fredag 27 december 2013

Behandling för alla!

Hej hej!

Många berättar, och det finns forskning som också visar, att när personen med missbruksproblem genomgått behandling och blivit nykter/drogfri så fortsätter trots det relationsproblemen med anhöriga. Framför allt i parrelationer.

Kommunikationsproblem och dysfunktionella mönster har etablerat sig i relation och försvinner inte bara för att den ene blir nykter. Har personen som genomgått behandling dessutom genomgått 12-stegsbehandling (ex AA, NA) så blir personen en del i en ny nykter gemenskap. Med ett nytt sätt att se på världen, får ett nytt språk och nya förhållningssätt. Många anhöriga känner sig då utanför, då de inte är med i gemenskapen och förstår inte orden och begreppen som används.

För en person som levt i en relation med en person med missbruk har kanske under många år hamnat långt ned i prioriteringslistan till förmån för drogen och missbrukarens behov. Efter behandling hoppas man då att man äntligen ska få mer tid tillsammans, mer bekräftelse, att ens behov ska bli uppmärksammade. Men detta kanske inte händer, för personen som blivit nykter har gått in i gemenskapen som en nödvändighet för att bibehålla sin nykterhet. Det gör att den anhörige känner sig försummad igen. Och de negativa känslorna och kommunikationsproblemen består.

Därför är tipset: Om du som anhörig får möjlighet att delta i Anhörigvecka - GÅ! Annars, gå gärna på Alanon eller AcA möten så ni får samma bas att stå på. Det kommer bli till hjälp för er att skapa en funktionell relation och förbättra kommunikationen.

Om personen inte har gått 12-stegs behandling så är det ändå viktigt att den anhörige söker hjälp för sina egna trauman och sorg. Kommunen erbjuder ofta anhörighjälp eller så kan man vända sig till en privat terapeut med kunskap om medberoendebeteenden. Ibland kan man även få hjälp av företagshälsan.

Mycket stryka!
/Carina

tisdag 24 december 2013

God Jul!

God Jul alla fina följare och läsare!
 
Önskar
Carina
 


fredag 20 december 2013

Julklapp nr 2 - coaching för anhöriga

Hej kära följare!

Här kommer ytterligare en julklapp! Till våren har jag bestämt mig för att erbjuda gratis "pro bono" Coaching för 3 anhöriga vid 3 tillfällen!

Om du är intresserad av att vara en av dessa tre personer så läs mer här vad det innebär:

1) Du måste vara "följare" av denna blogg! (Är du inte det så kan du börja följa bloggen nu genom att klicka på länken i vänster spalt)

2) Coachingen sker på telefon och den som blir coachad ringer upp mig. Varje session är 45 min.

3) Coachingen kommer att ske dessa datum 22/1, 3/2 och 21/3 mellan kl. 9-12. Tiderna går ej att flytta till annat datum.

4) Du anmäler dig genom att maila mig på info(a)carinacoach.se och berättar: a) Kort om din situation, b) Vad du hoppas att coachingen kan hjälpa dig med och c) Vad du kallas som följare.


5) Därefter kommer Carina slumpvis att välja de 3 som erbjuds gratis coaching och meddela detta. Då skickas även mer information om vad man kan förvänta sig av coaching för anhöriga samt exakt tid för coachingen. Även självhjälpsmanualen "Arbetsmanual för anhöriga till missbrukare" via mailen så den som blir coachad samtidigt kan arbeta med övningarna i manualen.

Hoppas vi hörs! :-)

GOD JUL!
/Carina

torsdag 19 december 2013

Tv-program om medberoende söker intervjupersoner

Hej hej! 

SVT kommer till våren att spela in ett program med flera avsnitt om medberoende med Sanna Lundell och Ann Söderlund.

De söker nu anhöriga som vill berätta om hur det är att leva i en relation där man själv utvecklat ett medberoendebeteende.

Om ni är intresserade av att veta mera och kanske har lust att vara med i programmet, maila mig på info(a)carinacoach.se så vidarebefodrar jag kontakten.

/Carina

tisdag 17 december 2013

Nödplan för jul och nyår!

Jul och nyår ser de flesta fram emot. Men för många innebär det också en extra oro, som för anhöriga till en person med alkoholproblem. Det som ska skänka ro, frid och sällskapligt umgänge med familjen ersätts i stället av besvikelse och ibland bråk.

Är du en av dem som är rädd att storhelgerna ska bli förstörd på grund av någon annans drickande?

Om så är fallet, gör en nödplan och rädda det som kan räddas.

Frågor och exempel:
* Kan du/ni fira någon annanstans om det visar sig att alkoholkonsumtionen kommer att förstöra familjefriden?
* Kan du/ni förmedla till personen tydligt vad ni önskar inför jul- och nyårsfirande?
* ...och också berätta vad ni gör istället ifall det blir för mycket alkohol? (Obs, ställ inga ultimatum du inte kan hålla).
* Har du någon du kan ringa och prata med om du blir ledsen? Om inte så kan man exempelvis ringa till Jourhavande präst, Nationella hjälplinjen eller skriva på Beroendelinjens diskussionsforum.
* Om personen som druckit blir aggressiv, låt personen vara ifred. Undvik argumentationer. Åk från platsen om möjligt. Du kan också ringa Kvinnofridslinjen och polisen.
* Hur kan du/ni agera för att minska er påverkan av personen som dricker?
* Kan du/ni som inte druckit för mycket göra någon annan aktivitet för en stund som gör att ni ändå får uppleva lite harmoni och skoj?
* Om du inte står ut med situationen, vad kan du göra då? Ta en promenad? Umgås med någon annan? Annat?

Om du känner igen dig i denna situation och har andra tips som kan vara till hjälp för en nödplan, skriv i kommentarerna är ni snälla! Det kan hjälpa andra i liknande situation!

Varma hälsningar!
/Carina

söndag 15 december 2013

Vinnare i bokutlottning!

Hej på er!

Nu har jag lottat ut boken (med hjälp av "ole dole doff"-metoden) och vinnaren blev: ANNA F. LUNDIN!

Grattis!

Maila mig din postadress så skickar jag boken! Maila till info(a)carinacoach.se.

GOD JUL!
/Carina

onsdag 11 december 2013

Klokhet från Nalle Puh

"När du trillar ner på någon räcker det inte att säga att du inte kunde hjälpa det, när allt kommer omkring kunde han förmodligen inte heller hjälpa att han hamnade under dig" 

Nalle Puh

fredag 6 december 2013

Substance use disorder

Tycker det ska bli lite intressant, nu när det nya psykiatriska diagnoshandboken DSM IV har utvecklats till DSM V. Har hört att det kommer ändringar gällande alkohol- och narkotika problem. Enligt DSM IV gjorde man dessa indelningar: beroende eller missbruk, utifrån vilka kriterier som patienten uppfyllde. Det nya nu är bland annat att man kommer ta bort denna indelning och på engelska kallas det "Substance use disorder". Vad det kommer heta i Sverige vet vi inte ännu. Sedan kan man då byta ut "substance" mot den drog det gäller, Alcohol use disorder eller Cocain alchol disorder osv...

Men det som blir intressant är ju hur detta kommer påverka vård och behandling för personer med beroendeproblematik! Vad kommer det innebära för möjligheter, begränsningar, nyheter för landsting, kommun mfl.

Personligen hoppas jag att det leder till att det ökar möjligheterna till hjälp och att det blir lättare att prata om och mindre skambelagt...

Vi får se längre fram!
/Carina

måndag 2 december 2013

Julklapp - Bokutlottning!

