torsdag 28 februari 2013

En ensidig relation...

Har du känslan av att det är bara du som satsar och jobbar för att förbättra relationen med din partner? Att du försöka förändra dig själv, bli bättre, bli trevligare, bli gladare, bli mer förstående m.m. i förhoppningen att relationen ska bli bättre?

Känns det som att partnerna tar det för givet och inte gör ansträngningar från sin sida att också bidra till att förhållandet blir mer harmonisk och stabilare?

Är det en ensidig relation?
Är det du som håller relationen vid liv?
Är det enbart ditt ansvar att ni håller ihop?
Är det bara ditt ansvar att stämningen är god?

Det är lätt för en person med medberoendebeteenden att hamna i sådana här relationer. Man har förmågan att sätta andra i centrum och försaka sig själv. Man kanske har låg självkänsla sedan förr och svårt att sätta gränser och känna signalen att nu har det gått för långt. I stället kämpar man bara lite till.

Är det värt det?
Vad skulle det vara värt med en ömsesidig relation?

Skriv och kommentera! Blir så glad när ni hör av er!
/Carina

lördag 23 februari 2013

Missbruk - Våld och hot i hemmet


Hej på er kära läsare!

Tänker ta upp ett svårt och tungt ämne idag. Men tyvärr inte ovanligt. Det gäller när missbruket, alkoholen och drogerna, har skapat en aggressiv person av den vi håller kär. När den personen utsätter omgivningen för hot och i värsta fall våld. En farlig situation då är om vi dessutom lever i samma bostad som missbrukaren. Då riskerar de anhöriga att leva på en tunn linje mellan liv och död. 

På senaste tiden har jag pratat med flera föräldrar som har sina vuxna missbrukande söner hemmaboende hos sig. För att ta hand om dem och skydda dem. Men i stället blir de själva utsatta för hot och våld av sitt barn. Ofta är situationen den att missbrukaren vill ha pengar, och när föräldrarna vägrar dem det så blir det en hotfull, och ibland våldsam reaktion. 

Ett annat problem som uppstått är att då sönerna varit skrivna på föräldrarnas bostad har polisen sagt att de inte kan avhysa personen, då denne är skriven där. Så nu har jag tagit reda på, hur man gör ifall man bestämmer sig för att det är viktigast att rädda sitt eget liv och hälsa.

 
Punkt 1. Uppsägning gällande boende
Skriv ett uppsägningsbrev gällande boendet till personen. Viktigt att skriva datum för uppsägningen och man måste ge ”skälig” tid för personen att kunna flytta ut. Enligt den jurist jag pratade med kan 1 månad ses som skälig tid. Detta kan dock variera.

Skicka gärna brevet rekommenderat till personen så ni med säkerhet vet att personen mottagit uppsägningen. 

När den ”skäliga” tiden har gått ut, då ringer man Skatteverket och meddelar att personen inte längre är boende på adressen och det blir sedan Skatteverkets tur att ta reda på var personen ska vara skriven.

Ta kontakt med advokat om ni behöver hjälp med denna snåriga lagstiftning, ni kan också ringa Juristjouren för rådgivning.  

Punkt 2: Polisanmälan
Om du blivit utsatt för hot och våld av missbrukaren, gör en polisanmälan!  

Punkt 3: Kontaktförbud

Om du fortsätter uppleva dig hotad av personen så kan du söka kontaktförbud. (Tidigare hette det besöksförbud, numera heter det kontaktförbud) 
Här kommer info från Polisens hemsida om det: 

”Om du råkat i en situation där du känner dig hotad och du tror att ett besöksförbud kunde underlätta situationen får du råd och hjälp av polisen, socialmyndigheterna, åklagaren eller frivilliga organisationer.
Besöksförbud söks antingen av polisen eller direkt av tingsrätten, skriftligen eller muntligt. Då du ansöker om besöksförbud bör du berätta:
·         vilket slag av hot eller trakasseri du blivit eller håller på att bli utsatt för
·         vem du känner dig hotad eller trakasserad av
·         din uppfattning om huruvida hotet fortsätter eller det finns risk för brott i framtiden
·         om det finns vittnen eller bevis på saken
Det är viktigt att du omedelbart antecknar det som hänt och som stöd för din ansökan om besöksförbud samlar alla möjliga bevis och kontaktuppgifter till vittnena.

