lördag 31 december 2011

2012

Gott Nytt År kära blogg-läsare!

Jag vill av hela mitt hjärta tacka er för att ni följer min blogg och delar med er av era erfarenheter i kommentarerna.

Nu kommer 2012. Nytt år, nya förhoppningar, nya mål.
Ni ska få en nyårsövning av mig nu. Ett nyårs-åtagande! Och det är inte ett nyårs löfte som håller i några dagar efter nyår och sedan glöms bort. Det här är ett åtagande ni ger er själva som ska bli er ledstjärna för kommande året!

Det kan vara exempelvis:
- Jag åtar mig att 2012 visa respekt för mina drömmar och passioner!
- Jag åtar mig att 2012 kommunicera tydligt mina behov!
- Jag åtar mig att visa för mig själv detta år att jag är min bästa vän!

Skriv ned era åtaganden på post-it lappar och placera på olika ställen där du kommer att se den, så du inte glömmer bort den. Arbeta dagligen utifrån ditt nya åtagande!
Utvärdera då och då, vad bidrar ditt nya åtagande till? Hur påverkar det dina val och ageranden i ditt dagliga liv?

Allt gott till er 2012!

lördag 24 december 2011

God Jul!


God Jul!

Jag önskar er en lugn och harmonisk jul!
/Carina

söndag 18 december 2011

Skapa ditt supportteam!

Ensam är inte stark. Att isolera sig och dölja sig bakom en fasad är negativt för individen och minskar möjligheten att må bra. Därför behöver man människor man känner förtroende och närhet tillsammans med. Och ibland, när livet är svårt, då kan man behöva stöd och hjälp.

Vilka människor finns i ditt supportteam?
Vilka människor har du i ditt nätverk som du kan be om hjälp? Be om råd eller som är en förstående lyssnare? Vem kan du exempelvis stötta dig gällande barnen, ekonomi, praktiska saker, känslomässiga saker? Kanske har du en släkting som gärna sitter barnvakt, en bankman som kan hjälpa dig att göra en ekonomisk plan, en granne som gärna lånar ut sin bil, en vän som är en god lyssnare?

Övning
Fyll i nedan vilka som finns i ditt supportteam. Jag har givit några förslag på olika områden. Du kan fylla på med andra områden utifrån dina behov.

Ditt supportteam
Område (fyll på med egna områden…)                Vem/Vilka?

Praktiska saker

Ekonomi

Barn

Känslomässigt stöd

Hälsa

Personlig utveckling (coach, terapeut)

Självhjälpsgrupp

Andra?

Vad behöver du be dessa personer om hjälp om, hur ska du förmedla det och när?

Om du tycker att det ser tomt ut i supportteamet så är det troligt att du behöver odla nya sunda relationer eller bjuda in nya personer! För personer med medberoendebeteende är det lätt att man hittar nya relationer som följer samma mönster som de tidigare. Om så är fallet för dig, vad kan du göra för att bryta sådana gamla mönster och odla sunda relationer för dig?

Lycka till!

måndag 12 december 2011

Dåliga beslut kan göras rätt!

Kinesiskt ordspråk:

Om du måste delta, bestäm dig för tre saker från första början: spelets regler, insatsen, och när det är dags att sluta.

Jag tänker att ibland kan det vara helt rätt att ge upp. Att ge upp en sak, kan betyda en ny, bättre, början på en annan sak. Ibland kan det gälla hela ens livssituation. Att sluta kämpa bara för att man för många år sedan tog ett beslut som inte gav det man hoppades på. I stället för att fortsätta kampen och streta sig fram för att försöka nå detta, våga ge upp och acceptera: Jag har lagt åratal av min enegi och ork på detta men det ger inte det resultat jag hoppats på. Jag accepterar det och lämnar det därhän. I stället väljer jag att starta på nytt och satsa där jag har medvind.

Bara för att man en gång tagit ett dåligt beslut behöver inte nödvändigtvis fortsätta leva med det... Man kan ta nya beslut!

Solsken från Bali till er!
/Carina

onsdag 7 december 2011

Förväntan och besvikelse

Det finns ett gammalt ordspråk som säger:
"Den som sår förväntan får skörda besvikelse"

Det känns som att det är något anhöriga lever med konstant... Förväntan och förhoppning om att missbrukaren ska bli nykter och drogfri, och blir om och om besviken.

En förväntan om att nu kanske det var sista gången... Nu kanske han/hon verkligen inser att det är allvar och slutar... Nu kanske han/hon inser hur mycket alkoholen och drogerna förstör... Han/hon har lyckats vara ren i flera veckor nu, nu kommer det kanske hålla... Förväntningar och sedan, inte alltför ovanligt när det gäller personermed ett beroende, följer besvikelse...

Har anhöriga för höga förväntningar? Eller för lite kunskap om missbruk och beroende? Eller lever utifrån den goda tron att människor tar logiska beslut? Eller tror att kärleken kan övervinna allt? Vad tror ni?

Sedan, om den beroende äntligen blir nykter och drogfri, då är det inte ovanligt att en ny besvikelse uppstår. Som anhörig, efter att ha levt som nr 3 i många år, där drogen är nr1, missbrukaren nr2 och missbrukaren tar itu med sitt beroende, då har många anhöriga förväntan om att det äntligen ska få bli nr 1. Äntligen försvinner alkoholen som familjeförstörare. Men min kollega Totte, som nu varit nykter och drogfri i många år, säger att även detta är en förväntan som leder till besvikelse. För i det läget blir nykterheten nr 1. Och att arbeta med sig själv, sina känslor och sitt beroende upptar till en början i alla fall missbruakrens fulla tid och energi.
Det var en lite finare omskrivning än vad Totte säger. Han säger egentligen så här: "Tror du att du ska bli nummer 1 bara för att personen blir nykter? Glöm det! Ni kommer intebli nummer 1 då heller, för det är nykterheten."

Hur kan anhöriga förhålla sig till detta? Vad kan man göra och tänka för att skydda sig från besvikelser? Skrivoch berätta hur ni tänker!

Skrivet en varm dag på Bali. Skickar solsken till er!
/Carina

fredag 2 december 2011

Vill du hjälpa?

Tack mina fina följare till den här bloggen!

Hoppas min avsikt med bloggen når er som följer mina inlägg! Egentligen har jag ganska många förhoppningar med bloggen. Dels att sprida information, och ibland kanske viss tröst för er som är anhörig till någon med missbruksproblematik.

Ibland hoppas jag det sprider inspiration, mod och ibland eftertanke. Hoppas detta når fram till er läsare!

Om ni vill hjälpa mig så vore jag tacksam av hela mitt hjärta! Det här är 2 alternativ:

1) Hjälp mig att sprida bloggen så att fler hittar hit! Via facebook, twitter, diskussionsforum mfl.

2) Bli gästskribent! Berätta din egen historia som anhörig eller reflektioner kring medberoendebeteende. Maila detta till mig på info@carinacoach.se. Inlägget ska inte vara för långt och gärna innehålla lärdomar/insikter om att vara anhörig som även kan hjälpa andra anhöriga. Jag förbehåller mig rätten att korta ned och redigera inlägget innan det läggs ut på nätet.

Som tack för hjälpen om ni skriver ett gästinlägg så får ni "Arbetsmanualen för anhöriga" på 50 sidor mailat till er!

Tack för att ni läser!
/Carina

söndag 27 november 2011

Att fylla tomrummet

Nu återkommer jag till boken "Allt eller inget" av Richard Engfors.

Han skriver att alkoholen hjälpte honom att fylla det tomrum han känner. Och det får mig att tänka på många av de samtal som jag hade med personer med alkohol- och drogproblematik när jag arbetade inom Kriminalvården. Många berättade om tomrummet. Det svarta hålet där det fanns så mycket sorg och meningslöshet. Och att alkoholen och drogerna hjälpte till att slippa känna det tomrummet.

Och då drar jag detta lite längre... Jag kan tänka mig att personer med medberoendebeteende upplever samma känsla av tomrum. Och att en vinst med att vara beroende av en annan person är att man kan fylla upp sitt eget tomrum med att i stället fokusera på någon annans liv, problem och svårigheter. Och naturligtvis få kärlek och bekräftelse i gengäld. Rädslan för att känna tomrummet kan göra att vi fortsätter att leva i destruktiva relationer, för det är ännu värre att se det stora svarta hålet.

Ända sättet ut ur det beroendet tror jag är att möta det som finns i tomrummet. Få hjälp för att hantera det som väcks. Och tillvägagångssätt att acceptera att ibland kommer jag känna detta tomrum och att det är okej. Det är inte farligt och det går över.

Vad tror ni? Är det något ni kan känna igen?

tisdag 22 november 2011

Kom-ihåg-lista av Richard Engfors

Har läst boken "Allt eller inget" av Richard Engfors. Där har han skrivit en klok kom-ihåg-lista vid panikattacker. Den kan nog bidra även till anhöriga tänker jag, som ibland drabbas av panik och oro gällande den närstående med beroendeproblematik.

1) Det du känner är normalt, även om det inte känns så.
2) Det du känner är inte farligt, även om det känns så.
3) Låt inte tankarna skena iväg så att situationen förvärras.
4) Koncentrera dig på att andas lugnt.
5) Acceptera det du känner just nu. Håll ut och vänta så går ångesten över.
6) Känn hur ångesten börjar släppa sitt grepp om dig.

Tack Richard för de orden!

torsdag 17 november 2011

Vems liv lever du?

En vän till mig har vuxit upp med 4 bröder med missbruksproblematik. Hon utvecklade ett tidigt medberoende som syster och en tanke hon har fört med sig för att dubbelkolla att hon inte hamnar i ett medberoende igen har varit: "Vems liv lever du nu?"
Hon dubbelcheckar sig själv, så hon inte gått in och tagit över någon annans liv och problem.

Så jag ställer den frågan till dig:
- Vems liv lever du nu?
- Vems känslor känner du nu?

Balansgången man behöver finna är att man lever sitt eget liv och äger sina egna känslor. Att kunna känna empati för sina medmänniskor utan att det blir på bekostnad av sitt eget liv, hälsa och mående.

fredag 11 november 2011

Vad är meningen med ditt liv?

Vad är meningen med ditt liv?