Tänkte bidra lite till julstämningen med att lotta ut en bok "Släpp kontrollen - Vinn friheten!" för anhöriga påverkade av missbrukets konsekvenser.

Ämnet i sig skänker väl ingen julkänsla men ämnet är i alla fall viktigt! :-)

Så här går utlottningen till:

1) Ni skriver ett inlägg i kommentaren med detta ämne:
* Detta har varit till hjälp för mig som anhörig...

2) Den 12/12 kommer jag lotta ut vem som vinner boken och lägga upp det på bloggen

3) Vinnaren måste sedan maila mig sin adress så kan jag skicka boken lagom till jul! :-)

/Carina

måndag 25 november 2013

Du håller inte på att bli tokig!

Som anhörig kan man ibland tro att man håller på att tappa förståndet. Man tänker märkliga saker, man gör saker som är konstiga och förvirrade och ibland kan man inte koncentrera sig på enkla uppgifter. Har ni varit med om detta?

Men det är inte så konstigt egentligen. Som anhörig lever man ofta med kontsant stress och rädsla. Det är signaler i kroppen som utlöses vid fara och är fullständigt naturliga. Men, det som skiljer sig åt är att en anhörig kan leva med denna känsla av fara i flera år i sträck, medan denna signal i kroppen är egentligen skapad för att man ska bli extra alert vid akut fara. Då fyller den en skyddande funktion. Däremot om vi upplever denna rädsla som gör att vi är på helspänn hela tiden så gör det att hjärnan och kroppen aldrig återhämtar sig. Det leder till att vi kan bli förvirrade, glömska, okoncentrerade, ologiska för hjärnan fungerar inte längre.
Utöver detta, så kan något dramatisk händelse hända, då vi hamnar i akut kris. Detta gör också att vi får kognitiva begränsningar, vilket gör att vi får svårt att uppfatta och tolka all information runt omkring oss.

Om du känner igen det här så håller du alltså inte på att bli tokig! Men du behöver förmodligen hjälp för att kunna påverka din kropp och gärna att lugna ned sig. För många anhöriga har yoga eller mindfulness varit till hjälp. Du behöver hitta din väg!

Mycket stryka!
/Carina

Ps. I tidigare inlägg i bloggen rekommenderar jag en bok om mindfulness samt inlägg mindfulnessövningar, kolla upp om det intresserar dig.

tisdag 19 november 2013

Balans mellan anpassning och gränssättning

Om man utvecklat ett medberoendebeteende är riskerna stor att man anpassar sig överdrivet mycket till andra personer och att man har svårt att kommunicera sina behov och sätta tydliga gränser. Är detta ett problem för dig?

Fundera då gärna på dessa frågor och skriv ned på ett papper dina svar.

Vad blir de kortsiktiga konsekvenserna av att anpassa sig?
Ex. Gör den andre personen nöjd, behöver inte ta en konflikt osv...

Vad blir de långsiktiga konsekvenserna av att anpassa sig?
Ex. Jag tar inte hand om min egen hälsa, jag känner mig utnyttjad osv...

Vad skulle nackdelarna vara med att sätta gränser?
Ex. Kanske starta konflikt, göra någon besviken, få dåligt samvete osv...

Vad skulle fördelarna vara med att sätta gränser?
Ex. Respektera mig själv, ta hand om mina behov, vila när jag behöver det osv...

Vid vilka situationer riskerar du att anpassa dig trots att du inte vill?
Ex. När någon ber om hjälp fast jag inte orkar, när jag behöver städa upp efter någon annan osv...

När sådana situationer dyker upp, hur kan du då svara i situationen för att sätta dina gränser?
Ex. "Nej, tyvärr jag har inte möjlighet idag. Jag kan återkomma om en dag som passar bättre."
"Nej, men tack ändå!"
"Tyvärr kan jag inte lösa det åt dig. Vad har du själv tänkt på för lösningar?"

Om du lyckades sätta tydligare gränser, vad skulle det betyda för dig?

Vad kan ett första steg vara för att börja tydliggöra dina gränser? Inför dig själv och andra?

Lycka till!
/Carina

onsdag 13 november 2013

Det blir bättre om bara...

Det blir bättre...

...om vi bara får semester tillsammans
...om vi får barn
...om vi gifter oss
...om vi bara får bättre ekonomi
...om han/hon hittar någonstans att bo
...om han/hon får det lugnare på jobbet
...om jag inte tjatar och gnäller så mycket
...om jag bara är gladare
...om jag bara visar mera tålamod
...om jag bara visar ännu mera kärlek
...om...
...om...
...om...

Är det verkligen sant?
Eller är det förnekelse?

torsdag 7 november 2013

Varför fortsätta...?

God morgon!

Jag tänkte skriva om något jag nämnt förut. Om idén om att fortsätta hålla fast vid ett tidigare beslut eller löfte trots att det numer kanske innehåller negativa/destruktiva erfarenheter. Och om möjligheten att ta nya beslut.

Flera anhöriga jag pratat med håller fast vid destruktiva beslut eller relationer med en person med missbruks- och beroendeproblem för att de en gång i tiden lovade det. Och långt senare känner de att de tog ett "felaktigt" beslut men att det inte går att ändra på, just för att de lovat.

Men jag tycker tvärtom. Bara för att man tagit ett dåligt beslut tidigare, behöver man inte envisas med att hålla fast vid detta beslut och fortsätta leva med det. Vi hade inte all information och vi har inget facit när vi tog beslutet. Vi tog ett beslut som verkade bra då. Men med mer tid, mer erfarenhet och information så förstår vi i efterhand att det inte var bra. Men att ge upp är ibland bra. Att ge upp kan ge utrymme för nya positiva saker att komma in.

 Varje dag är en möjlighet att ta ett nytt beslut!

/Carina

Tycker du om den här bloggen och tror att den kan hjälpa andra? Sprid den gärna!
Till vänster kan du klicka för att sprida på Facebook och Twitter!
Tack! :-)

tisdag 5 november 2013

Kommunikationskurs "I goda och onda dagar"

Datum ändrat gällande kursen "I goda och onda dagar"

Kursen ”I goda och onda dagar” som ursprungligen kommer från Norge och är en kommunikationskurs för personer som lever tillsammans med en partner med beroende- eller missbruksproblematik.
Kursen hålls i Stockholm med start fre 14/2 2014 kl. 18-20 och lör 15/2 samt sön 16/2 kl. 10-16 i Stockholm. För mer information och anmälan, klicka här:
https://dinkurs.se/19648

Välkommen med frågor om ni undrar något gällande kursen! :-)

fredag 1 november 2013

Komponenter i medberoende

Medberoendebeteenden utvecklas på olika sätt och av olika orsaker. Men ofta kan kärnan vara en låg självkänsla. Orsaken till denna kan vara många, kanske att man är uppväxt i en dysfunktionell familj, eller att man är i en relation där man successivt fått en sämre känsla för sitt egen värde.

Den låga självkänslan leder till att individen inte tar hänsyn till sina egna känslor och behov. I förlängningen kan detta göra att man inte ens vet längre vad man känner längre eller vad man har för behov. De är otydliga för en själv och det gör att man inte heller kan kommunicera dem till andra. Det blir en bristande kommunikation med personer man lever nära, och man faller in i att säga ja när man menar nej och mår dåligt av detta sedan.

Detta i sin tur leder ofta till skam, dåligt samvete, skuldkänslor och gör att man hänger upp sitt välmående på en annan eller andra personer. Man blir beroende av en annan persons gillande/uppskattning/bekräftelse. Utan denna bekräftelse från en annan person kan det kännas som att man går sönder.

