söndag 30 augusti 2015

Vinn bok för barn till föräldrar med alkoholproblem!

Nu kan du vinna boken Sara och den andra mamman, byggd på en idé av Olivia Trygg från Trygga barnen och skriven av Viktoria Olesen. 

Gör så här: Gå in på min Facebook-sida, klicka på "meddelanden" och bidra med ditt eget svar på följande fråga: Vad tror du är det viktigaste stödet som vi kan ge barn som växer upp med alkohol och droger i familjen?

Tack till Trygga barnen för boken!
Sara och den andra mamman är en pedagogisk bok som handlar om en 9-årig flicka vars mamma missbrukar och hennes känslor och funderingar kring detta. Den riktar sig främst till barn till missbrukande föräldrar, men kan även vara lönsam att läsa som släkting eller skolpersonal för en större förståelse för barnens situation. 

Vinnaren meddelas på Facebook den 6/9.

Lycka till :)
/Carina

fredag 28 augusti 2015

Välkomna att deltaga i den populära CRAFT-kursen! (del 1)

CRAFT Helgkurs (del 1) som vänder sig till dig som är anhörig till en person med alkohol- narkotika- eller läkemedelsmissbruk.

Uttalanden från tidigare deltagare:

"Detta är vad jag har längtat efter. Ett positivist redskap ger fler möjligheter. Att minska anklagande och tjatet till en mer konstruktiv dialog."


"Har fått nya perspektiv och ett nytt tank på problematiken och inte bara ur missbrukarens perspektiv. Jag har fått så manga nya verktyg att jobba med."

"Jag har fått verktyg som ger mig möjlighet att agera - ta mig ur känslan av hopplöshet"

CRAFT (Community Reinforcement And Family Training) är ett vetenskapligt baserat program för att hjälpa närstående och familjemedlemmar till en ökad livskvalitet samt att stödja och motivera sina närstående till nykter-/drogfrihet. Om du känner att du har försökt allt för att övertyga och övertala din närstående till förändring men att denne bara upplever sig ”attackerad” och förnekar problemet så erbjuds du på kursen alternativa kommunikations- och förhållningssätt. CRAFT rekommenderas av Socialstyrelsens Nationella riktlinjer som stöd för anhöriga.

OBS! VIKTIGT: För att anmäla sig till kursen så måste man göra det via denna sida: https://dinkurs.se/29238. Det räcker alltså inte med en anmälan enbart på denna sida.

TIDER:
Lördag 3/10 kl. 10.00-16.00
Söndag 4/10 kl. 09.00-15.00

PLATS:
Stockholm. Plats meddelas i bekräftelsen efter anmälan.

PRIS:
1 900 kr per person inkl. moms (1 520 kr exkl. moms.)
SISTA ANMÄLNINGSDAG: 18/9 2015

Läs mer om kursen/anmäl dig här: https://dinkurs.se/29238

Om du har frågor gällande kursen, maila Carina på info@carinabang.se
VÄLKOMNA!

lördag 22 augusti 2015

Anpassning och gränssättning

Som medberoende så kan man utan att tänka på det på ett extremt och ohälsosamt sätt börja anpassa sig till en annan person. Man kanske känner att det är svprt att uttryckan sina egna känslor/behov och att sätta upp tydliga gränser. 