Det kan vara en ganska svår och ångestframkallande fråga. Å andra sidan så för dem som har hittat en mening med sitt liv så ger det en möjlighet att agera på ett sådant sätt så det främjar till att man upplever ett meningsfullt liv.

Meningen med livet kan förändras också. Det jag tyckte var meningen för 10 år sedan kanske är förändrad nu, då jag har fått nya erfarenheter och insikter.

Meningen med mitt liv som jag levt efter i några år nu och har inte för avsikt att förändra på ett tag är:
"Jag vill lämna den här världen lite bättre än när jag kom hit."

Jag skulle ju naturligtvis kunna välja att säga "mycket bättre" än när jag kom hit. Men det törs jag inte. Inte riktigt ännu i alla fall... ;-)

Vad är din mening med livet? Skriv i kommentarerna och berätta!

söndag 6 november 2011

Har du svårt att bestämma dig?

Ibland är den absolut jobbigaste tiden när man inte kan bestämma sig. Den ambivalenta perioden när man väger fram och tillbaka och man vet varken ut eller in. När man äntligen tar beslutet och agerar utifrån det känns det så otroligt skönt! Kan ni känna igen detta?

Här kommer en övning som kan vara till hjälp vid sådana situationer. Det blir lättare att se vad som väger i vågskålen och kan hjälpa till att ta ett beslut som känns välgrundat.

Skriv långa listor med allt du kommer på under de olika rubrikerna:

* Fördelar med nuvarande situation:  

* Nackdelar med nuvarande situation:

* Nackdelar med förändring:

* Fördelar med förändring:

Reflektera sedan över ditt resultat, är någon lista längre än någon annan? Någon punkt som väger tyngre än någon annan?

Under rubriken "Nackdelar med förändring" brukar ofta olika rädslor och hinder dyka upp. Om det händer, ta reda på olika sätt som du kan hantera detta på bästa sätt! Det finns troligtvis flera olika alternativ för att hantera det.

Lycka till!

tisdag 1 november 2011

Vad är din intention?

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så agerar vi människor utifrån att vi vill uppnå något, eller undgå något.

Vi har en intention med det vi gör, eller inte gör. Allt ifrån att vi gör en kopp te med intentionen att vi vill värma oss och kanske lugna oss med denna kopp te. Till våra intentioner med vår kommunikation och våra relationer.

Vad är dina intentioner? Gällande det du gör just nu? (läsa blogg om medberoende)
Vad är dina intentioner med olika relationer i ditt liv?
Vad är din intention när du kliver upp på morgonen?
Vad är din intention gällande din kropp och hälsa?
Vad är din intention gällande din familj?
Vad är din intention gällande din sysselsättning/karriär?

Och uppnår du det du hoppas med dina intentioner? Är du på rätt väg? Har du hittat en strategi som fungerar för dig? I sådana fall, hur gör du för att lyckas? Om inte, vad behöver du göra annorlunda?

/Carina

onsdag 26 oktober 2011

Vår självbild påverkar beteendet

Har varit på en kurs där vi diskuterat självbilden. Att vårt beteende, våra handlingar, hur vi kommunicerar, vilka val i livet vi gör är en spegling av vår egen självbild och hur vi ser på oss själva.

Jag drar ju detta vidare då till personer som lever som anhörig till en person med beroendeproblematik. Låt oss säga att ett barn har växt upp med missbruksproblematik i familjen. Hur påverkar det barnets självbild? Hur fortsätter detta påverka personens självbild i vuxen ålder? Hur påverkar det denna persons beteende och val i livet?

Kan det vara en förklaring till varför vuxna barn till föräldrar med missbruksproblematik väljer liknande relationer som vuxen? Antingen att bli tillsammans med en person med ett beroende eller att bli beroende själv av något?

Det blev mycket frågor nu... Vad tror ni?

/Carina

fredag 21 oktober 2011

Feedback på Arbetsmanualen för anhöriga

Det är roligt att få feedback på hur anhöriga har upplevt "Arbetsmanualen för anhöriga till missbrukare" som jag skrivit. Det är en självhjälpsmanual med information och 103 reflektionsövningar. Syftet är att sätta strålkastaren på den anhöriges liv, stärka självkänsla och öka fokus på eget välmående. Men det är inte bara roligt med feedback, det är utvecklande också. Genom att få veta vad läsarna uppskattar och vad de skulle önska mer eller mindre utav hjälper till att utveckla manualen, så den kan hjälpa ännu flera anhöriga i framtiden!

Det här är vad några personer skriver:

"Mycket bra material! Det har hjälpt mig att bli starkare"
"Jag kan säga ifrån och sätta tydligare gränser"
"Manualen hjälpte mig i mitt förhållningssätt till missbrukaren jag är anhörig till"
"Jag fick verktyg att titta på mig själv och min egen del av mitt mående. Hur jag kan påverka mig själv och inte någon annan"
"Jag har fått mer förståelse och kan fokusera mera på mig själv och mitt liv"
"Det var första gången som någon, i det här fallet en text, förklarade att jag inte sett mig själv i den situation som jag var i"
"Jag fick många bekräftelser - att det inte är jag som är tokig eller ensam om det här" 
"Man kan ta ett steg åt sidan. Det gör att man slappnar av"
"Min insikt är att jag är inte mina beteendemönster. Det känns viktigt"

Har du också läst Arbetsmanualen för anhöriga till missbrukare? I sådana fall, skriv gärna några kommentarer om den här i bloggen eller gör utvärderingen på denna länk:
http://www.surveymonkey.com/s/7ZY8M2N

All feedback är bra feedback!!!
/Carina

söndag 16 oktober 2011

Hjalmar Söderberg

Det kan nog ligga en del i det här:

"Alla människor strävar inte efter lycka,
de försöker få stil på sin olycka."

Ur Dr Gals av Hjalmar Söderberg

fredag 14 oktober 2011

Anhörigföreningen NärRingen

"Bryt tystnaden"
Föreläsningar om alkohol- och drogproblematik i familjen.
Måndagen 14/11 kl. 18,30
Andreaskyrkan, Högbergsgatan 31, Stockholm, T-bana Slussen
Kostnad: 50 kr

Innehåll:
Vad är medberoendebeteende?
Carina Bång

Att växa upp i missbruksfamilj
Fleur De Vrient

Att vara mamma till barn med narkotikaberoende
Jessica Bengtsson

Relationen till anhöriga utifrån den beroendes perspektiv
Torbjörn Alderfalk

Välkomna!
http://www.narringen.se/

tisdag 11 oktober 2011

Lögner

Har nyligen varit på en kurs. Där fick jag lära mig detta som satte lite griller i huvudet på mig:

"Lögner fungerar därför att omgivningen så gärna vill tro på dem."

Jag vet inte... Ganska självklart egentligen men det är något med den där meningen som gör mig väldigt illa till mods. Vad får ni för reflektioner kring detta? Kopplat till att vara anhörig till en person med beroendeproblematik?

Hoppas ni får en givande dag!
/Carina






torsdag 6 oktober 2011

Meditation funkar

Meditation gör oss lugnare och gladare. Nu finns det också forskat på att hjärnan förändras av en längre tids meditiation.

Efter en halvtimmes meditation om dagen i två månader har man sett att den del av hjärnan som står för minnen, känslor och sinnesförnimmelser stärks och reptilhjärnan som påverkar ångest och stress minskade.

lördag 1 oktober 2011

Känslorna hänger inte med...

Har ni varit med om det någon gång? Att känslorna inte hänger med verkligheten?

Jag ska försöka ge exempel:
Många anhöriga kan ha varit med om att personer i omgivningen säger: "Men du måste lämna honom/henne!" eller "Hur kan du älska honom/henne som har svikit dig så?"

Min slutsats är att känslorna hänger inte med vad som händer i verkligheten. Logiskt kan vi se att det bästa kanske är att lämna, eller att man inte borde älska en person som behandlat en så illa. Men känslorna fattar inte det ännu.

För att ge ett ännu tydligare exempel. Låt oss säga att om någon man älskar avlider, då dör ju inte kärleken för det. Man fortsätter älska personen även om den inte ens finns här i vår verklighet. Alltså, känslorna följer inte verkligheten.

Jag undrar då hur man ska ställa sig till det?
Antar att i vissa fall låter man sig styras av känslorna även om de inte är verklighetsförankrade, och vi vissa fall låter man logiken besluta. Oavsett vad man känner.

Man kanske också kan acceptera att jag känner på ett sätt, men gör på ett annat sätt och att det är okej. De två behöver inte alltid höra ihop.

Hmm... nu svamlar jag kanske...

Vad tycker ni? Har ni exempel på när detta har hänt?

/Carina

söndag 25 september 2011

Svårt att se lösningen på problemet?

Nu har man forskat lite till på ämnet problemlösning och kommit fram till detta:

* Om man har fastnat i ett problem som man inte hittar någon lösning på ska man försöka bryta den situationen och istället göra något som får dig att skratta. Man har observerat att personer som är på gott humör har en större förmåga att lösa problem.

* Inte så speciellt förvånande finns det nu också forskningsstöd för att sömnen påverkar vår problemlösningsförmåga. Om vi sover på saken kan lösningen komma mycket lättare till oss än när vi är trötta och grubblar.

Kort sagt: Skratta och sov så löser det sig!

Ur: PS! Personlig utveckling & psykologi nr 09/2011

tisdag 20 september 2011

Naiv eller?

Nu är jag nog besviken på Sverige. Eller så har jag varit väldigt naiv. Eller så är det dålig information från samhällets sida.
Jag vet inte, men det som bekymrar mig är det att jag lite för ofta för att kunna bortse från det får mail och läser om anhöriga fruar som lever kvar med alkoholiserade män för de anser inte att de har råd att leva själva. De stannar kvar i äktenskapet tillsammans med barnen för de ser inte hur de ska kunna ha råd med boende, mat, kläder m.m. utan mannens ekonomi.

Flera säger också att de skulle vilja skilja sig och att det inte är bra för barnen att leva med en far med alkoholproblem, men att de stannar på grund av ekonomiska skäl.

Det känns inte rätt att barn far illa för att modern inte klarar sig ekonomiskt som ensamstående.


Är det verkligen så illa? Hur kan det vara så i Sverige, fortfarande, år 2011? Och kanske ännu intressantare, hur ska man åtgärda det?