När detta händer kan man gå ännu längre, flytta ännu fler gränser, för att få bekräftelsen från den andre, och därmed en tillfällig känsla av självvärde.

För att försöka hålla smärtan borta eller i jakt på känslan av självvärde kan beteenden som kontrollerande och överdrivet omhändertagande utvecklas i tron att vi har makt att styra det som ska ge oss känslan av självvärde genom att kontrollera det som finns utanför oss. Snarare än att börja arbeta inifrån.

Känner ni igen detta? Vad är era erfarenheter? Skriv gärna i kommentarerna! :-)

/Carina
Kan denna blogg vara till hjälp för någon annan? Sprid den gärna!


tisdag 29 oktober 2013

Pixxi - för barn och ungdomar med missbrukande föräldrar

Hej hej!

Vill göra er uppmärksamma på en stöd och hjälpsida för barn och ungdomar som växer upp med missbruk och beroendeproblematik i familjen. Denna hemsida: www.pixxi.se erbjuder chatt och mail för barn som vill prata med någon vuxen och flera länkar till var de kan söka stöd och vad som finns på olika orter.

Tanken med Pixxi för barn och ungdomar:
- att du ska ha en kompis som du kan prata med när det är jobbigt hemma. Om du vill så kan du till exempel få råd och tips av Pixxi, eller så kan du få hjälp med att hitta en stödgrupp på orten där du bor. Pixxi är till för dig och bara dig!

- Du bestämmer alltid om du vill berätta ditt namn eller inte

- Du bestämmer alltid om du vill berätta var du bor

- Du bestämmer alltid om vad du och Pixxi ska prata om

/Carina

måndag 28 oktober 2013

Om medberoende i Amelia!

Nämen! Förra månaden hade Amelia en intressant artikel som jag missade! Den handlade om alkoholism och medberoende där de intervjuade Marcus Birro och frun Jonna som utvecklat ett medberoendebeteende i relation till Marcus. Och så tipsar de om min bok Slätt kontrollen - Vinn friheten!

Läs gärna artikeln om ni får tag på tidningen i efterhand!

Allt gott till er!
/Carina

Ur Amelia, sept 2013
 
 
 

lördag 26 oktober 2013

Skuld

Bra sagt av Lisa Lundberg i går på en föreläsning om våld mot kvinnor:

"Att man känner skuld, betyder inte att man har skuld"


/Carina

måndag 21 oktober 2013

Nytt på gång i höst!

1. Kursen ”I goda och onda dagar” som ursprungligen kommer från Norge och är en kommunikationskurs för personer som lever tillsammans med en partner med beroende- eller missbruksproblematik.
Kursen hålls i Stockholm med start fredag 13/12 kl. 18 och lör 14/12 och sönd 15/12 kl. 10-16 i Stockholm. För mer information och anmälan, klicka här: https://dinkurs.se/19648
Ändrat datum till fre 14/2 2014 kl. 18-20 och lör 15/2 samt sön 16/2 kl. 10-16.
 
2. Två dagars samtalsledarkurs för personer som vill hålla i grupper/individuella samtal med anhöriga till personer med missbruk. Vänder sig till yrkesverksamma eller föreningar/frivilliga organisationer som möter anhöriga.
Datum: 9-10/12 2013 i Stockholm. För mer information och anmälan, läs här: https://dinkurs.se/17397
 
Har ni frågor, maila mig eller fråga här under kommentarer!
/Carina
 

torsdag 17 oktober 2013

Filmklipp Släpp kontrollen - Vinn friheten!


Hej fina följare!
Här kommer lite mer information om boken för anhöriga som jag har skrivit.

”I över 20 år höll jag tyst. Jag trodde att de skulle betrakta mig som en sämre människa. Tystnaden isolerade mig. Det här är något människor behöver våga prata om. Anhörigproblematiken borde lyftas upp mer. I tv, radio och tidningar. Det betyder mycket att få lätta sitt hjärta.” – Gunvor, pensionär och drabbad anhörig

Om varje person med alkohol-/ narkotika- och läkemedelsberoende i Sverige har 5 anhöriga, exempelvis föräldrar, make/maka, syskon och barn så finns det cirka 3 000 000 vuxna och barn i Sverige som lever nära någon med beroendeproblematik.

Anhöriga lever ofta under hög stress och oro och gör allt som står i deras makt för att hjälpa sin kära till ett bättre liv. Boken är en guidebok för anhöriga som stegvis vill starta en process till ett större välbefinnande. Den bjuder på flera perspektiv med intervjuer med anhöriga och kunskap om den anhöriges situation samt reflektionsövningar för läsaren.  

Släpp kontrollen – Vinn friheten har jag skrivit som stöd till anhöriga och med en förhoppning om att det ska leda till ett större välbefinnande och mindre oro och stress för läsaren. Samtidigt hoppas jag att det kan bidra till att uppmärksamma anhörigas situation då det i dagsläget finns lite hjälp och stöd för anhöriga.
 
 


Tack för att du lyssnade och läser min blogg! :-)
/Carina

Ps, vill du följa denna blogg? Registrera dig då som följare i vänstra kolumnen!

måndag 14 oktober 2013

Kommunernas stöd så olika!

Jag tycker det är så konstigt hur kommunerna kan se så olika på lagen om anhörigstöd och att vissa kommuner tar väldigt seriöst på detta uppdrag och ger stöd till människor som är anhöriga till personer med olika problematik, såsom exempelvis anhöriga till personer med missbruk.

Ett fint exempel är Norrköpings kommun som har ett Anhörigcenter med 7 personer heltidsanställda och kan erbjuda individuella samtal, gruppsamtal, kafé, föreläsningar m.m. för anhöriga. Där kan man som anhörig till en person med missbruksproblem för stöd direkt. (http://www.norrkoping.se/vard-omsorg/anhorigstod/anhorigcenter/)

Ett trist exempel är Härnösands kommun, där en kvinna fick beskedet att de har en grupp för anhöriga, den är full för hösten så hon får komma tillbaka till våren.

Varför är stödet till anhöriga så godtyckligt från kommun till kommun? Varför ska det handla om var man bor, huruvida ens problem och mående tas på allvar?

/Carina

tisdag 8 oktober 2013

Nuet

"Om man står med ett ben i det förflutna och ett ben i framtiden, då pissar man på nuet".

Vet inte vem som sa det först, men det är riktigt bra!

onsdag 2 oktober 2013

Ge dig själv positiv feedback!

Många gånger hör jag människor vara missnöjda därför att chefen eller partnern eller någon annan "aldrig" ger någon positiv feedback. Och, i ärlighetens namn har jag väl fallit in i den klagosången själv vid olika tillfällen. Och det är ju naturligtvis tråkigt att inte få bekräftelse varken på arbetet eller i privatlivet. Det skulle verkligen kunna vända en tråkig dag till en rolig dag!

Men, så undrar jag också, hur duktiga är vi på att ge oss själva positiv feedback? Se våra egna styrkor? Vara tacksam för våra egenskaper som hjälper oss framåt? Bekräfta våra egna bedrifter? Det behöver inte göras högt. Man kan tänka det. Man kan skriva det.

Ofta är det också så att vi tänker många negativa tankar om oss själva. Som om vi har en tjatig negativ papegoja som sitter på axeln och hackar. Exempelvis "Jag klarar aldrig det där", "Jag är så korkad, hur kunde jag göra så där?", "Vem tror jag att jag är, det där är inte min grej." osv. Och utöver det så hoppas vi då att andra personer ska kompensera detta med att säga positiva saker om oss. Vilket gör att vi lägger ut ansvaret för detta på andra personer.

