur man känner på ett lugnt och kärleksfullt sätt. Många tips gällande kommunikation och förhållningssätt får du i webbkursen för föräldrar till en son/dotter med beroende. Du kan läsa mer om kursen här: https://anhorigkurs.teachable.com/p/webbkurs/


fredag 25 maj 2018

4 TIPS FÖR FÖRÄLDRAR TILL ETT BARN MED BEROENDEPROBLEM

Om du är en förälder till ett barn med beroendeproblematik så är jag övertygad om att du redan har gjort allt som står i din makt för att hjälpa henne eller honom till förändring. 

Du kanske har testat att vädja, skälla, gråta, försöka förstå, övertyga, ifrågasätta eller muta. Många slits mellan att försöka sätta gränser, dåligt samvete, sorg och ilska.

I sådana här smärtsamma livssituationer är det väldigt svårt att veta hur man ska bete sig, och det kan kännas som att det blir fel hur man än gör. Även om det inte är ditt fel så kan det vara oerhört tungt och plågsamt, och du är inte ensam om detta. 

Här finner du till att börja med 4 tips på hur du kan bemöta ditt barn. De är meningen att vara ett stöd för dig i den svåra situationen det innebär att vara förälder till någon med alkohol- eller drogproblem.


Klicka HÄR, scrolla ned till "4 tips för föräldrar till barn med beroendeproblematik" och registrera dig gratis!




Känner du att du behöver mer hjälp och stöd? Då kan jag varmt rekommendera "Från beslutsångest till tydlighet" - en onlinekurs som är utformad för att du som förälder under 6 veckors tid ska lära dig att:
  • Kommunicera med din son/dotter på ett mer konstruktivt sätt
  • Hantera svåra känslor och tankar så som skam, skuld, sorg och ilska
  • Läsa och förstå olika beroendebeteenden hos ditt barn
  • Hjälpa din son/dotter in i behandling och minska risken för återfall
  • Sätta upp mål och strategier för att bibehålla det du lärt dig

Läs mer om kursen här

söndag 20 maj 2018

Ett syskons historia om att vara anhörig till någon med beroende



Som ni säkert redan räknat ut så lever inte min bror längre. Han dog för sex år sedan. På en hotelltelefon i Las Vegas fick jag beskedet.




Missade du Fridas historia om hur det är att vara syskon till någon som lider av ett drogberoende? För några år sedan valde hon att dela med sig av den svåra kampen och hur hon till slut förlorade sin bror på grund av drogerna. Med stort mod och hjärta skriver hon om de tuffa tonåren, hur hon såg hur hennes bror sakta förändrades och hur hon gjorde för hantera skammen, ilskan och sorgen. Hon berättar även om hur det var att befinna sig i en familjesituation där man som barn kanske inte får den uppmärksamhet man faktiskt behöver, där all fokus läggs på någon annan. 

Även om du inte är syskon till någon med beroende så rekommenderar jag alla att läsa Fridas historia, där finns många fina och lärorika ord som alla anhöriga kan ta med sig! 


Fridas historia publicerades i 4 olika blogginlägg under 4 dagars tid. Klicka på länkarna nedan för att komma till delarna. Om du sedan tittar på vänsterspalten ser du "bloggarkiv" i november och december, där finner du de resterande 3 delarna. Du kan också göra en sökning i sökfältet till höger, sök på "Syskon till missbrukare", så får du upp alla inlägg!  

Hoppas Fridas historia kan vara till hjälp för andra! 


FRIDAS HISTORIA:

Syskon till missbrukare, del 1

Syskon till missbrukare, del 2

Syskon till missbrukare, del 3

Syskon till missbrukare, del 4


Kan även varmt rekommendera Fridas bok, Min bror tog drogerna