Med en förhoppning om förändring!
/Carina

Om du känner igen dig i denna situation så kanske ett tidigare inlägg på bloggen kan vara till hjälp:
http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/fragor-om-skilsmassa-ekonomi-mm.html

torsdag 15 september 2011

Anhöriggrupp i Stockholm

Vill du möta andra anhöriga som lever i liknande situation och kan dela dina erfarenheter?

NärRingen tillsammans med Beroendelinjen anordnar öppna grupper för anhöriga, varje onsdag kl. 18.30 på Andreaskyrkan (ingång på baksidan), T-bana Slussen, Stockholm.

Ni är mycket välkomna!

fredag 9 september 2011

Fredag 9/9

Idag är det fredag den 9/9.

Hur mår du idag?
Vad ska du prioritera idag så att din dag blir ännu bättre?
Vad ska du prioritera bort idag så att din dag, om möjligt, blir ännu lite bättre?

Har du surdegar kvar på skrivbordet? Röj bort dem!

Ha en skön helg!
/Carina

torsdag 1 september 2011

Att komma i tredje hand...

Många anhöriga upplever en stor besvikelse då de sällan får det erkännande och bekräftelse de söker i relationen. Ofta upplever man att personen med beroendeproblematik prioriterar sin drog före den gemensamma relationen. Den anhörige kommer då i tredje hand, både för sig själv och den beroende.

Först kommer drogen, sedan den beroende själv, och i tredje hand den anhörige.


Övning:

Känner du igen den här prioritetsordningen? I sådana fall, hur vill du fortsätta prioritera i ditt liv? Hur skulle prioriteringsordningen se ut om du fick önska?

Prio 1. …………………………………

Prio 2. ………………………………..

Prio 3. ……………………………….

Prio 4. ………………………………..

Prio 5. ………………………………..

fredag 26 augusti 2011

Vad är din passion?

Nu ska ni få veta vad jag arbetar mycket med just nu:
Respektera, kommunicera och tydliggöra mina passioner!

Allt ifrån att förverkliga små saker i min vardag, ändra små saker i mitt liv som ändå hör till en viktig passion, eller tydligt ta ställning för och kommunicera mina stora drömmar i livet.

Vill du också arbeta mera med det? Då kan du besvara dessa frågeställningar:

* Vad är din passion i livet? Eller passioner? Det kan ju vara många...
* Hur utövar du och förverkligar du dessa passioner i dagsläget?
* Vad ger du dem för utrymme?
* Vill du göra mera av dem? Vad vill du i sådana fall göra? Hur vill du göra?
* Behöver du kommunicera dina passioner tydligt för andra?
* Vad behöver du för att ytterligare få förverkliga dina passioner?
* Vad kan du praktiskt göra nu, för att utveckla din passion?

Skriv gärna inlägg om dina passioner och hur du tänker kring dem! :-)

söndag 21 augusti 2011

Tassa på tå...

Något som ofta anhöriga säger gällande sina relationer till den person som missbrukar är att de behöver tassa på tå. Det är mycket tåtassande.
Tassa på tå för att inte väcka irritation.
Tassa på tå för att inte personen ska dricka ännu mera.
Tassa på tå så man inte säger något fel.
Tassa på tå för att göra något som inte passar missbrukaren.
Tassa på tå för att få skulden för något.
Tassa på tå för att inte vara till besvär.
Tassa på tå för att inte väcka ilska och väcka barnen.

Hur påverkar det den anhörige? Psykiskt? Självkänsla? Mod att göra det man vill? Mod att säga vad man tycker och tänker? Kom gärna med responser vad ni tänker när ni läser detta! Känner ni igen er? Hur påverkas ni? Berätta!

tisdag 16 augusti 2011

Modell för problemlösning

Har du i nuläget ett problem som du vill ha hjälp att lösa? Testa denna modell och se om du får ny input!

1. Vad är kärnan i problemet?

2. Hur skulle det vara om det här problemet inte fanns?

3. Vilka olika alternativ finns det för att lösa problemet? (Tänk fritt, skriv ned alla alternativ utan att censurera)

4. Vilka problem skulle andra personer föreslå för att lösa problemet? (Om du inte vet, fråga!)

5. Hur har andra gjort som tidigare har haft liknande problem? (Vet du inte, undersök saken!)

6. Vad är fördelarna och nackdelarna med alla olika alternativ?

7. Styrk dem som är helt ointressant för dig

8. Bestäm dig för vilken du ska först testa och bestäm dig även för alternativ två, om nr 1 inte funkar.

Hoppas det löser sig!

torsdag 11 augusti 2011

Du kan inte hindra...

"Du kan inte hindra sorgens fåglar från att flyga över ditt huvud,
men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår"

                                                                                               Kinesiskt ordspråk

tisdag 9 augusti 2011

Artikel i dagens DN!

Jag blir så varm i hjärtat när jag läser dagens DN och artikeln om min kollega Totte (Torbjörn Alderfalk). Den beskriver Tottes väg ut ur missbruket efter att ha använt alkohol och amfetamin sedan 12-års ålder. Läs gärna artiklen! http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/envisheten-tog-totte-ur-missbruket

År 2008 startade Totte och jag sedan det öppna diskussionsforumet Beroendelinjen dit personer med beroende men främst anhöriga anonymt kan dela med sig av sina erfarenheter och stödja varandra. http://beroendelinjen.forum24.se/

Ett steg i taget och fler kommer att uppmärksamma anhörigas problematik och fler kommer att våga prata om sin situation på ett öppet och fritt sätt, utan skam och skuld! :-)

lördag 6 augusti 2011

Tillit?

Hej på er!
Just nu håller jag på att skriva en bok för anhöriga. Skrev just ett stycke som handlar om tillit och att jag ofta får frågan "Kan jag lita på honom/henne igen?" Tänkte dela med mig lite av vad jag skrivit om tillit så här långt.

"Efter många besvikelser och svek så är det naturligt att man inte känner tillit till den andre personen längre. Många anhöriga kan även uppleva skuld för det. Och missbrukaren kan även skuldbelägga den anhörige för detta med uttalanden som: ”Vad spelar det för roll om jag försöker förbättra mig? Du litar ju ändå inte på mig!”

Ofta möter jag i mitt arbete personer som undrar: - ”Hur ska jag någonsin lite på honom/henne igen?”, ”Hur ska jag kunna lita på att han/hon inte dricker igen?” Andra anhöriga försöker däremot göra ett val –”Jag väljer att lita på honom/henne.” Känslan jag kan få i sådana samtal är att många upplever det som något fult att inte lita på en person. För mig framstår det dock som ganska troligt och förklarligt att man inte litar på en person som har brutit många löften, svikit och på så sätt skadat mig många gånger. Skulle man lita på en chef eller vän som om och om igen brutit löften och svikit förtroenden? Troligen inte.

Att kunna känna tillit till någon bygger på att man under en tid kunnat se viss förutsägbarhet och pålitlighet hos personen och att denne inte sårar mig. Både förutsägbarhet och pålitlighet blir ofta satt ur spel när en person utvecklat ett missbruk. Och att efter svek åter igen känna förtroende och tillit tar tid. Personen behöver med nya ageranden under ett längre tidsperspektiv visa att det finns en förutsägbarhet och pålitlighet. Det tar tid och det är okej.

Man kan också vända på tanken: Lita på att personen kan dricka/ta droger om den vill. Lita på att hur mycket du än kontrollerar missbrukaren så är den alltid smartare om den vill ha sin drog. Det kan du lita på. Lita också på att din anhörige har makten att förändra, om den vill."

Vad får ni för tankar och reflektioner kring detta?

/Carina

måndag 1 augusti 2011

Vem är din bäste vän?

Gör du ofta saker för andra som du egentligen inte vill göra? Säger du ja men du menar nej?
Eller avbokar och bortser du ofta från saker du skulle vilja göra, till förmån för någon annans behov? Säger du nej till dig själv och dina behov och prioriterar andras?

Vem ska du garanterat leva med varje sekund, minut, dag, vecka, månad och år i resten av ditt liv?
Behandla dig själv så som du skulle behandla din bäste vän!

söndag 24 juli 2011

Amy Winehouse död i överdos

Amy Winehouse har avlidit i en överdos. Mina tankar går till hennes far, som kämpade för att få sin dotter nykter och drogfri. Som tog henne till rehab om och om igen.

Han förlorade kampen mot drogerna, och de anhörigas maktlöshet inför missbrukarens val blir ytterligare en gång tydlig. Amy själv, bara utifrån att ha läst tidningsartiklar, verkar målmedvetet ha arbetat mot det här slutet. Att använda så mycket droger, medveten om riskerna, och ändå välja att fortsätta. Hoppas hon får mer frid där hon är nu.

Och hoppas hennes pappa har många människor runt omkring sig som stöttar honom nu, när ytterligare ett offer för missbruket lever vidare med denna sorg.

torsdag 21 juli 2011

Måste, borde, ska = Motivationsdödare

Tycker du att du har mycket du måste, borde och ska? Typ:
Jag borde städa...
Jag måste diska...
Jag ska laga mat nu...

Med alltför många borde och måsten finns det risk att vi känner oss belastade och att livet bara är fullt av krav.
Så vi kan trösta oss med att det finns faktiskt bara 1 sak vi måste göra: Vi måste alla dö.
Fram till det så är det våra val.

Ett sätt att motivera sig själv, för dessa måsten och borden, är att ändra orden. Testa!
Om du istället säger: Jag vill verkligen ha det rent och snyggt runt omkring mig! (istället för "Jag borde städa)
Visst känns det lite mer motiverande?

Så vad du gör är att byta ut orden måste, borde, ska till något mer motiverande som "jag vill, jag har lust med, jag ser fram emot...
Sedan ser du på vad det är för resultat du vill uppnå, vad är vinsten med att göra detta?

Jag ---- måste ---- plugga.
Jag ---- vill ---- få bra resultat på provet.

Jag ---- borde ---- tvätta
Jag ---- vill ---- ha rena kläder

Jag ---- måste --- spara 500 kr i månaden.
Jag ---- har lust att ---- åka på semester nästa månad.

Testa och se om det känns lättare!

lördag 16 juli 2011

Är du less på att älta?