Om du känner igen att du har en negativ papegoja på axeln och inte ha börjat ännu med att se och formulera dina egna styrkor, börja göra det nu! Skriv gärna ned dem varje dag, sådant du gjort/sagt/känt/tänkt/hanterat/fixat/kommunicerat under dagen som du är nöjd med. I slutet av veckan kan du läsa igenom allt och se alla dina styrkor! En må bra övning! :-)

Good luck!
/Carina

fredag 27 september 2013

Bok om spelberoende!

Vill tipsa om en gripande och nyutgiven bok om spelberoende: "När allt är förlorat" skriven av journalisten Joakim Björck.
Där berättar Mikael om sin resa in i ett spelberoende, om den omskakande vändningen i livet, och vägen tillbaka. Och så får vi läsa om Madeleines historia som är uppvuxen med en mor som var spelberoende och de lögner, svek och skadad tillit som det innebär.

Rekommenderas!

lördag 21 september 2013

En bok om dig...

Om det skulle skrivas en bok om ditt liv, vad skulle du vilja att den handlade om?

I ditt liv, lever du det livet nu, eller lever du någon annans liv?
Eller innehåller ditt liv sådant du inte skulle vilja fortsätta ha med i boken?
Behöver du ändra riktning?
Vad behöver du göra för att få leva det liv du vill att boken om dig skulle handla om?

Svåra, men intressanta frågor...

Önskar er en fin dag!
/Carina

söndag 15 september 2013

Meditation 12 min/dag

Enligt forskning så är det tydligt att meditation påverkar vår hjärna positivt. Det gör oss lyckligare och bidrar till vår förmåga att lösa problem (det låter ju kanon!). Nu har man också kommit fram till genom hjärnscanning att meditera 12 min om dagen ger oss flera vinster efter 2 månader. Under meditationen producerar hjärnan lyckohormon som dopamin, serotonin m.m.

Kan det vara värt att börja med meditation 12 min/dagen? Är det någon av er som har erfarenhet av meditation? Hur upplever ni det? Har ni några tips på övningar? Skriv i kommentarerna!

Allt gott till er denna dag!
/Carina

Källa: "Winning without losing"
av Bjergegaard & Milne

måndag 9 september 2013

Lyssna!

Om du känner någon som är uppväxt eller lever just nu nära någon med alkohol- och missbruksproblematik, då kommer ett tips till hur du kan förhålla dig här:

* Lyssna mer än du själv pratar
* Ställ frågor som gör att personen får tänka på sina egna behov

Det kan vara lätt att man på grund av medkänsla kliver in och börja ge råd, tips, förslag till den anhörige som lever i en svår situation. Det kan ibland leda till mer skuld och dåligt samvete för den anhörige. Det bästa stöd du kan ge är i stället att lyssna. Och ibland ställa en fråga som gör att personen får berätta mera och kanske fokusera på sig själv en stund.

Önskar er en fin dag!
/Carina

tisdag 3 september 2013

Dalai Lama säger...

   ... en och annan klokhet. Läser just nu en bok om företagsledning och hade inte förväntat mig fundera på de stora frågorna i livet. Men, i boken står det om Dalai Lama och att han bland annat har sagt är att meningen med livet är att försöka vara så lycklig som möjligt.

   När människor är lyckliga bidrar det dessutom till att de visar mer medkänsla mot andra människor än arga, besvikna och bittra människor. Och när vi är lyckliga har vi mera energi och är mer benägna att stödja andra. Det blir en bättre värld helt enkelt. :-)

   Eftersom vi bara har en begränsad tid i detta liv och vi måste lämna den här jorden förr eller senare, så vad vill vi ha för kvalitet under tiden vi är här? Hur vill vi må under tiden? Vilka sorts relationer vill vi ha under den här korta tiden vi har fått här? Hur vill vi bli bemötta och vad vill vi ge till andra?

   Vi kunde inte välja till vilken värld, miljö, familj vi kom till när vi föddes. Förhoppningsvis en positiv och stödjande miljö. Men kanske inte. Hur som helst, så när vi är vuxna, då har vi valet att bestämma hur vi vill använda detta liv vi har fått. För det har vi ansvar och vi har val. Det är det fina. Att vi kan välja.

Källa: Winning without losing av Bjergegaard och Milne

måndag 26 augusti 2013

Alkohol - Riskbruk, Missbruk, Beroende


Många gånger får jag frågor som "Är han alkoholist?" eller "Hon dricker så här mycket, är det för mycket?"
Numera brukar man tala i termer av Riskbruk - Missbruk - Beroende. Och här har jag hittat ett väldigt bra, översiktligt dokument om detta som är skriven av Centrum för Allmänmedicin i Stockholm.

Den tar upp kvantiteter av hur mycket man dricker och vad det kan räknas som (riskbruk eller mer än det), hälsoproblem och psykiska problem som kan tyda på riskbruk, missbruk eller beroende. Den ger också en överblick över utredning, diagnostik och behandling.

Så, om du sitter och funderar på frågan om alkoholkonsumtionen verkligen är ett problem, läs denna!

http://www.apoteketfarmaci.se/NyheterOchFakta/Farmaci%20Lkemedelsboken/Alkohol%20%C3%94%C3%87%C3%B4%20riskbruk,%20missbruk%20och%20beroende.pdf

På återseende!
/Carina

Ps. Tycker du denna blogg är givande? Sprid den gärna vidare till andra som kan behöva den. Delningslänkar finns på vänster sida!

tisdag 20 augusti 2013

Att våga

Att våga är att bara mista marken för en stund. Men att inte våga något fast man vill, är att förlora sig själv och mer därtill.
 
Adolphson och Falk

onsdag 14 augusti 2013

Betydelsen av socialt stöd

Forskning har visat att socialt stöd bland annat är kopplat till förändrat immunförsvar. Individer som känner sig ensamma eller lever i dåliga äktenskap eller upplever sig ha sämre stöd från andra har också nedsatt immunförsvar. Socialt stöd har också visat sig påverka stressreaktioner i hög grad. Att uppleva socialt stöd ökar vår förmåga att klara av stress. (Stress, kognition och hälsa av Tony Cassidy, 2011)

Varför skriver jag det här?

Därför att många anhöriga isolerar sig. Drar sig undan. Känner skam, vill inte prata med någon av rädsla av att bli värderad, dömd eller få 1000 råd för sin situation trots att man redan har försökt allt. Man håller upp en fin fasad och släpper inte in någon djupare in på livet. Många anhöriga känner sig just ensamma. Trots att det finns över 1,5 miljoner anhöriga i Sverige!

Hur ser ditt sociala stöd och nätverk ut?

Vem kan du ringa när du har det tungt?
Vem kan du umgås med som ger dig energi?
Vem kan du utbyta tankar med?
Vem kan du skratta med?
Vem kan du gråta tillsammans med?
Vem kan ge dig en hjälpande hand?
Vem har liknande intressen som du?

Förhoppningsvis känner du ett starkt och stödjande nätverk! Om inte, vad kan du göra åt det?

Som anhörig finns det exempelvis anhörigföreningar. Exempelvis FMN (Föräldraföreningen mot narkotika), AMD (Anhöriga mot droger), AHA (Anhöriga hjälper anhöriga), Alanon och ACA. Sök på din ort och webben!

För annat stöd, som kanske ger mer energi: Vad har du för intressen? Kan du anmäla dig till en förening? Även på Facebook finns olika intressegrupper, som till exempel promenadgrupper m.m.

Och ibland har vi många bekanta, men ingen som egentligen vet hur det är. Är det dags att släppa in någon på det personliga planet?