Om du blivit utsatt för våld skall du så fort som möjligt låta undersöka din skada hos läkare.

Tillfälligt besöksförbud som omedelbart träder i kraft kan utfärdas av anhållningsberättigad tjänsteman, d.v.s. polis som hör till befälet eller åklagare – eller tingsrätten.

Ett besöksförbud avseende gemensam bostad träder ofta först i kraft omedelbart som ett tillfälligt förbud genom beslut av polisen. Så sker exempelvis när polisen har avlägsnat en person som uppträder hotfullt från sitt hem och tagit honom i förvar och då det finns sannolik risk för att ett brott begås också efter att personen frisläppts.”

Punkt 4: Fortsatt hot
Om du känner att du inte tryggt kan bo kvar i ditt boende utan att det finns fortsatt risk att utsättas för våld, ta kontakt med Polisen, Socialjouren eller Kvinnorjouren.

Hoppas ni aldrig behöver komma i situationen att ni behöver dessa punkter. Men OM, så hoppas jag att ni blir hjälpt av detta.
/Carina

måndag 18 februari 2013

Mod!

"Det är ingen konst att vara modig
- om man inte är rädd"

Tove Jansson (1914-2001)

Här är några frågeställningar jag började tänka på efter en föreläsning med Alice Bah.
Jobbar med dem fortfarande för mig själv. Jag ställer dem till dig också, svara gärna i kommentarerna om du vill. Jag är nyfiken och vill veta vad ni tänker! :-)

- Om du skulle ha mod, vad skulle du göra då?
- Om du skulle ha mod, vad skulle skillnaden vara för dig då?
- Vad skulle vara modigt för dig?

Ses!
/Carina

tisdag 12 februari 2013

Medberoende - Att vara beroende av en annan människa?

Att vara medberoende kan ta sig många uttryck. Många upplever det som att de är beroende av den person som i sin tur är beroende av en substans.

Likväl som missbrukaren kanske försöker kämpa mot spriten eller drogerna, men suget blir för starkt och trillar dit igen. Likväl kan den medbereonde känna sig helt beroende av den andre personen. Att den personen "är livet" och utan denne faller allt.

Att det är den andre personen som styr relationen och känslorna. Om den personen är glad, då är den medberoende glad. Om den andre personen är ledsen, då är den medberoende ledsen.

Likväl som den beroende kan få sug efter drogen och känna att den måste ha den, så kan den medberoende få ett liknande sug efter den personen och känna att den inte klarar sig utan. Att man måste träffas, eller få kontakt, eller prata, eller få en bekräftelse från den. Annars känns det som man går sönder och man måste få detta för att kunna må bra. Som en drog... Och den medberoende får abstinens om inte dosen av bekräftelse eller att bli sedd av personen inte uppfylls med jämna mellanrum.

En bok som skriver jättebra om detta är "Kvinnor som älskar för mycket" av Robin Norwood. Tyvärr är den slut på förlaget men finns på bibliotek. Rekommenderas!

Hur gör man som medberoende i en sådan här situation för att "tända av"? Hur kan man hantera sin abstinens för att kunna bygga upp sin egen mening med livet igen?

Vad tänker ni?
/Carina

fredag 1 februari 2013

Dikt av Märta Tikkanen, Århundradets kärlekssaga


"Om jag inte hade älskat dig
så oerhört
och alltid hade trott
på dina ord
om att det här var sista gången
definitivt och oåterkalleligt
allra sista gången
du drack
så hade det kanske varit lättare
att stå ut med
de gånger som kom sen

Men jag trodde ju alltid
på det du sa
och älskade dig
och var övertygad om
att du egentligen inte ville någoning annat
än sluta dricka
och aldrig börja igen