Det vi är med om i livet behöver vi bearbeta, framför allt när vi har varit med om traumatiska händelser och sådant som är svårt i livet. För bearbetningsprocessen är det guld värt att ha ett bollplank, vän eller professionell, det hjälper tankarna vidare. Ibland fastnar vi dock i bearbetningen. Då kan vi börja älta istället, samma sak, om och om igen. Vi somnar med samma tanke som vi vaknar med och vi kommer ingenstans. Till slut blir man fruktansvärt trött och less på sina egna tankar. Här kommer ett tips på hur du kan göra, om du känner att du fastnat i en tanke och har svårt att koncentrera dig på annat.

Bestäm en tid varje dag då du får älta till 100%.
Exempelvis: "Idag kl. 15 så får jag älta hur mycket jag vill i 20 minuter."  Om du då börjar älta innan kl. 15 så får du säga till dig själv: -”Okej, de där tankarna får jag ta kl. 15." och sedan koncentrera dig på något annat. När klockan sedan är 15, då sätter du dig ned och tänker, skriver, gråter och ältar allt vad du kan under en bestämd tid! När den tiden är slut, då fokuserar du på andra saker igen samt bestämmer en ny tid för att älta dagen därpå. På så sätt tar inte ältandet över hela dagar och du kan ta tillbaka fokus och göra något annat. Den här övningen har hjälpt mig. Efter en tid kommer du förmodligen sätta dig för att älta och komma fram till att det är rätt tråkigt och hellre vill göra något annat av tiden. Då har du kommit förbi ältandet!

torsdag 14 juli 2011

Spelberoendes förening i Malmö firar 10 år

Här kommer en puff för mina samarbetspartners "Spelberoendes förening" i Malmö som firar 10-årsjubileum.


September 2001 bildades Spelberoendes förening Malmö. Det har nu gått 10 år och mycket har hänt. Detta vill vi uppmärksamma genom öppet hus och föreläsning.

Tid: den 1 september mellan kl. 10-16 är det öppet hus. Det kommer finnas lättare förtäring från kl 12:00.
Plats: Folkets hus, Nobeltorget, Olof Palmes Plats 1, 4 vån
Föreläsning kl 13:30 – 15:45

Föreläsningens innehåll: Vad har hänt på 10 år?

Anhörigproblematiken

Spelproblematiken

Framtiden?


Anmälan till föreläsningen senast 26/8-2011, som är kostnadsfri
040 – 21 10 81, malmo@spelberoende.se

måndag 11 juli 2011

Sprid bloggen till dem som kan behöva den!

Om ni villl sprida bloggen vidare så vore jag tacksam med hela mitt hjärta! Jag hoppas att den kan nå så många som möjligt som behöver den. Därför får ni, om ni hjälper till att sprida bloggen i 5 sociala medier, en gratis "Arbetsamanual för anhöriga till missbrukare"

Så här går det till:
Du sprider bloggen i 5 sociala medier, exempelvis Facebook, Twitter, tidningar, diskussionsforum där välmående, psykologi, hälsa diskuteras. Observera att inte "spamma" någon sida, utan välj forum där dessa ämnen diskuteras!

Sedan mailar ni mig på info@carinacoach.se och ger länkar till var ni spridit bloggen samt skriver er postadress och mailadress! Då kommer självhjälpsmanualen till er som tack för hjälpen! (värde 118 kr)

"Arbetsmanualen för anhöriga till missbrukare" är en självhjälpsmanualen som innehåller fakta om att vara anhörig och medberoende till en missbrukare och innehåller 101 övningar som hjälper dig att reflektera och utveckla din livssituation.



Arbetsmanual för anhöriga till missbrukare
Författare Carina Bång, 2006

onsdag 6 juli 2011

Kontroll är en illusion...

Min fantastiska coachkollega och författare Emma Pihl skriver klokt om kontroll i boken "Let go - bli fri från ditt kontrollbehov."

Citat:
Sanningen är att det egentligen inte spelar någon roll om vi försöker ha kontroll eller om vi släpper taget; vi kan i vilket fall som helst inte styra framtiden. Kontroll är en illusion som skapar en falsk trygghet i våra liv. Den illusionen kan bli så beroendeframkallande att det inte längre är vi själva som bestämmer att vi vill upprätthålla vår kontroll. Kontrollen har börjat kontrollerat oss."

lördag 2 juli 2011

Vem är alltid med dig när det skiter sig?

Jag hörde Charlie Söderberg, Lyxfällan och Balansekonomi, ställa den här tankvärda frågan:
-"Vem är det som är med dig varje gång det skiter sig i ditt liv?"

Den frågan gav mig nyttig självreflektion och en del goda skratt...
:-)

tisdag 28 juni 2011

Anhöriggrupp i Stockholm!

Vill göra er uppmärksam på att NärRingen tillsammans med Beroendelinjen anordnar öppna grupper för anhöriga, onsdagar kl. 18.30 på Andreaskyrkan (ingång på baksidan), T-bana Slussen, Stockholm.

Obs! Under semestern, veckorna 28-32 måste man dock anmäla att man kommer till mailadressen nedan!

Ni är mycket välkomna!

Om ni vill ha mer information, maila till: Sthlmjennie@gmail.com

lördag 25 juni 2011

Vilja - Kunna - Redo!

Vad krävs egentligen för att en person ska göra en förändring i sitt liv? I stort och smått?

Inom samtalsmetoden Motivational Interviewing (MI) säger man att för att genomföra en förändring behöver man:
1. Tycka att förändringen är viktig och har ett högre värde för mig (än nuvarande situation)
2. Ha tilltro till min egen förmåga att lyckas genomföra förändringen.
3. Vara beredd att börja agera för att uppnå förändring.

Så fundera, har du någon förändring du vill förändra? Eller när du tänker på din anhörige - och förändringen du hoppas att denne ska göra. Hur viktig är den här förändringen - utifrån personens eget perspektiv? (inte andras perspektiv) Och om personen verkligen vill göra en förändring, hur hög tilltro har personen till att lyckas? Risken är att vi kan tycka att en förändring är jätteviktig, men om vi är säkra på att misslyckas, då kommer vi inte våga göra någon förändring ändå.
Och slutligen, om vi både tycker att den här förändringen är viktig, vi ser vinster med att genomföra den och vi har en tilltro till vår förmåga att lyckas. Vad är vi då beredd att satsa för att genomföra den? Är vi beredda att eventuellt bryta gamla vanor, arbeta med nya tankemönster, göra annorlunda i situationer än tidigare? Är vi beredd att prioritera bort vissa saker för att kunna prioritera förändringen?

Hur är det med dig gällande en förändring du vill göra?
- Hur viktigt är det för dig?
- Hur hög tilltro har du till att lyckas? (om du har låg tilltro, vad behöver du göra för att höja din tilltro till din förmåga? Vad kan bidra? Vad kan vara till hjälp?)
- Och till sist, vad är du beredd att göra för att lyckas?

måndag 20 juni 2011

Droger starkare än kärlek

Det är svårt att förstå, att drogen är starkare kärlek. Som anhörig försöker vi kanske älska mera, ge mera, uppoffra ännu mera i hoppet om att kärleken till varandra ska bli starkare än drogen. Att det ska få personen att vakna upp och förstå att kärleken och familjen är det viktigaste. För oss är det så svårt att förstå att drogen är starkare än kärleken. Hur vi än vrider och vänder oss ut och in, så är vi maktlösa inför drogen.

onsdag 15 juni 2011

Överdriven styrka!

Som kontrast till förra inlägget om "offerkoftan" så ska jag beskriva ett annat beteende som är vanligt hos medberoende. Det brukar kallas att man blir "sjuk i styrka"

Det innebär att man genom att hjälpa människor som är hjälpbehövande själv får bekräftelse och identifierar sig som en stark och duktig person. Genom att se missbrukaren som ett litet sårbart barn som är i behov av omhändertagande får man själv bekräftelsen av att man är stödjande, viktig och man bygger sin självkänsla på detta.

I relation med missbrukaren kan man därför se sig själv som rollen som den starka och ansvarsfulle. På det sättet kan också missbrukaren fortsätta att inte ta ansvar för sitt handlande. För konsekvenserna av missbruket tar den ansvarsfulle och starke anhörige hand om.

Det kan också innebära att om man inte har någon att hjälpa för tillfället, så förlorar man sin känsla för att vara värdefull och känna att det inte finns någon mening med livet.

Att hela tiden vara fokuserad på att hjälpa någon annan kan man på så sätt slippa möta sig själv, sina egna känslor och behov. Man håller sig upptagen med att rädda någon annan och behöver på så sätt inte möta sig själv och vilken situation man egentligen lever i.

Missförstå mig inte, att vara hjälpsam och visa medkänsla är fantastiska egenskaper, och världen skulle vara en bättre plats om vi visade mera av det. Men, när denna hjälpsamhet blir en flykt från sig själv, eller på bekostnad av sin egen hälsa, då kan det vara läga att fundera över sina prioriteringar.

fredag 10 juni 2011

Offerkoftan

Som medberoende kan vi falla i fällan att ta på oss offerkoftan. Vi tycker oss vara utsatt för svek och otacksamhet från en person som vi ställt upp på, hjäpt och försökt rädda. När denne sedan fortsätter sitt missbruk ser vi det som otacksamhet för allt vi gjort och ställt upp på. Kanske har vi till och med överskridit våra gränser och värderingar för att hjälpa denne person. Då börjar vi se oss själva som offer för missbrukaren.

Vad vi också har gjort i denna process är att frånta missbrukaren sitt ansvar. Gjort denne omyndig som inte behöver ta hand om konsekvenserna för sina ageranden eller göra val och beslut angående förändring. På så sätt får inte missbrukaren heller möjlighet att växa, utvecklas och se klart på de negativa konsekvenserna av missbruket, för det har vi anhöriga tagit hand om.

Som barn är man ett offer för föräldrarnas missbruk. Man är beroende av föräldrarna för sin överlevnad och de är vårdnadshavare. Som vuxen är man inte offer. Då har man fritt val. Man kan välja. Vi kan välja våra relationer, vi kan välja om vi vill hjälpa eller inte. Det är vårt val, vårt beslut.

Om du känner igen dig i denna text, om du känner igen att du hjälpt, räddat och aldrig får tillbaka något tack för det, om du känner att du tagit på dig offerrollen. Kliv ut ur den! Du är inget offer! Du har gjort dina egna val hittills och du har möjlighet att göra nya val i framtiden!

tisdag 7 juni 2011

Sommar rabatt på Arbetsmanualen för anhöriga!