Lycka till!
/Carina

torsdag 8 augusti 2013

Lycka nu - praktisk guide i mindfulness

Vilken fin och givande bok! Vill rekommendera "Lycka nu - en praktisk guide i mindfulness" av psykologen Titti Holmer.

Boken ger både kunskap och värdefulla självhjälpsövningar om hur man kan hantera stress, smärta, ångest, ilska m.m. Genom att vara medvetet närvarande i nuet kan vi påverka tillvaron, våra val och lägga ny grund för hur vi vill leva våra liv.

Jag tar med en liten enkel övning från hennes bok:

"Identifiera känsla:
Fråga dig själv: Vad känner du just nu? Vilken känsla? En känsla identifieras genom ett ord - dess namn. Om det är svårt kan du använda dig av uteslutningsmetoden:
Glad?
Intresserad?
Förvånad?
Ledsen?
Rädd?
Arg?
Skamsen?
Fylld av avsky eller äckel?
Kanske lite av varje? Ibland känns det ingenting, man är neutral. Men om du känner något just nu, vilken eller vilka av känslorna är det?
Beskriv hur det känns i kroppen. Notera för dig själv: Detta är sorg - så här känns det."

Idag har jag bestämt mig för att ha det som utmaning, stanna upp - identifiera känsla - sätt namn på känsla!

Vill ni göra den med mig? :-)

Allt gott!
/Carina

fredag 2 augusti 2013

Vem tjänar på att vi tycker synd om?

En liten reflektion som ni gärna får ge respons på... Många anhöriga som jag pratar med fortsätter att tänja sina gränser, gör saker de kanske inte vill för att de tycker synd om personen med missbruk.

Men jag undrar, vem är det egentligen som tjänar på att man tycker synd om honom/henne?

Vad tjänar den anhörige på det? Kanske är det lättare att bära en känsla av medlidande än ilska eller besvikelse... Kanske är det ett sätt att försöka förstå och förklara situationen...

Men vad blir de negativa konsekvenserna? Jag tänker att det kanske göra att vi får ännu svårare att sätta gränser, ännu svårare att lyssna på våra egna behov, mer benägen att städa upp efter konsekvenserna av missbruket.

Vad tjänar personen med missbruket på att någon tycker synd om dem? Ja, de kanske får hjälp med saker de inte orkar ta itu med själva, det kanske plåstrar om dåligt samvete, de kanske blir bemötta med klappar i stället för hårda ord...

Men vad blir de negativa konsekvenserna för personen med missbruk? Dels minskar det ju möjligheten att de får ta ansvar för vad missbruket ger. Det i sin tur kan förlänga idén om att det är inget problem. Men jag inbillar mig att det för självkänslan så måste det vara ganska förminskande också... Och det ger inte heller någon känsla av att kraft och möjligheter. Eller vad tycker ni?

Min idé är att i stället för medlidande och att tycka synd om personen med missbruk låta denne växa och ta ansvar. Förmedla att det är personen själv som har makt att förändra! Att personen har, trots otur och hemska erfarenheter i bagaget, möjlighet att påverka framtiden. Att förmedla att olika val leder till olika konsekvenser. Och det är individen själv som har kapacitet och kraft att göra andra val i framtiden.

Som jag ser det så blir det positivt för både den anhörige och personen med missbruk. Som anhörig kan jag med rak nacke sätta gränser, fokusera på mina egna behov och förmedla kraft och styrka till den andre. Och för personen med missbruk så får denne möjlighet att kliva upp, ta ansvar och inse att de har förmåga att förändra.

Hur tänker ni? Kring att tycka synd om och konsekvenserna av det?

Bästa hälsningar!
/Carina

Ps. Tycker du denna blogg är givande? Sprid den gärna vidare till andra som kan behöva den! Delningslänkar finns i vänstra kolumnen!

lördag 27 juli 2013

Utdrag ur boken "Släpp kontrollen - Vinn friheten"


Utdrag ur boken ”Släpp kontrollen – Vinn friheten” För anhöriga påverkade av missbrukets konsekvenser, av Carina Bång.

* Obs! Angående tidigare inlägg då boken var slut på bokhandeln. Nu kan boken beställas på Adlibris igen! *
Ulla har varit gift i över 20 år med en man med alkoholproblem. Efter många uppslitande år där alkoholen påverkat relationen och Ullas fysiska och psykiska hälsa, så kom hon till en gräns. Hon ger ett självsäkert intryck även om hon låter lite resignerad när hon berättar om vilka tankar som ledde fram till uppbrottet.
"Jag försökte under många år förneka min mans alkoholberoende. Men till slut kunde inte ens jag förneka det längre. Jag levde med det under många år. Åren gick och för varje 10-årsperiod ställde jag mig frågan om jag kommer att stå ut i 10 år till. Men plötsligt fick jag nog. Det kändes som att jag inte kunde stå ut en enda dag till. Det var när jag fyllde 50 år. Då kom insikten som från en klarblå himmel. Nu tar jag inte mer! Det måste bli ett slut. Jag insåg att det gamla ordspråket ’Kärleken övervinner allt’ inte var sant. Jag höll på att gå under och måste rädda mitt eget liv.”
Precis som den beroende så kan den anhörige nå sin botten. Man orkar inte mer och det måste bli en förändring. Det kan ha gått så långt att man ibland väger mellan liv och död. Till slut kan det vara av ren överlevnadsinstinkt man väljer att göra en förändring. Vändpunkten kan komma gradvis eller så är det en dramatisk händelse som gör att man kommer till ett beslut om förändring. Ibland kan det vara så att man väntar på att få en ”ursäkt” för att lämna eller bryta kontakten. Egentligen har man bestämt sig sedan länge, men tror att beslutet måste föregås av en situation, en anledning, som rättfärdigar beslutet.
 
 

 

måndag 22 juli 2013

Vara med eller göra om?

Vilken intressant mening:

"I början kändes det väldigt konstigt att lära sig att vara med honom, i stället för att försöka göra om honom."

Jag läser åter igen boken "Kvinnor som älskar för mycket" av Robin Norwood. Så väldigt bra bok om medberoende. Tyvärr säljs den inte längre så man får vända sig till biblioteken om man vill läsa den.

Kan tänka mig att detta ofta kan hända när den missbrukande partnern har blivit nykter. Mönster i relationen har skapats under lång tid att den ene försöker förändra den andre. Och när det väl har hänt, att personen själv har valt att förändra sig, hur är man då tillsammans?

/Fundersam Carina

onsdag 17 juli 2013

Hur ofta byter du lösenord?

För ett tag sedan fick jag ett argt och ganska hotfullt mail av en man efter hans sambo mailat mig då hon oroade sig gällande hans missbruk. Jag besvarade hennes frågor och mailade tillbaka till hennes mailadress. Efter detta började alltså den hotfulla korrespondensen med honom.

Hon däremot, hade ingen aning om detta, eftersom hon inte visste att han hade listat ut hennes lösenord till hennes mail. Och att han titt som tätt gick in och läste hennes mottagna och skickade mail för att hålla koll på henne.

Så ett tips till er, om ni är tillsammans med en person som är misstänksam och kontrollerande, byt lösenord ofta! Det blir även jag tacksam för... :-)

/Carina

onsdag 10 juli 2013

Forskning om relationer

Att missbruk påverkar relationen till anhöriga, det vet vi ju redan. Om inte annat av egen erfarenhet.