Om du känner igen dig i detta, försök att svara på följande frågor. Skriv gärna ner dina svar och se därefter igenom dom!
  • Nämn några kortsiktiga konsekvenser av anpassning. ex. "Jag gör den andra personen glad". "Det blir ingen konflikt".
  • Nämn några långsiktiga konsekvenser av anpassning. ex. "Jag känner mig utnyttjad". "Jag åsidosätter min egen hälsa".
  • Vad skulle nackdelarna vara med att sätta gränser? Ex. "Det kanske kommer att starta en konflikt". "Jag kommer att göra någon besviken". "Jag får dåligt samvete".
  • Vad skulle fördelarna vara med att sätta gränser? Ex. "Jag kommer att respektera mig själv mer". "Jag kommer att ta hand om mina behov". Jag kommer kunna vila när jag behöver det".
  • Vid vilka situationer riskerar du att anpassa dig trots att du inte vill? Ex. "När någon ber om hjälp fast jag inte orkar". "När jag behöver städa upp efter någon annan". 
  • När sådana situationer dyker upp, hur kan du då svara i situationen för att sätta dina gränser? Ex. "Nej, tyvärr jag har inte möjlighet idag. Jag kan återkomma om en dag som passar bättre." "Nej, men tack ändå!" "Tyvärr kan jag inte lösa det åt dig. Vad har du själv tänkt på för lösningar?"
  • Om du lyckades sätta tydligare gränser, vad skulle det betyda för dig?
  • Vad kan ett första steg vara för att börja tydliggöra dina gränser? Inför dig själv och andra?


onsdag 19 augusti 2015

Minska missbruksdödligheten genom att lyssna?

Mellan 2013 till 2014 så ökade dödligheten på grund av #droger med 30%. Det är ett väldigt dåligt betyg för #beroendevården i Sverige.

Kanske har vi underskattat #läkemedelsmissbruket och levt i en villfarelse om att bara för att drogen är i form av en tablett så skulle den vara mindre dödlig. Men allt går att missbruka. Och allt fler av våra nära och kära dör av det.
Björn Fries (@bjornfries) och Christina Gynnå Oguz föreslår en vårdgaranti för personer med #beroendesjukdomen och jag håller med. I mitt arbete möter jag många rädda, besvikna föräldrar och andra familjemedlemmar som år efter år försökt hjälpa sin närstående till hjälp och behandling. De har ropat på hjälp hos #socialtjänsten, skolan, beroendemottagningar och hos #psykiatrin. I värsta fall lyssnar ingen på familjens erfarenheter förrän det är för sent.
Jag har inte alla lösningarna på detta komplexa problem. Men det jag vet säkert är: Lyssna och fråga de anhöriga! Ofta har de outtömlig kunskap och information att ge om deras närstående med missbruks- och beroendeproblem. De har känt personen kanske hela deras liv, de träffar kanske personen dagligen. Att förneka den kunskapen är dumt. De vill dessutom hjälpa till, för de vill hjälpa sin närstående att bli frisk. Precis som alla familjemedlemmar till någon med en dödlig sjukdom. Anhöriga ringer inte och gör orosanmälningar till socialtjänsten för att de inte har något bättre för sig. De anmäler inte sina egna barn till polisen för att de vill jävlas. De sitter inte timme efter timme i väntrummet på psykiatrimottagningen med sin tonåring om ingenting allvarligt har hänt. Det är allvar. Det är på riktigt. Familjen vet det, så lyssna noga på vad de har att säga. 
Jag är övertygad om att lyssnar vi på familjen, så kan vi rädda flera liv.
/Carina Bång
Cert. CRAFT-terapeut för anhöriga
Dela gärna vidare!

måndag 17 augusti 2015

Erbjudande denna vecka!

***Ta stora steg i din personliga utveckling!***
Under vecka 34 får du 10 st bonusövningar om du köper boken "Släpp kontrollen - Vinn friheten" för anhöriga påverkade av missbrukets konsekvenser.

1) Maila din beställning av boken "Släpp kontrollen - Vinn friheten" till info@carinabang.se.
Skriv in din address så boken kan skickas! (169 kr + porto inkl. moms)
2) Bonus övningarna kommer via mail. ...Boken kommer på posten. Fakturan kommer med boken.

Önskar dig stora och lyckosamma kliv i din personliga utveckling!
/Carina

torsdag 13 augusti 2015

Mini-kurs för anhöriga! (Del 3)

Detta är del 3 i min mini-kurs för dig som anhörig till en person med missbruksproblematik! Jag tar bland annat upp hur du kan hantera ett medberoende och förbättra kommunikationen med din närstående. På YouTube kan du även finna del 1 i kursen här, och del 2 här.