Sommar, sol och semester! Låter underbart, eller hur? Men för många innebär det också ett större alkoholintag. Och fler anhöriga som mår dåligt. Därför rabatteras priset på Anhörigmanualen över sommaren, fram till sista augusti, i förhoppningen att flera kan få stöd av den.

Kostnad: Sommar rabatt! Nu 59 kr! (ord pris 89 kr inkl. 6% moms)
ISBN 13 978-91-933-1585-5
Författare: Carina Bång, 2006

Manualen kan beställas och levereras till dig via mail på: http://www.codependencyinfo.com/arbetsmanual.html

I självhjälpsmanualen sätter vi fokus på den anhörige. Den innehåller fakta om att vara anhörig och medberoende till en missbrukare och innehåller 101 övningar som hjälper dig att reflektera och utveckla din livssituation.

onsdag 1 juni 2011

Dumhet...

"Dumhet är att göra samma sak om och om igen, och förvänta sig ett annat resultat" var det någon smart person som sa. Var det Albert Einstein?

Hur som helst, det ordspråket går att fundera på ur många perspektiv. Som anhörig kan vi försöka tjata och mutas oss till en förändring. Ibland kanske det fungerar. Ofta gör det inte det. Ändå fortsätter vi att göra det, om och om igen. I förhoppningen om att de ska ge ett annat resultat.

Så om man nu har använt sig av samma metod om och om igen, och det uppenbarligen inte ger det önskvärda resultatet man hoppats på, vad kan man då göra annorlunda?

torsdag 26 maj 2011

Hur vi påverkas av framtiden!

Har just gått en kurs, i ekonomi egentligen (Balansekonomi), men fick då en tankeställning som jag drog till andra områden, nämligen att vara anhörig! :-)

Tankeställningen var så här: Vi människor påverkas av våra erfarenheter, sociala arv, uppväxt m.m. Allt det där vet vi. Men vi påverkas också av våra förväntningar på framtiden.

Exempelvis:
Hur kommer det sig att när vi går till jobbet en fredag morgon kan vara jätteglada och nöjda, när vi på måndag ska göra exakt samma sak men inte är lika kvittrande?
Därför att på fredagen så har vi redan börjat ta ut lyckan och tillfredsställelsen av att efter jobbet blir det fredagsmys och ledig helg.
Och medans vi har ledig helg, så börjar vi söndag kväll att kanske känna oss lite tunga och stressade, för att vi redan har börjat leva oss in i känslorna vi förväntar oss att vi ska känna när vi går till jobbet på måndagen.

Är inte det intressant? Hur vi kan förändra våra känslor och tankar utifrån att vi "tar" sådana känslor från framtiden och placerar dem i nutid. Nu kanske ni undrar hur jag kunde tycka att detta har något med anhöriga att göra. Jo, jag tänker så här:
- Om vi tex stannar kvar i en relation med en person med alkoholproblem, så hoppas vi efter varje fylla att det ska bli annorlunda. Att personen ska dricka mindre eller bli nykter. Vi stannar kvar och börjar drömma och göra förhoppningar utifrån hur vi tänker oss att livet ska vara om personen inte dricker. Hur fantastisk relationen ska bli, hur mycket kärlek, omtanke och lycka det kommer att finnas, då när det händer. Så vi "tar" känslorna från framtidsdrömmarna och placerar på nuet. Oavsett om personen med alkoholproblem faktiskt håller på att arbeta med en förändring eller inte.

Det kanske blev lite långsökt det där. Är ni med på hur jag tänker? Kommentera gärna med reflektioner och tankar! Jag blir så glad när ni skriver och vi utvecklar våra tankar tillsammans! :-)

lördag 21 maj 2011

Litar mer på andra än sig själv...

Många personer som lever med en person med missbruksproblematik, eller är uppväxt i sådan familj, litar ofta mer på andra än sig själv. Och därtill väljer ofta att lita på personen med missbruksproblematik, snarare än att lita på sig själv.

Vad leder det till? Naturligtvis en osäkerhet, låg självkänsla och minskar möjligheten att göra bra val för sig själv. Då man lyssnar i första hand om på vad någon annan tycker, snarare än vad man själv känner, tycker och tänker. Våra känslor, värderingar och tankar är våra vägvisare som pekar på vad som är bra för oss och vad som inte är det.

Känner du igen dig?

I sådana fall, vad säger dina känslor till dig? Vad säger din magkänsla? Lyssna på dig själv - och våga lita på dig själv! Du är den viktigaste personen i ditt liv som du garanterat kommer leva med dygnet runt i resten av ditt liv!

måndag 16 maj 2011

Städa i livet!

Har du många energitjuvar som stjäl din tid?

Ibland kan det vara bra att rensa upp lite i livet. Det kan vara väldigt olika saker som stjäl vår energi, ork och livslust. Det kan vara skåpen du bara har tryckt in saker i som du inte vet vad du ska göra av, det kan vara en vän eller släkting som suger ur din energi varje gång ni ses, det kan vara obetalda skulder eller åtaganden du egentligen tycker är fruktansvärt tråkigt.

Skriv en lista på det som stjäl din energi och fundera på vad du kan göra för att förändra det!

Här får ni lite exempel som jag har rensat/åtgärdat:

1) Rensade skåp, garderober och papper - slängde det som ingen vill ha - skänkte bort det som kan vara mer till nytta för någon annan.
2) Slutat köpa kläder som måste strykas.
3) Gå igenom pensionssparande och annat sparande, pratat med banken för att få bättre placeringar.
4) Skickat mail till vänner jag inte hört av mig till på länge.
5) Köpt en robot dammsugare som dammsugar upp allt katthår medan jag är på jobbet :-)

Sätt igång! Det är fantastiskt skönt när man har städat! Var rädd om din tid och energi!

tisdag 10 maj 2011

Jellinekkurvan

Har ni sett Jellinekkurvan? Jellinek var en amerikansk läkare som arbetade med beroendesjukdomar. Den tåls att studera, både processen in i ett substansmissbruk och sedan tillfrisknandet ur missbruket. Men man kan även analysera den utifrån den anhöriges process till medberoende och tillfrisknandet från sina medberoendebeteenden. Studera likheter och skillnader på den medberoendes beroende av missbrukaren!

På den här hemsidan får man en god bild över Jellinekkurvan: http://phweb.se/www/aa/Jellinekkurvan.htm Vi tackar Peder för den!

onsdag 4 maj 2011

Vad är en sund relation?

I boken "Jaget och missbrukaren" beskriver Craig Nakken några av grundstenarna i en sund relation.

* Att handla respektfullt gentemot en annan person.
* Att känna stöd av en annan person
* Att vara accepterad för den man är och inte för vad någon annan skulle vilja att man är.
* Att bemöda sig om att stimulera det mänskliga hos den andra personen.

I en relation måste man behandla den andre respektfullt och tillsammans skapa en känsla av trygget och tillit. För att en relation ska fungera krävs en ömsesidig respekt, både i ord och handling.

Som jag ser det så i relationer med personer med alkohol- eller drogproblem kan många av de här grundstenarna falera och bli skeva på olika sätt.

- Vad är en sund relation för dig?
- Vad kan du göra för att förbättra relationen? Vad är din roll och vad bidrar du med, både positivt och negativt?
- Vad söker du i en relation?

Läs också gärna det äldre blogginlägget om respektfull och tydlig kommunikation: http://medberoendeinfo.blogspot.com/2009/12/tydlig-kommunikation.html

lördag 30 april 2011

Över 24 år...

Jag läste någonstans för länge sedan att från det att man fyllt 24 år så kan man inte skylla sina olyckor på sina föräldrar eller svår barndom. Då är man vuxen nog att, om nödvändigt, ta ansvar för dessa känslor man bär med sig från förr. Då är man vuxen nog att söka hjälp om man inte längre vill att det som har varit ska påverka nuet. Då är man vuxen nog att ta ansvar hur man själv mår och vad man väljer att göra med det.

Då har vi makten att påverka huruvida det som varit ska påverka vår framtid, eller om det ska få stanna i dåtid.

måndag 25 april 2011

Socrates frågar:

Socrates (gregisk filosof under ca 469 BC–399 BC) ansåg att vi människor levde efter en massa antaganden, utan att egentligen tänka igenom dem. Att vi dessutom som i flockar levde efter dessa olika antaganden och ansåg att det var "vanligt folkvett" och därför något vi skulle följa. Normer, antaganden och värderingar vi lever efter men aldrig ifrågasätter. Konsekvenserna kan tex bli att vi blir besvikna när vi följer dessa antaganden och de inte riktigt stämmer. Våra förväntningar blir felaktiga och kanske tar vi fel beslut.

Han ansåg att man därför skulle ifrågasätta dessa antaganden, för att kunna ta ställning till verkligheten på ett mer sanningsenligt sätt. Han uppmuntrade att testa våra antaganden utifrån dessa 5 steg:

1. Utforska vilka värderingar och normer du lever efter, som du faktiskt inte har kontrollerat om de är sanna. Exempelvis: "De bästa jobben är de som ger hög lön" eller "Man är lycklig om man är gift".

2. Steg två är att hitta undantag för dessa antaganden. Exempel: "Kan man vara gift utan att vara lycklig?" eller "Kan man ha ett högavlönat jobb men ändå vara olycklig?" 

3. Om man, som i dessa två exempel, kan hitta undantag så är antagandet felaktigt.

4. Försök att se frågan utifrån de nya insikterna. I detta fall: Det är möjligt att vara olycklig även om man är gift för att man kanske har gift sig med fel person. Eller, det är möjligt att inte tycka om sitt arbete även fast det ger hög lön, därför att det kanske inte innebär någon utveckling eller kreativitet. 

5. Fortsätt processen och ställ samma frågor för alla antaganden du lever efter - sanningen (så nära sanningen vi kan komma) ligger i de uttalanden som inte går att motbevisa.

Ur dokumentären: Philosophy: A Guide to Happiness

Nu tänker jag testa på några antaganden som jag då och då får höra under coachingsamtal:

1. Antagande: Man ger inte upp sitt äktenskap. Släkten och vänner skulle se ned på mig om jag skiljer mig. Att det är jag som måste rädda honom.