Men man har också forskat lite grand på parrelationer och detta är vad man har hittat där:

1) Parrelationer påverkas negativt av missbruket och det leder inte sällan till skilsmässa.
2) Många upplever emotionellt kaos, skuld- och skamkänslor och hopplöshet. Man upplever många konflikter och kommunikationssvårigheter.
3) Både de anhöriga och personen med missbruksproblem upplever det som svårt att lösa problem och har låg tilltro till sin egen problemlösningsförmåga.
4) Parterna i relationen upplever en dålig gemenskap och att man inte gör positiva saker tillsammans längre
(Lindgaard 2008, Fals-Stewart, O´Farrel och Birchler 2004)

Omvänt kan också relationsproblemen påverka missbruksproblemen. Forskning visar att dysfunktionella parrelationer har ett samband med att ökat risk för återfall i missbruk efter behandling. Och att positiva känslor av parförhållandet har ett samband med ökat möjlighet att lyckas efter behandling. Önskan om att bevara och förbättra förhållandet kan vara en motivationsfaktor för att fortsätta vara nykter.
(Moos och Moos 1984) 
 
Däremot blir inte relationen nödvändigtvis bättre bara för att en person blir nykter. Många par har redan stora problem i relationen och enbart nykterheten leder inte till att man blir en bättre partner. För en person som blivit nykter krävs ett stort arbete att hitta sig själv, vem man är utan alkoholen/drogen och vilken roll man har i familjen.
(Brown och Lewis 1999)
 
Vad tänker ni om detta? Reflektera gärna och skriv i kommentarerna.

Jag kommer naturligtvis återkomma med mera i detta ämne! :-)
 
/Carina


onsdag 3 juli 2013

Tacksamhet idag!

Vad är du tacksam för idag?
Vad i livet har du runt omkring dig som du känner dig glad och tacksam för?
Vilka resurser och styrkor har du som du är tacksam för?

Skriv svar i kommentarerna är ni snälla! Dela med er!

/Carina

lördag 29 juni 2013

Vill du köpa boken "Släpp kontrollen - Vinn friheten"?

Oj, boken har blivit tillfälligt slut på förlaget! Därför går det inte beställa från nätet just nu. Det beror på att jag håller på att byta distributionssystem och nu har det hängt upp sig...

Så vill ni beställa boken nu under juli månad så är det bättre att göra det direkt av mig. Maila till info(a)carinacoach.se. Ni får det rabatterade priset i sådana fall som är 120 kr + porto. Böckerna kommer att levereras efter den 11/7.

Ha en skön och fin och harmoniskt och ljuvlig och härlig sommar!

/Carina

tisdag 25 juni 2013

fredag 21 juni 2013

Är "medberoende" en myt?

Vissa anser att medberoende är en sjukdom.
Andra tycker att medberoende är ett beteende som utvecklats under speciella livsomständigheter.
Och vissa anser att medberoende är en myt.

De sistnämnda menar att vi människor är beroende av varandra hur vi än vänder och vrider på det. Vi är beroende av närhet, samarbete, förståelse, stöd, kärlek, och när det kommer till kritan, för vår överlevnad.

Ibland är vårat beroende av varandra ömsedisigt och positivt. Ibland har det utvecklats till att bli ett destruktivt beroende, som kanske styrs av osäkerhet, kontroll, svartsjuka, kränkningar m.m.

Vad tycker ni? Sjuksom, beteende eller myt?

Allt gott!
/Carina

söndag 16 juni 2013

Bok till rabatterat pris under v. 25

Inför sommaren vill jag nu passa på att sälja boken "Släpp kontrollen - Vinn friheten" för anhöriga påverkade av missbrukets konsekvenser till rabatterat pris. Detta erbjudande gäller endast denna vecka, v. 25.

Vanligtvis säljs den bara på internetbokhandel (pris ca 210 kr inkl moms) men denna vecka (v. 25) kan ni alltså beställa den direkt av mig för 120 kr inkl moms + porto. Maila i sådana fall era kontaktuppgifter och adress till: info(a)carinacoach.se.

Hoppas ni får en givande sommarläsning! :-)

/Carina

söndag 9 juni 2013

Barnens rättigheter

Vad har barnen för rättigheter när de far illa pga missbruk i familjen?

Den 1 Januari 2010 antogs förändringar i hälso- och sjukvårdslagen som säger att man särskilt ska beakta barns behov av information, råd och stöd om barnets förälder har en psykisk sjukdom, missbrukar alkohol eller droger eller har en allvarlig fysisk sjukdom.
(Socialutskottets betänkande 2009/10:SoU3)

I Socialtjänstlagen 11 Kapitlet Handläggning av ärenden står det 10 § Barn som har fyllt 15 år har rätt att själva föra sin talan i mål och ärenden enligt denna lag.
Barn som är yngre bör höras, om det kan vara till nytta för utredningen och barnet inte kan antas ta skada av det.  

Vid en sådan utredning som avses i 2 § om behov av ingripande till ett barns skydd eller stöd får barnet höras utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande. Detsamma gäller vid en utredning på socialnämndens initiativ om överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 7 eller 8 § föräldrabalken.
Lag (2010:741).

Ur intervjustudien "Frågar man inget - får man inget veta" av ideella föreningen Maskrosbarn, där har man intervjuat 50 ungdomar som lever med föräldrar med psykisk sjukdom och/eller missbruk.  

Resultaten visar att 94% av de tillfrågade ungdomarna inte känner till barnkonventionen eller sina rättigheter.  

80% av ungdomarna har inte fått berättat för sig vad deras förälder har för sjukdom, diagnos eller problematik av en vuxen. 73% av ungdomarna tycker inte att vuxna lyssnar på deras behov och rättigheter. 

Vill ni läsa rapporten? Då finns den här: http://www.maskrosbarn.org/wp-content/uploads/2012/03/Kort-version-Rapporten.pdf

/Carina

måndag 3 juni 2013

Kommunens grupper för anhöriga

Jag blir så glad och tacksam när jag får feedback från anhöriggrupper som använder materialet "Arbetsmanual för anhöriga till missbrukare" i sina verksamheter.
Nyligen fick jag utvärderingar från Svenljunga kommun och det är så fint att se hur arbetsmanualen och hur gruppledarna (i denna grupp Catrin Norrström) arbetar för att fokusera på de anhörigas situation och lyfta och stärka dem. Det är dessa dagar jag känner att det är värt något, det jag gjort och gör.

Här är lite utdrag om vad diskussionerna i gruppen och arbetsmanualen har betytt för dem:

* Det är stärkt mig. Mitt mående har påtagligt förbättrats!
* Vågar sätta gränser nu på olika sätt i mitt liv.
* Det har stärkt min självkänsla mycket.
* Jag vågar säga ifrån mera.
* Bra gruppledare!
* Jag har blivit mer självmedveten.
* Har fått en annan bild på vad som är mitt ansvar och att det påverkar hur man säger saker.
* Känner mig starkare.

Vill ni se om det finns någon på er ort som utbildat sig för att använda Arbetsmanualen i individuella eller gruppsamtal? Här finns en lista, sök på din ort:
http://www.codependencyinfo.com/Samtalsledare.html

Vill du själv hålla anhöriggrupper? Nästa kurs för gruppledare är i december, se mer info här:
https://dinkurs.se/appliance/?event_id=17397

Vi hörs snart igen fina ni!
/Carina

söndag 26 maj 2013

Dokumentär om missbruk

Hej hej!
Här kommer ett litet tips om en dokumentär på SVT play om kampen mot droger och synen på missbruk i USA: http://www.svtplay.se/video/1206767/the-house-i-live-in

Intressanta perspektiv faktiskt. Har narkotikapolitiken skapats för att vi verkligen vill hjälpa människor eller är det ett sätt att vinna röster vid valet? När vi möter en person med missbruksproblematik, ser vi en person med ett folkhälsoproblem eller en kriminell person?