Hoppas att du känner att de kan hjälpa dig en bit på vägen!


 

söndag 9 augusti 2015

Vad motiverar människor, och inte?

Här kommer en liten mini-kurs! :) Ofta undrar vi varför en person med missbruk inte slutar, när det så uppenbart förstör område efter område i deras liv. Varför ser de inte allt de har att vinna på en förändring?

Å andra sidan har jag tänkt på det 1000 gånger när det gäller mig själv också. Varför motionerar jag inte 3 ggr/v när jag vet hur bra jag skulle må av det, och hur trött jag blir och hur ont i kroppen jag får när jag inte gör det. Och ändå stannar jag kvar, kanske gör några sporadiska försök, men minska grej gör att jag hitta undanflykter att inte göra det just idag.

Tänkte visa en modell som kan vara till hjälp att förstå en del av begreppet motivation. Detta kommer från MI-Motivational Interviewing (Motiverande Samtal)


3 KOMPONENTER I MOTIVATION:

 
1) Vilja - Hur viktigt tycker den här personen att förändringen är?
2) Kunna - Hur hög tilltro känner personen till sin egen förmåga och kompentens att eventuellt göra en förändring, om den skulle vilja?
3) Hur beredd, hur redo är personen att faktiskt börja ta stegen som krävs för att göra den här förändringen?

Drömscenariot är att man känner att man har fullpott på alla dessa områden. Då ökar sannolikheten mycket att en förändringen är nära.

Men ofta är det inte så. I det ena alternativet nedan så ser ni att VILJA är starkt men KUNNA är lågt. Personen vet att den här förändringen är jätteviktig, men tror sig inte ha förmåga att klara av det. Den ser framför sig ett misslyckande. i det här läget kan personen bli uppgiven. Kanske har den försökt flera gånger förr men det har inte fungerat. Det här gör att personen inte blir speciellt REDO att sätta igång med en förändring igen.

Det andra alternativet så är VILJA lågt. Personen tycker inte att det här är ett problem. Det finns ingen anledning att göra en förändring om det inte behövs. Andra personer kanske ser uppenbara problem, men personen själv tycker att det funkar bra som det är. Personen kan vara säker (KUNNA) på att hon/han kan göra förändring om de vill. Men de vill inte. Det gör att man inte heller blir speciellt REDO för förändring.

Känner ni igen er? Gällande någon förändring ni funderat på att göra eller som andra påtalat att ni borde göra? Eller känner ni igen er närstående med missbruk i denna modell?

 



Allt gott!
/Carina

måndag 3 augusti 2015

Forts.: Från maktlös och uppgiven till positiv förändring – Del 2 av 2

Efter årskurs 9 så ökade missbruket ännu mer, och sonen blev LVU:ad pga att hans missbruk blivit en fara för hans liv, och en placering på ett behandlingshem. Den största lärdomen han fick där var fler kontakter, lärde sig missbruka det mesta, röktes både hasch och sniffades kokain på hemmet.  Det var 1:a behandlingshemmet. Efter det har det blivit mängder med behandlingshem, både frivilliga och låsta. Inget har hjälpt.
Från de första Tradolan tabletterna har det bara blivit tyngre och tyngre droger. Subutex, Morfin, Oxycontin, Fentanyl och Heroin. Detta mixat med Bensodiazepiner och vid ett tillfälle lugnande medel för hästar (när han var på ett familjehem som hade hästar). 
Under dessa år har han tagit flertalet överdoser som skulle lett till döden om han inte kommit under vård. Några av gångerna har någon av hans mindre destruktiva kompisar ringt och bett om hjälp. Eftersom kompisen inte riktigt visste var de befanns sig så var det att vara uppkopplad och köra till rätt stadsdel till att börja med. Efter resans gång klarnar det var dom är och vi hjälps åt att få ut sonen i bilen. Direktkontakt med akuten som förbereder så det är bara att köra raka vägen in i akutintaget. Det man funderar på i efterhand är hur det skulle gått om jag inte svarat, inte kunnat köra bil pga eget fredagsmys med vin mm. Tanken känns inte helt harmonisk så att säga. Kan även tillägga att nått eget fredagsmys har inte förekommit de senaste 8 åren.
För lite drygt ett år sedan tog han tre överdoser varav en av dessa gav hjärtstopp. I detta fallet låg han redan i ambulansen så de fick skjuta igång honom igen. Vi föräldrar åkte direkt de 13 milen till Lycksele lasarett där han lades in på IVA, egentligen för att kanske få se honom en sista gång, levande eller död. En jobbig syn att se sin son liggande på en brits med slangar och maskiner uppkopplade.