2. Se om det finns undantag: Det finns andra som har skiljt sig. Det finns släkt och vänner som skulle förstå och dessutom uppmuntra detta, om än inte alla. Jag har försökt rädda honom i många år. Det har visat sig inte fungera.

3. Alltså är detta antagande delvis felaktigt.

4. Det är alltså möjligt att skilja sig. Släkt och vänner kommer att reagera olika, vissa stödjande andra inte. Jag har inte kunnat rädda honom de senaste 4 åren.

1. Nästa antagande: Om han älskar mig tillräckligt så kommer han sluta dricka

2. Se om det finns undantag: Kan en person som inte älskar sig själv, älska någon annan? Det finns personer som hävdar det. Kan man fortsätta dricka och älska någon samtidigt. Troligt. Mycket troligt faktiskt. Finns det personer som slutar dricka till förmån för kärleken. Det är troligt det också.

3. Alltså är antagandet att om han älskar mig tillräckligt så kommer han sluta dricka felaktigt.

4. Nya insikter utifrån detta: Det finns ingen garanti för att kärlek kommer att påverka drickandet. Det betyder också att han kan älska mig (om man nu kan älska någon när man inte älskar sig själv) och fortsätta dricka.

Vilka antaganden lever du efter i ditt liv? Är de korrekta? Eller inte?

onsdag 20 april 2011

Gott liv?

* Vad innebär det för dig att leva ett gott liv?
* Lever du enligt det i nuläget?
* Vilka val har du tidigare gjort bidrar att du i dagsleget får leva ett gott liv?
* Vilka val behöver du göra nu som bidrar ytterligare till detta?

måndag 18 april 2011

Självhjälpsgrupp för anhöriga startar i Stockholm

Välkommen till självhjälpsgrupp för anhöriga till personer med missbruksproblematik!

Onsdagen den 4 maj startar NärRingens anhöriggrupp, som är en självhjälpsgrupp för anhöriga till personer med missbruk. Alla anhöriga är välkomna, självhjälpsgruppen sig inte till någon enskild missbruksform utan är öppna för anhöriga till alla former av missbruk.

Plats: Träffarna hålls i Andreaskyrkans lokaler,  Högbergsgatan 31, mitt på Södermalm i Stockholm. Närmaste T-bana Slussen.
Tid: 18.30 - 20.30
För mer information, ta kontakt med Jennie (NärRingen), tel: 070-06 73 267 eller maila på: sthlmjennie@gmail.com

För er som inte bor i Stockholm, men vill gå i anhöriggrupp, kolla om din kommun finns på denna lista, längst ned på sidan och ta kontakt med dem! http://www.codependencyinfo.com/arbetsmanual.html

fredag 15 april 2011

Ser du mönster?

Har vi utvecklat ett beteende så återkommer de ofta i flera olika relationer. Om du nu finner dig i en relation som är destruktiv på något sätt, och du inte tycker om ditt eget beteende i vissa fall i denna relation, tänk tillbaka, är det här något du känner igen?

Finns det ett mönster hos dig som återkommer om och om igen och som kanske inte gagnar dig? Hur ser det ut historiskt? I relationen till din familj, med vänner, arbetskamrater?
Ofta kan det vara så att om man har utvecklat ett medberoendebeteende så begränsar inte det sig bara till personen som har en missbruksproblematik.

Ex.
1) Om jag har svårt att säga nej och sätta gränser - då kan det komma till uttryck även mot vänner eller på arbetsplatsen.
2) Om jag vill kontrollera andra för att saker och ting ska bli så bra som möjligt (enligt dina värderingar) - då kan man ha en tendens att kontrollera även sådant som ligger utanför sitt egna ansvarsområde.
3) Om man har svårt att uttrycka vad man verkligen tycker och känner till missbrukaren - då kan man ha svårt att säga vad man tycker i även andra situationer.

Är det mönster du kan känna igen? Eller liknande mönster? Hur tar de sig i uttryck i sådana fall?

Ni får så gärna dela med er av era erfarenheter i kommentarerna! Blir så glad när jag får respons så jag vet att ni finns där ute!

Tror du att fler personer skulle må bra av att läsa det här inlägget? Sprid det vidare genom att dela med dig på Facebook och Twitter, se länken till vänster!

söndag 10 april 2011

385 000 barn...

385 000 barn i Sverige lever i en familj där det finns missbruk eller riskbruk gällande alkohol. Barn till föräldrar med hög alkoholkonsumtion löper en ökad risk för psykiska problem. Barn till föräldrar med alkoholmissbruk löper också en ökad risk för egna alkoholproblem.

Källa: Statens Folkhälsoinstitut (www.fhi.se)

onsdag 6 april 2011

Har du rädslor som hindrar dig?

Ibland kan vi se 1000 skäl till varför en förändring skulle vara bra. Och ändå gör vi den inte. Ibland kan vi inte förstå varför vi inte tar tag i saken och gör det, när vi ser hur många vinster det skulle betyda.

Något som kan fälla krokben för oss är våra rädslor. När vi inte tar itu med rädslorna drar vi ut på tiden, är osäkra och ibland blir det väldigt negativt för oss. Därför kanske vi trasslar in oss i saker vi egentligen inte vill göra eller vara med om, något vi egentligen skulle vilja förändra, men inte vågar.

Har du rädslor som hindrar dig från att göra en förändring du egentligen ser massor med fördelar med?

Ett tips kan vara att skriva ned alla rädslor du kommer på i en lång rad på ett papper. Sedan går du igenom dem och funderar: Är den här rädslan verkligen riktig? Är den verkligen en fara? Om det inte är det, då kan du styrka den. Om det verkligen är en rädsla, fundera på vad du behöver göra för att komma till rätta med den. Vad är du verkligen rädd för? Vad är sannolikheten för att det du är rädd för verkligen kommer att hända? OM det i värsta fall händer, hur skulle du i sådana fall kunna hantera det? Bredvid rädslan skriver du sedan ned din åtgärdsplan för detta. Här kan det ibland behövas viss research.

Ex. Rädslor
Tänk om jag inte klarar mig ekonomiskt  - Ta kontakt med ekonomisk rådgivare för hjälp. Hitta ett extra arbete på helger.

Tänk om han börjar dricka mer - Det är inget jag kan råda över. Bara han kan bestämma om han ska dricka mer eller mindre. Om detta händer - då markerar jag tydligt att jag inte vill umgås med honom när han är påverkad och gör något annat av min tid i stället.

Har du rädslor som hindrar dig och vad skulle skillnaden för dig vara om du inte var rädd för detta?

Skriv gärna och berätta, jag blir så glad när jag får mail och kommentarer från er läsare, då vet jag att ni finns där ute och det motiverar mig att skriva mera! :-)

fredag 1 april 2011

Att tro om och om igen på samma sak.

Många anhöriga kan nog vittna om alla gånger man trott på missbrukaren som har sagt: "jag ska dricka mindre, jag ska sluta, jag ska söka hjälp, jag ska... jag ska... jag ska..."

Vi vill så gärna tro, vi bygger upp förhoppningar och drömmar utifrån detta. Och vi blir lika bottenlös besvikna varje gång.

Prata i all ära, men i det här fallet så är det handling som räknas. Ord utan handling blir helt enkelt som vanligt.

Hur kan vi anhöriga skydda oss mot besvikelserna? Hur kan vi som anhöriga bidra till att sätta mer realistiska och hållbara mål? För oss själva och andra inblandade?

lördag 26 mars 2011

Mindfulness är också en väg till välbefinnande

Jag har tagit hjälp av en anhörig som funnit stor hjälp till ett bättre välbefinnande med hjälp av mindfulness. Här ger hon lite tips om detta!

Mindfulness syftar till att vara här och nu, att njuta av det man har för ögonblicket.

Hur många är vi inte som går omkring och grämer oss för det som hände igår eller oroar oss för morgondagen men glömmer bort att njuta av nuet.

Det förgångna kan vi inte göra något åt, bara acceptera, framtiden vet vi inget om men just idag, just nu har vi möjlighet att börja skapa det liv vi vill leva! Allra mest fantastiskt är att vi alltid kan starta om, nuet är alltid med oss! :0)

Mindfulness fokuserar också mycket på andningen och jag ska dela med mig av mina två favoritövningar som är lätta att starta med. Viktigt är att ge det tid, gör ni dessa övningar flera gånger varje dag i två månader så vågar jag lova att det hänt något med er!

1; Ta ett djupt andetag, håll andan några sekunder och andas ut. Vid nästa andetag så tänker du att du andas ut all gammal oro, ångest, obehag eller vad det nu är du vill bli av med. Vid inandningen andas du in styrka, lycka, välmående..... Ta så många andetag att du känner att du blir mentalt lättare och att det kommer en lugn känsla. Kanske känner du inget första gången du gör detta men fortsätt ändå att göra denna övning, när du lagar mat, står i kön i affären, sitter i bilkö, behöver en liten paus från jobbet, innan du ska lägga dig....

2; Denna övning syftar till att du ska släppa sådant du ändå inte kan påverka. När du känner tankar komma som du inte kan göra något av, kan du träna på att tänka bort dem och tänka dig till nuet. Vad gör jag nu,("jo, jag lägger pussel med mitt barn, tänk så stor han/hon har blivit...och klok...och....") hur ser det ut här, och hur doftar det här, hur låter det? Om det är svårt att hitta nuet kan du använda dig av att tänka dig en plats du finner ro på, det kan vara en favorit plats t.ex. havet, skogen eller en fantasiplats.

Dessa båda övningar är lätta och kommer att minska din känsla av stress, du kommer att bli starkare och starkare, få kontroll över dina tankar och känslor och du kommer att kunna fatta beslut på ett helt annat sätt genom att ha fokus på dig själv, vilket vi anhöriga lätt glömmer bort!

Det finns mycket bra CD skivor med mental träning, mindfulness och avslappning, köp något som känns bra och lyssna på detta varje kväll innan du ska somna, du kommer att somna lättare, sova bättre och vakna piggare och även detta kommer på sikt att minska din stress.

Lycka till och återkom gärna med tankar, reflektioner och egna erfarenheter!

onsdag 23 mars 2011

Botten upp av Lena Holfve

En bok jag rekommenderar som handlar om alkoholism och förnekelse, både hos alkoholisten och de anhöriga heter Botten upp av Lena Holfve.