Detta och mycket mer diskuteras i dokumentären. Obs! Den ligger inte uppe på SVT play i så många dagar till...

Allt gott!
/Carina

onsdag 22 maj 2013

Vi kan inte ställa allt till rätta...

Som anhörig kan man verkligen försöka göra allt för att försöka få någon annan människa att sluta dricka/använda droger. Trots att det inte ens är möjligt att göra det. Men det hindrar inte anhöriga från att försöka. Om och om igen... Och sedan anklaga sig själva när de inte lyckas.

Om man begrundar detta mönster, som inte är ovanligt hos anhöriga, så förstår man att det blir en ganska nedbrytande spiral. Så vad kan man göra istället? Det finns mycket att säga om det också, men här är 5 punkter att börja med:

1) Inse vad du själv kan påverka (ex ditt eget liv, din tid, vad du prioriterar, vad du säger osv). Och vad du inte kan påverka (ex om någon annan väljer att ljuga, dricka, ta droger osv). Skriv ned en lista på vad du kan påverka och vad du inte kan påverka. Lägg fokus på vad du faktiskt kan påverka!

2) Var ärlig och respektfull med dina känslor, förhoppningar och behov.

3) Uppmuntra personen att söka hjälp, och inse att det är bara den personen som kan bestämma huruvida hen är beredd att ta emot hjälpen.

4) Ta hand om dina egna behov. Ditt liv pågår just nu, just här. Vänta inte med ditt liv till bättre dagar.

5) Sök stöd hos andra personer som med liknande erfarenheter som dig och välj ut ett antal människor som du litar på och kan prata med.

Som sagt, det finns mycket att säga om detta. Men man måste börja någonstans!

Skriv gärna själva i kommentarerna vad som har varit till hjälp för er!

Tillsammans kan vi hjälpa varandra! :)
/Carina
P.s. Tycker du denna blogg är till hjälp för dig? Sprid den till andra som också kan behöva den!

torsdag 16 maj 2013

Depression

Som anhörig kan man på grund av mycket oro, rädsla och stress utveckla en depression.
Om du själv oroar dig för att du har blivit deprimerad, här kommer några symtom som du kanske känner igen:
  • Utpräglad nedstämdhet och gråtmildhet som inte svarar mot rådande omständigheter.
  • Andra humörstillstånd som spändhet, irritabilitet och ångest.
  • Insomnia (sömnsvårigheter, typiskt med tidigt uppvaknande).
  • Nedsatt aptit, viktminskning och förstoppning.
  • Trötthet och brist på energi.
  • Förlust av fysiska (sexuella) begär.
  • Koncentrationssvårigheter/tankspriddhet.
  • Känslor av skuld och hjälplöshet, låg självkänsla.
  • Självmordstankar.

Om du känner igen dig i detta så finns det hjälp att få!
Börja med att kontakta din husläkare och berätta hur du mår. Be dem om en remiss till psykolog.
Även företagshälsan kan hjälpa dig om du är knuten till någon sådan.

Det finns andra vägar att gå, men ovanstående är ett bra första steg!

/Carina

fredag 10 maj 2013

Ta kontrollen!

Som anhörig får vi lära oss att vi är maktlösa inför alkoholen eller drogen. Det stämmer till fullo.

Men vi är inte maktlösa när det gäller vårat eget liv, våra egna val, vad vi prioriterar, vad vi väljer att göra av vår tid, vilken riktning vi tar i livet. Det är skönt, för det har vi faktiskt makt över! Allt detta och mycket mer kan vi ta kontroll över.

Vem styr ditt liv? Är det du eller omständigheter eller någon annan? Om du låter någon annan eller omständigheter styra då överlåter du ditt liv åt slumpen. Du kan hamna lite varstans.

Om du inte känner att du har kontrollen över ditt eget liv, vad behöver du göra för att ta tag i ratten?

Vad vill du prioritera i livet?
Vad får dig att känna mening?
I vilka situationer mår du bra?
Vad känner du är utvecklande och givande för dig?

Du bestämmer vad du prioriterar och vilken riktning du tar!

Varma hälsningar!
/Carina

lördag 4 maj 2013

Viktigt citat

Vi läker inte det förflutna genom att älta det;
vi läker det förflutna genom att leva till fullo i nuet.
~ Marianne Williamson

måndag 29 april 2013

Att uttrycka sina behov

Hur gör du och vad säger du när du uttrycker dina behov?

Ofta kan relationerna mellan anhöriga och personen med missbruk vara så infekterade att det påverkar kommunikationen och förmågan att ärligt, men respektfullt, uttrycka sina behov. För en person med medberoendebeteende kan detta vara ännu svårare, då man kanske undertryckt sina känslor och behov under lång tid. Kanske under hela sitt liv. Då är det inte bara kommunikationen till personen med missbruksproblem det gäller, utan förmodligen har det även påverkat kommunikationen med andra människor också, som vänner, arbetskamrater mfl.

Vad säger du för att uttrycka dina behov?
Hur vet du vad du verkligen behöver?

Ibland behöver det inte ens handla om att uttrycka sina behov utan om modet att säga "NEJ" när man känner nej. Och att säga "JA" när man känner ja.

En strategi för att uttrycka sina behov är att göra det som ett jag-uttalande som vinklas positivt.
Exempel:
"Jag skulle bli glad om jag fick ligga och läsa den här boken i lugn och ro."
"Jag skulle uppskatta om ni tog bort efter er, det blir så fint när det är städat"
"Jag skulle vara så tacksam och glad om vi inte dricker alkohol till middagen ikväll så vi verkligen kan umgås."
"Jag skulle vara tacksam om jag fick mina arbetsuppgifter tidigare så har jag har längre tid att förbereda dem så det blir riktigt bra."

Jag vet att det här inte är helt enkelt, det krävs mycket träning. Men testa om ni har lust!

Och om man inte riktigt vet vad man behöver då? Det behöver man också fundera en hel del på men här kommer en övning som kan vara till hjälp:

1) Skriv ned 5 exempel på saker du gör i dagsläget som du skulle vilja säga Nej till:

2) Skriv ned 5 exempel på saker du skulle vilja göra. Sådant du vill säga Ja till:

3) Välj 1 av dina saker du vill säga Ja till och boka in det!

Lycka till!
/Carina

Ps. Tycker du att den här bloggen är hjälpsam? Sprid den gärna vidare via Facebook, twitter eller liknande till andra personer som kan behöva den!

tisdag 23 april 2013

Har allt en mening?

Läser just nu boken "Samtal & Möten" av psykoterapeuten och prästen Jakob Carlander.

Där läste jag bland annat att i kris och kaos försöker man ofta hitta en mening med det som sker. Men att vi vårat sökande efter mening faktiskt hittar sådant som inte är meningsfullt. Exempelvis kan man hitta skuld. Att man börjar skuldbelägga någon annan, eller sig själv, för något som man faktiskt inte har skuld till.

Eller att man börjar generalisera på ett sådant sätt att det inte blir meningsfullt. För att kanske skydda sig själv från det som är okontrollerbart och svårt, exempelvis "det går aldrig lita på en alkoholist/missbrukare". Det kan i och för sig vara sant under den period personen är aktiv och först och främst lojal mot drogen. Men det behöver inte alltid vara så, och inte för alltid. Det kan komma en förändring...

Min erfarenhet är också att man som anhörig kämpar för att förstå varför missbrukaren gör eller säger si eller så... men tänk om det är så att vi faktiskt inte kan förstå. Hur vi än försöker. Ibland är det kanske bättre att acceptera att man faktiskt inte förstår. Och det kan vara okej.