"Konsekvenser är det enda som hjälper en missbrukare att sluta knarka" heter det i mängder av litteratur och behandlingsfilosofier. De ska ner i botten som det heter.
Jag tänkte att nu kan det fasen inte finnas nån djupare botten, nu måste vändningen komma. Han hade fått blodförgiftning och hans ena hjärtklaff hade blivit angripen av bakterier och hade ätit hål på den. Men vändningen kom inte då heller.
 

På sensommaren så pratade jag med Carina Bång kring "C.R.A.F.T för anhöriga till missbrukare" som hon utbildat sig inom i Texas, USA. Hon beskrev modellen under en timmes samtal och det kändes som så självklar och naturlig metod. Jag började använda modellen under hösten som jag fått beskrivet av Carina och i November gick jag C.R.A.F.T del 1. Det tog tid att träna in kommunikationsmodellen och det krävs lite mer tankearbete i början. Modellen går grovt ut på att minska tjatet, minska kontrollen, ta ett steg tillbaka, minska skuldbeläggandet på missbrukaren. Situationer som man redan på förhand vet att det blir bråk och man inte kommer framåt skall man inte ge sig in i. Det skapar endast ännu mer negativa känslor om misslyckande hos båda parter. Bygg på det positiva och förstärk de delarna, belöna det som går bra. Bestraffa inte det som går mindre bra utan skippa den positiva förstärkningen istället. De negativa bestraffningarna har de så mycket av från alla andra håll, så som anhörig behöver man inte spä på det. Efter några månader började vår kommunikation flyta bättre, inget tjat om allt negativt och sonen började sakta men säkert tänka i andra banor, mer positiva banor och såg en väg ut där vi föräldrar och morföräldrar är en positiv kraft till gemensam hjälp.

I samma veva som jag var klar med C.R.A.F.T del 1 så bestämde sig han för att göra ett rejält försök att komma ifrån missbruket. Han ville växelbo hos mormor och hos oss föräldrar för att slippa bli uppsökt av sina missbrukspolare. Motivationen att må bättre samt vår nya kommunikation med positiv förstärkning fick honom att ta avstånd från dem, fokusera på sig själv fullt ut istället. Under 2 månaders växelboende så övergick han att bo i sin lägenhet under veckan och hos oss föräldrar på helgerna. Det fungerar fortfarande lika bra och varje dag han är missbruksfri stärker oss föräldrar en smula till. Vi jobbar vidare med motiverande positiv förändring, pratar framtid för första gången på åratal. Han har dörjat en gitarrkurs samt att han ska söka in på folkhögskola med musikinriktning till hösten för att läsa in gymnasiebetygen. 