Här är ett litet utkast ur boken:

"Genom att noga fundera igenom hur du mår kan du själv se hur långt du nått i medberoende. Jag skrev i förordet att boken vänder sig till dig som ofta tänker på någon. Hur ofta tänker du på NN, som du anser dricker för mycket? En timme om dagen? Tre timmar? Dygnet runt?

Börja med att anteckna hur mycket tid du ägnar åt att fundera. Försök därefter, dag för dag, att minska den tiden, som du stjäl från ditt eget liv utan någon som helst nytta. Alkoholism är en sjukdom som inte botas av dina tankar eller ens av din kärlek. Familj och anhöriga kan göra ALLT vad de tror är rätt och de kommer ändå inte att få kontroll över sjukdomen. Lika lite som vi kan kontrollera och operera cancer med kärlek, omsorg eller tankar hemma i köket."

Ett långt utdrag ur boken kan du läsa här: http://www.kulturpool.se/lena/utdrag.htm

onsdag 16 mars 2011

Att vara förälder...

Att behöva uppleva skräcken och sorgen över att ens barn börjar missbruka alkohol eller droger är naturligtvis fruktansvärd. Och maktlösheten över att ungdomen kanske gör dåliga val som leder till dåliga konsekvenser. Känslan av att inte veta hur man ska göra, då även ungdomar är duktiga på att överlista och skydda drogerna om de vill.

Här kommer ändå några tips, som kanske kan vara till hjälp:

1) Först och främst, försök lära dig så mycket som möjligt om narkotika preparat och hur de påverkar beteendet.

2) Prata med ditt barn, låt dem förstå att du ser. Uttryck din oro, omtanke och kärlek till barnet.

3) Försök behåll lugnet och undvik att skambelägga. Försök utforska hur barnet själv mår och ser på situationen.

4) Gör tydligt att du älskar henne/honom, men inte drogen och vad drogen gör med personen.

5) Förklara konsekvenserna av alkohol–/ och narkotikaberoende.

6) Berätta att du finns där för att hjälpa och stödja honom/henne och utforska vad ungdomen tänker sig gällande att sluta och vad hon/han behöver som hjälp för detta.

7) Sätta gränser för vad som är okej och inte och konsekvenser om inte dessa gränser efterföljs.

8) Försök engagera ungdomen i andra aktiviteter och skapa nytt umgänge med mindre risk för att bli utsatt för påtryckningar gällande alkohol och droger.

9) Ta hjälp av andra som har erfarenhet, det gäller hela familjen. Finns det någon vuxen som ungdomen har förtroende för och kan prata med? Behövs professionell hjälp genom t.ex beroendemottagningen på landstinget? Socialtjänsten? Självhjälpsgrupper? Föräldraföreningen mot narkotika? (http://www.fmn.se/)

10) Förneka inte problemen. Ju längre du blundar ju längre kan missbruket fortgå.

11) Uppmuntra och belöna beteenden som ungdomen gör som är positivt.
12) Och sist men inte minst, ta hand om dig själv så att du orkar det du behöver orka! Återhämtning, vila för att samla energi och du kan vara det stöd du vill vara.

fredag 11 mars 2011

Barn till missbrukare...

Barn till missbrukare är en extremt utsatt grupp av anhöriga; de är beroende av sina föräldrar för sin välfärd. Det är därför viktigt att lära sig de signaler som dessa barn kan uppvisa. Varningssignalerna kan delas in i fyra kategorier:

1. Somatiska: avvikande längd- och viktkurva, huvudvärk, buksmärtor, hjärtsmärta, trötthet, kräkning.

2. Psykiatriska: ångest, nedstämdhet, sömnsvårigheter, matproblem.

3. Psykologiska/pedagogiska: problem med relationer till andra barn och/eller vuxna, skolsvårigheter trots normalbegåvning och inte på grund av läs- och skrivsvårigheter.

4. Beteende: Impulsivitet, rastlöshet, aggressivitet, brottsligt beteende, alkohol/narkotikamissbruk.

Barndomen i en familj med missbruksproblematik präglas av oförutsägbarhet, oro, otrygghet, ångest, besvikelser, lögner, rädsla, misshandel och sexuella övergrepp, men också av känslor i form av sorg och ilska (en ilska som antingen vänds inåt eller som barnet agerar ut).

Textutdrag från: Web4Health (http://web4health.info/sv/answers/add-children-effects.htm)

söndag 6 mars 2011

Tankefällor

Det är vanligt att vi människor har olika tankefäller/tankefel som vi kan fastna vid. De här tankefällorna gör ibland att vi mår sämre än vad vi skulle behöva göra, för att det färgar vår tolkning på många olika situationer. Under vissa perioder kan dessa tankefällor var mer dominanta, och under andra perioder påverka oss mindre.

För att inte låta sig påverkas av dem lika mycket, och att tankefällorna inte ska få möjlighet att färga vårat seende, så är det viktigt att först bli medveten om dem. När vi sedan tänker negativa tankar så kan vi fråga oss: Är det jag som har fastnat i en tankefälla nu? Är det verkligen så här, eller är det min tolkning?

Vilka tankefäller känner du igen hos dig själv?

1. Diskvalificering av det positiva.
Det positiva gäller inte eller du förklarar bort det. "Det finns säkert något lurt med det här..."

2. Förminskning
Du ser det positiva som verkligt men ändå betydelselöst.

3. Övergeneralisering
Enstaka händelse eller situation tolkas som typisk för hela ditt liv.

4. Etikettering
Detta är en extrem form av övergeneralisering. En person med utländskt utseende tar en cykel = alla invandrare är tjuvar.

5. Svart-vitt-tänkande, allt eller inget-tänkande
Det finns bara två alternativ; succé eller fiasko. "Om jag inte gör det perfekt är jag inte värd något."

6. Selektiv abstraktion, kikartricket
Om du ser en ros ser du bara taggarna. Du fokuserar enbart på en aspekt, oftast negativ, bland många andra.

7. Personalisering
Du tar på dig personligt ansvar, även när andra aspekter har betydelse. Till exempel tolkar du det personligt när kritik riktas mot en grupp.

8. Känslotänkande
Du antar att de känslor du har är samma sak som verkligheten. "Jag känner att det är hopplöst, alltså är det så."

9. Tankeläsning
Du tror dig veta vad andra tänker och har för uppfattning om en. "Det syns ju på dom."

10. Siarens misstag
Du lever som om dina negativa förväntningar är fakta. "Det bara är så, det kommer inte att funka."

11. Katastroftänkande
Negativa händelser och mindre oförutsedda händelser blir stora katastrofer.

12. Måste och borde-tänkande
Används ofta för att höja motivationen. De är förknippade med skuld- och skamkänslor. "Jag borde inte bli upprörd på min mamma, hon vill mig väl och blir sårad..."

Källa:
http://www.sinnet.nu/halsa/depression/depressionsskola/tankefaellor

tisdag 1 mars 2011

Barn i familjer med missbruk - socialtjänsten

Ibland får jag frågor som gäller hur och vad socialtjänsten tänker gällande barn i familjer där det finns missbruk. Tyvärr kan jag inte besvara den frågan, men jag hänvisar till dessa länkar av Socialstyrelsen! Där kan ni hitta riktlinjer, råd och vägledningen gällande detta.

http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/barnsomfarilla

http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2006/2006-101-6

http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2009/2009-12-25

lördag 26 februari 2011

Känslorna är dina signaler!

Känslor är signaler till oss om att något aningen är bra, härligt, fantastiskt eller att något behöver uppmärksamhet och tas hand om.

Som anhöriga lever man ofta i en känslomässig berg- och dalbana, och risken är att om man reagerar på varje känsla man har så kan det bli riktigt mycket kaos.

Det kan därför vara värt att istället ta en paus, en lugn stund och inte agera, men istället lyssna på känslorna för att förstå: Vad är det de här känslorna vill säga mig? Vad är det jag behöver ta hand om? Vad är det jag kan påverka av detta och hur ska jag göra det?

måndag 21 februari 2011

Frågor om skilsmässa, ekonomi m.m.

Ofta får jag mail från personer som oroar sig kring hur en skilsmässa skulle gå till, när man står i den positionen att man kanske inte kan leva tillsammans med missbrukaren längre, utan man måste i första hand fokusera på att skapa en trygg miljö för barnen. Då jag inte kunnat besvara dessa frågor så har nu en kvinna som arbetar med familjer inom socialtjänsten hjälpt mig att sammanställa en lathund.

Hoppas den kan vara till hjälp och klara ut några frågetecken!

tisdag 15 februari 2011

Hello everybody around the world!

When I looked on the statistics for this blog I noticed that I had readers in many different countries as USA, England, Cananda, Russia, Finland, Norway, Denmark, Germany, Malaysia, and China. You are so welcome! But unfortunatly I will keep on writing in Swedish.

But if you want to, you can always order the "Self-help manual for relatives" that has been transulated to english. To order that so it comes on an e-mail to you, click on this link: http://www.codependencyinfo.com/codependency.html
I wish you all the best brothers and sisters around the world!
/Carina

lördag 12 februari 2011

Övning: Livshjulet

Livshjulet är en övning som ofta förekommer inom coaching. Den är väldigt bra för att få en översiktlig bild över livets olika områden och vilka områden som man kanske omedelbart behöver ta hand om. Och områden som är bra som det är.

* Börja med att ta fram ett papper och rita en cirkel som ni ser på bilden nedan. De olika linjerna symboliserar olika livsområden, ex. familj, arbete, relationer m.fl. I mitten av cirkeln står siffran 0. Längst ut på cirkeln är siffran 10.

* Bedöm nu hur tillfredsställd du är inom de olika områdena i livet där 0 = absolut otillfredsställd och 10 = helt tillfredsställd.

* När du är klar kan du dra ett streck mellan dina olika punkter för att se hur balanserat din livscykel rullar. Ser det vingligt ut?

* Välj 1-3 områden som du väljer att förbättra. Ex. Fritid/personlig utveckling. Där har jag kryssat i 3, alltså inte så nöjd men det finns ändå saker som jag är nöjd med. Vad behöver jag göra för att 3an ska gå upp ett steg till en 4a? Att gå upp ett steg skulle betyda för mig att börja bergsklättra lite igen. Jag bestämmer mig för att ringa min klätterkompis och boka in 3 klätterdagar.

måndag 7 februari 2011

Maktlöshet/Maktfull

Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger.