Allt gott!
/Carina

tisdag 16 april 2013

Ilskan och bitterheten efteråt...

Så många anhöriga berättar om ilskan och bitterheten som väller upp efter att missbrukaren har blivit nykter och drogfri. Och det är ofta helt oväntade känslor, för äntligen har det hänt det som man önskat och drömt om hela tiden.

Vad beror det här på?

Jag kan tänka mig flera olika orsaker och ni kanske känner till ännu flera (skriv era tankar i kommentarerna i sådana fall! Kom ihåg, det kan hjälpa andra!)

* Under den aktiva missbruksperioden har de anhöriga undertryckt så mycket känslor för att man har varit så rädd, och i stället haft fullt upp med att försöka hantera rädsla och försöka hjälpa missbrukaren till nykterhet.

* När den primära känslan av rädsla förvinner, då får bitterheten och ilskan plats. Då tillåts den komma fram, den som egentligen skulle ha kommit fram för länge, länge sedan.

* Det blir inte som vi har tänkt oss, fast personen är nykter. Man har byggt upp så många drömmar om hur det ska bli när personen är nykter. Man har levt under lång tid med att vara i andra hand till förmån för alkoholen/drogen. När personen är nykter hoppas man på att relationen/familjen ska komma i första hand. Men i stället blir nykterheten, behandlingen, nya vänner inom behandlingen och att gå på möten den absolut viktigaste för att hålla fast vid nykterhet/drogfrihet. De anhörigas drömmar kommer återigen i andra hand.

* Kanske blir man som anhörig också arg på sig själv? Dels för saker man själv gjort under den aktiva missbruksperioden som inte känns bra, eftersom att under rädsla och stress kan vi göra ett och annat som verkar bra just då men i efterhand visar sig vara mindre bra. Kanske blir vi också arga för att vi ser hur vi har tillåtit oss själva att bli illa behandlade eller utnyttjade, och vi kommer aldrig kunna ta tillbaka den tiden.

* Vi kanske blir besvikna över att personen med missbruksproblematik inte återgäldar för allt vi har ställt upp med under den aktiva missbruksperioden. Och det kommer aldrig finnas tillräckligt många "förlåt" från personen som skadat oss för att läka våra sår.

Av de här anledningarna, och säkert fler anledningar som ni kan komma på, så är det väldigt viktigt att även anhöriga söker hjälp! Både under missbrukets aktiva period och efteråt. Ingen tjänar på, allra minst de anhöriga, att må dåligt och leva med ilska. Vi kan försvara oss med att "det är inte vårat problem, det är inte vi som dricker" men trots det, så kan vi fortfarande ta ansvar för hur vi mår och hur vi hanterar våra känslor. Om man lever kvar i ilska och bitterhet, då låter vi alkoholen och drogerna att fortsätta ha makt över våra liv.

Kommer ni på fler anledningar? Skriv i kommentarerna!

Allt gott!
/Carina

onsdag 10 april 2013

Utdrag ur boken "Släpp kontrollen - Vinn friheten"

Utdrag ur boken ”Släpp kontrollen – Vinn friheten”  För anhöriga påverkade av missbrukets konsekvenser, av Carina Bång.


Är han/hon ”alkoholist”?
 
Den första frågan som dyker upp brukar vara: Är den närstående verkligen ”alkoholist” eller ”missbrukare”? 

Att kunna sätta en etikett på beteendet är inte det som avgör om det är ett problem som behöver åtgärdas eller inte. I stället för att fastna i definitionsfrågan så kan det vara bättre att fråga sig: Skapar konsumtionen eller bruket av alkohol, narkotika eller läkemedel problem? Får det konsekvenser gällande relationer, föräldraskap, ekonomi, arbete eller andra ansvarsområden? Även om en person inte är ”alkoholist” eller ”narkoman” så kan fortfarande bruket av olika beroendeframkallande medel skapa bekymmer, både för individen själv men också för de anhöriga. Som anhörig kan det innebära stora konsekvenser som behöver uppmärksammas, oavsett om personen är exempelvis ”alkoholist” eller inte. 
Boken kan köpas online här

torsdag 4 april 2013

Forskning om barn till alkoholism hos föräldrar

Sitter just nu och pluggar inför en tenta i Rättspsykologi. Där läser jag denna nedslående men viktiga forskningen om att man kan se samband mellan alkoholism hos föräldrarna och barn som har en ökad benägenhet att utveckla beteendemässiga problem såsom antisocialt beteende.

Och att man också ser ett samband mellan antisocialt beteende hos barn och ungdomar om modern lider av depression.

Då tänker jag att som barn till exempelvis en alkoholiserad pappa, finns risken att mamman också utvecklar en depression på grund av alkoholproblemen i familjen. Och den mixen leder då till ökad risk för emotionella och beteendemässiga problem hos barnet.

Återigen visar det hur hela familjen påverkas av att en person har ett missbruksproblem. Och därför behöver hela familjen hjälp!

Vad tänker ni om detta? Skriv och kommentera! :-)

/Carina

onsdag 27 mars 2013

Övning - skapa riktlinjer för relationen!

Kartläggning för att skapa egna riktlinjer gällande kontakten med din anhörige

Känn efter hur du mår efter att olika situationer uppstår i relation med din anhörige med missbruksproblem. Markera på skalan hur du påverkades av situationen. Utifrån din kartläggning kan du sedan skapa dina riktlinjer för att påverka relationen så den blir hanterlig för dig!

Att träffa den anhörige när denne är påverkad:
Känns bra!                                                                              Mår dåligt!
+ 10 – 9 – 8 – 7 – 6 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1 – 0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – -10  

Att träffa den anhörige när denne är nykter/drogfri:

+ 10 – 9 – 8 – 7 – 6 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1 – 0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – -10 

Att prata med personen i telefon när denne är påverkad:

+ 10 – 9 – 8 – 7 – 6 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1 – 0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – -10

Att prata med personen i telefonen när denne är nykter/drogfri:

+ 10 – 9 – 8 – 7 – 6 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1 – 0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – -10

När jag har telefon på under natten ifall denne ringer:

+ 10 – 9 – 8 – 7 – 6 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1 – 0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – -10

Att läsa sms personen skrivit till dig:

+ 10 – 9 – 8 – 7 – 6 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1 – 0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – -10 

Att följa personen genom att fråga om denne hos gemensamma vänner, uppdateringar på Facebook m.m:

+ 10 – 9 – 8 – 7 – 6 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1 – 0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – -10

Att prata om vissa ämnen med den anhörige (Vilka ämnen?.....................................………)

+ 10 – 9 – 8 – 7 – 6 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1 – 0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – -10 

Annan situation där mitt mående påverkas av relationen till min anhörige……………………..

+ 10 – 9 – 8 – 7 – 6 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1 – 0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – -10

Annan situation där mitt mående påverkas av relationen till min anhörige…………………….

+ 10 – 9 – 8 – 7 – 6 – 5 – 4 – 3 – 2 – 1 – 0 – 1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – -10
Utifrån vad du kommit fram till i din egen utvärdering, hur vill du att den fortsatta kontakten ska se ut så du skyddar dig själv från det som är mest smärtsamt?

Mina riktlinjer för relationen:

För att jag ska må bra behöver relationen se ut så här:

(Hur ofta, på vilket sätt, vad ska relationen innehålla?)

________________________________________________
________________________________________________
________________________________________________

Vad är det som behöver förändras?

________________________________________________
________________________________________________
________________________________________________

Hur ska du göra för att hålla fast vid detta?

________________________________________________________________
________________________________________________________________
________________________________________________________________
Lycka till!
/Carina