Känslan vi upplever nu är ovan och vi vet att den kan förändras igen vilken sekund som helst, men nu vet både han och vi att det går sluta missbruka. Faller han tillbaka i missbruk så hittar han vägen tillbaka till livet igen på ett enklare sätt. 
Avslutningsvis så vill vi tacka FMN Umeå för det stöd vi haft genom denna resa, utan den gemenskapen skulle vi aldrig klarat denna kamp utan att själva gå under. Jag vill även tacka Carina Bång som ytterligare förädlat det arbetssätt FMN Umeå haft under många år, med familjen och relationen i centrum, att föräldrarna är den viktigaste resursen och att de behöver all hjälp att orka. Föräldrarna är de enda som finns kvar efter ett långt missbruk och det är viktigt att relationen inte är helt förstörd när vändningen kommer. 
 Hade vi låst dörren för vår son hade han aldrig levt idag. Vi är så tacksamma att vi aldrig fått det rådet eller känt det som ett alternativ.

Med C.R.A.F.T som komplement till MI och FMN:s övriga stöd så ser jag framtiden som ljusare för alla närstående att få stöd och hjälp så tidigt som möjligt för att undvika att möjliggörandet tar över.

Vill skicka en kram till er alla som kämpar.
 
Peter Lindberg  FMN Umeå




 

söndag 2 augusti 2015

Från maktlös och uppgiven till positiv förändring – Del 1

Vår resa genom livet de senaste 8 åren har varit allt annat än enkel. Den har heller inte gett energi eller stimulans på något sätt, utan den har gnagt, nött och slitit på hela familjen. Det har varit 8 år av hopp, förtvivlan, sorg, ilska, rädsla, känsla av maktlöshet, ensamhet, skam och skuld. Alla känslor har rusat fram och tillbaka, upp och ner, inifrån och ut. Vissa perioder har kroppen vrålat av ångest och smärta, när man stått på sidan som en åskådare i en bur, avskärmad för att inte kunna hjälpa sitt barn som sakta men säkert drogar sig mot en säker död. Var det verkligen så här tanken med livet var!

Om vi spolar tillbaka till när grabben började högstadiet så såg det mesta hyfsat normalt ut. Hade under hela skolgången varit lite problem med motivation i skolarbetet p.g.a. ADD diagnos. Under lågstadietiden var skolan och fröken mycket dåligt insatt i vilket stöd dessa bokstavsbarn behöver. Dessutom fick han sin diagnos i högstadiet eftersom han inte var utåtagerande, saknade H:et mellan D:na så hon tyckte han mest var lat, ointresserad och glömsk. Vi hoppas att kunskapen inom skolan ökat sedan dess.

I årskurs 7 så började nya kompisar komma in i bilden, gamla försvann och vi föräldrar reagerade inte så mycket på detta eftersom skolbyten medför ett större kontaktnät. Alla kompisar var välkomna i vårat hem, allt för att ge grabben bästa förutsättningar trots sina "bokstäver", att kunna träffa och lära känna hans kompisar och förhoppningsvis även veta lite kring deras situation. I samma veva så började kraftiga humörs -svängningar komma med raseriutbrott, sämre nattsömn osv. 

Vår magkänsla sade oss att nått var fel, att eventuellt  droger kommit in i bilden. Vi frågade honom och det svar man får förstår nog alla av er som läser.

I 8:an accelererade mixtrandet med piller mm och en skoldag fick de lämna drogtest


på Narkotika Analys Enheten (NAE) eftersom de uppträtt drogade på skolan. Testerna visade inget så det var fritt fram att fortsätta med sitt pillertrillande. I efterhand har jag fått reda på att  NAE inte hade  Tradolan/ Tramadol i sin standard test trots att det var en av de mest förekommande läkemedlen som missbrukades. Det kostade ca: 100:- mer för en utökad test. Ja vad säger man så här i efterhand. De sparade 5200:- under ett års provtagning som bara visade negativa resultat . Hade man bekostat 100 kronor extra första provtagningen har man troligen undvikit att  en ung pojke utvecklade ett opiat/ opioid beroende som kostat kommunen åtskilliga miljoner under efterföljande år. Det har även kostat oerhört lidande både för sonen och övriga familjen som inte går att värderas i pengar.

Vill skicka en kram till er alla som kämpar.
Peter Lindberg  FMN Umea

(Läs del 2 här på bloggen imorgon)