Vi har makt över vad vi väljer för våra egna liv.
Vi har makt över vilka val vi själva gör.
Vi har makt över vad vi lägger vår energi på.
Vi har makt över vad vi lägger vår tid på.
Vi har makt över vilka människor vi väljer att umgås med.
Vi har makt över vilka värderingar vi vill leva efter.
Vi har makt över... (fortsätt gärna listan, skriv i kommentarer!)

torsdag 3 februari 2011

Övning: Nytt perspektiv!

Ett problem som i nuläget kan verka övermäktigt, kan några år senare se ganska litet ut. När man är mitt i ett problem så är man känslomässigt påverkad och det kan vara svårt att se utifrån andra perspektiv. Ibland kan det vara bra att ta ett steg tillbaka och försöka se situationen från ett annat håll.

Här har ni därför en perspektivövning som kan vara till hjälp! Skriv gärna ner dina svar.

- Om du skulle hoppa fram 10 år i ditt liv, och titta tillbaka på den här situationen, hur skulle du tänka då? Vad skulle du då ge dig själv för tips?

- Om det istället var din bästa vän som var i din situation, vad skulle du då råda den personen till?

- Om du var statistiker, och tittade på hur ditt liv sett ut rent statistiskt de senaste året. Antal bra dagar, antal dåliga dagar, konskevenser av alkohol-/drogberoende m.m. Vad skulle statistikern göra för slutsats?

- Om du arbetade på en hjälporganisation (ex Rädda Barnen) eller socialtjänsten eller liknande: Vad skulle du då tycka var det mest akuta problemet att ta tag i. Vad skulle vara det absolut viktigast att göra som steg 1?

Det här är bara några olika perspektiv av 1000 olika perspektiv man kan titta utifrån. Hittar du andra hjälpsamma perspektiv, använd dem också!

fredag 28 januari 2011

Är han/hon alkoholist?

Ofta får jag mail från personer som frågar om deras närstående är alkoholist med medföljande beskrivning av beteende och dryckesmönster.

Jag undrar, är det viktigt? Är det viktigt att få en stämpel eller diagnos? Vad betyder det om personen är alkoholist? Eller inte?

Som jag ser det så är det vad beteendet ger för konsekvenser som är intressant. Påverkar drickandet andra saker i livet? Får drickandet konsekvenser över relationerna till de anhöriga? Till make/maka/sambo och barnen? Påverkar det arbetsförmåga? Påverkar det eknomin? Påverkar det ekonomin? Får det konsekvenser på andra områden i livet?

Om det får negativa konsekvenser på livets olika områden så har personen förmodligen alkoholproblem, och det är tillräckligt för att det ska bli ett stort problem, oavsett om personen skulle klassas som alkoholist eller ej.

Om ni vill läsa definitionerna av beroende och missbruk så kan ni läsa dem här: http://www.beroendelinjen.se/definitionmissbruk.html

söndag 23 januari 2011

Pay it forward!

En utav de vackraste filmerna jag vet är "Pay it forward". Om pojken som kommer på en idé hur man kan göra världen till en bättre plats. Och hur varje person kan bidra till att det händer.

Tanken är att man som individ hjälper minst 3 personer med en utmaning/problem/situation som de själva inte skulle ha klarat på egen hand. De i sin tur ska sedan hjälpa 3 vardera, som sedan hjälper 3 andra osv... På så sätt får det en dominoeffekt och kan sprida sig världen över.

Tänk om det kunde fungera så... Va häftigt och underbart det skulle vara!

I USA finns något som kallas "Pay it forward movement". Ska kolla in vad det är för något.

Tillsvidare så payar jag forward till er läsare hoppas jag!

onsdag 19 januari 2011

Uppgift för idag!

Hej kära läsare!

Idag är det onsdagen den 19/1 2011.
Vad bestämmer du dig för att göra idag som bidrar till att du (välj 1 tema som passar dig:

- mår bättre?
- tar hand om kroppen?
- slappnar av?
- kommer ett steg närmare ditt mål?
- njuter mera?
- blir gladare?
- skapar en bättre värld?

Vilket ämne väljer du och vad bestämmer du dig för att göra idag?

Skriv gärna i kommentarerna och berätta! :)

söndag 16 januari 2011

Medberoende inte en sjukdom...

Nä, nu är jag där i tankarna igen och snurrar... Jag åtekommer dit då och då. Att jag inte kan hålla med om att vissa anser att medberoende är en sjukdom.

Min personliga åsikt är att medberoende är beteenden man utvecklar under speciella omständigheter. Beteenden som under viss period kan fylla en funktion men som i ett annat skede inte blir funktionella längre, utan till besvär. Kan bli negativt. Kan bli dysfunkionellt. Men jag är övertygad om att vill man så kan man förändra dessa beteenden och lära sig nya beteenden i stället.

onsdag 12 januari 2011

Definiera stärkande ord om dig själv!

Här kommer en utmaning som kan vara till hjälp att stärka självkänslan! Gör den om du vill peppa dig själv!

Ofta sätter vi negativa stämplar, "etiketter" på oss själva, som tex:

- Jag är beroende
- Jag är misslyckad
- Jag är ett offer
- Jag är en olycksfågel
- Jag är korkad
och så vidare... ni fattar grejen. Vi matar våra tankar och vår hjärna med dessa tankar. Hur postivit blir det? Hur mycket kraft och styrka känner jag då? Troligen inget. Troligen blir jag bara ledsen, känner mig värdelös och vågar inte satsa på sådant som jag skulle vilja, för jag är ändå övertygad om att jag skulle misslyckas.

Därför, gör det motsatta! Skriv ned 5 positiva eller stärkande "etiketter" ord på dig själv som du vet är sant. Ord som kan peppa dig, stödja dig, göra dig gladare, känna dig starkare. Placera dem sedan på en plats där du kan se dem varje dag!

Exempel:
- Jag är modig!
- Jag är förstående!
- Jag är handlingskraftig!
- Jag är drivkraftig!
- Jag är ansvarsfull!

Om det är svårt att komma på egenskaper hos dig själv som är peppande och stärkande, tänk tillbaka på tillfällen där du känt att du lyckats, där du varit nöjd med dig själv, vilka egenskaper hos dig gjorde att du lyckades med det?

Byt ut de negativa tankarna om dig själv till stärkande tankar!

tisdag 11 januari 2011

Tips dokumentärfilm!

Har ni sett dokumentären "Leva livet" om fantastiska Pia, som förändrat sitt liv från att vara drogmissbrukare och hemlös till drogfri och nu arbetar för att motivera andra som är i samma situation som hon varit, och hennes fantastiska mamma?
Den går att se på svt play: http://svtplay.se/v/2286030/dokumentarfilm/leva_livet?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2290233/sb,p115254,1,f,-1

måndag 10 januari 2011

Om du tycker att bloggen är bra...

...så får ni gärna hjälpa till att sprida den så att så många möjligt som behöver den hittar den!
Skriv om den på facebook, twitter, i forum och tipsa till andra anhöriga som kan vara intresserade av att läsa!

Tack!

fredag 7 januari 2011

Äger du dina egna känslor?

Äger du dina egna känslor? Eller är dina känslor beroende av en annan persons känslor?

Det kan ju tyckas vara en märklig fråga. Men faktum är, och många medberoende kan nog känna igen sig, så följer den anhörige missbrukarens känslor. Medberoende kan i förlängningen bli en känslomässig osjälvständighet.

Om missbrukaren mår dålig - då börjar jag må dåligt
Har missbrukaren en bra dag - då har jag en bra dag
Är missbrukaren orolig - då blir jag orolig
Är missbrukaren sorgsen - då blir jag också sorgsen
o.s.v...

Och om missbrukaren blir nykter och tar ansvar för sina egna känslor och sitt eget liv - då finns risken att jag blir tom, inte vet vad jag känner, inte vet vad jag tycker, förlorar meningen i livet... Inget tar mitt fokus från mig själv, jag måste upptäcka och uppleva mig själv. Vem är jag? Hur mår jag egentligen?

Vem äger egentligen dina känslor? Vem styr dina känslor?
Kan du vara empatisk och förstående, och ändå fortsätta leva ditt eget liv? Kan du ta hand om dina egna känslor?

måndag 3 januari 2011

Barnen som växer upp i missbruksfamilj

Tillsammans med Ann-Charlotte Johansson (http://www.viljautveckla.se/) gjorde jag en enkätundersökning hos medlemmarna på Beroendelinjen. En av frågorna var till dem som växt upp i en familj med alkohol- och drogproblem vad de önskat för hjälp.

Detta är svaren vi fick:

Fått bekräftelse.

Att få prata med någon och känna att man inte var ensam. Förståelse.

Att någon frågat hur jag mådde.

Någon som kunde ha visat mig hur en ”frisk” familj levde.

Önskat att den förälder som inte missbrukade, eller någon annan släkting, hade sagt ifrån.

Jag ville bli räddad.

Information om att det inte skulle vara så som vi hade det. Vi syskon trodde alla hade det som vi.

Hjälp att hjälpa mig själv och inte bli överkörd hela tiden av människor som visste bättre än jag.

Att någon vuxen hade tagit tag i mig, eller synliggjort mitt problem.

Önskar att skolan skulle ha sett och reagerat.

Hjälp att få lugn och ro, trygghet, tillit till människor, bekräftelse, bli lyssnad på, stärkt min identitet.

Att någon berättat att det inte var mitt fel att pappa drack och att jag hade fått höra att det inte var okej med våld.

Att jag fått en fosterfamilj.

Att någon såg mig och bekräftade mig. Talade om för mig att jag skulle klara mig trots svårigheterna.

Någon utomstående som såg och förstod.

I efterhand har jag fått veta att en lärare anmälde min familj till soc men att det inte vidtog åtgärder. Läraren talade aldrig om detta för mig. Det hade nog betytt mycket om jag fått veta det. Få hjälp med att sätta ord på det som hände och mina känslor.

Att socialen ingrep.

Då jag inte vågade prata med någon så önskar jag att det hade funnits mer civilkurage i skolan, då det var uppenbart hur läget var hemma.

Jag önskar att man inom skolan hade haft någon resurs som pratat om känslor. Det är ju bara om det blir stora problem som man pratar om problemen barn brottas med.

Låt oss lära av dem som redan vet...