torsdag 30 juni 2016

Boken är "mitt i prick"!


Frida Svensson Jonsson, boende i Gävle skriver så här om boken "Släpp kontrollen - Vinn friheten":


“Jag är själv anhörig och tycker den här boken känns 'mitt i prick'. 


Den ger ett hoppfullt budskap och läsaren får möjlighet att jobba med sig själv, sitt eget liv och mående. Den har ett viktigt och tydligt fokus på Dig som anhörig och på att ditt liv ska vara meningsfullt och fungerande, oavsett vad personen med missbruk kommer ta för beslut. 


Och den ger ringar på vattnet i andra relationer än den till personen med missbruk. Framförallt får man möjlighet att förbättra relationen till sig själv. Bara tummen upp!”
Här kan du läsa mera och den finns att köpa på: 

onsdag 29 juni 2016

VECKANS AFFIRMATION!

Vad för tankar får dig att må bra? Här är ett exempel på en tanke som du kanske blir glad av. Tänk den 10 gånger innan du går och lägger dig och 10 gånger när du vaknar, och så många gånger du vill där emellan. Testa och utvärdera efter 1 vecka eller 2 : Påverkar de positiva tankarna ditt mående på något sätt? Kommentera gärna och dela med dig ifall du har några favorit-affirmationer som du använder!




fredag 24 juni 2016

Våga be om hjälp!

Ur boken "Släpp kontrollen - Vinn friheten"
för anhöriga påverkade av missbrukets konsekvenser
av Carina Bång

onsdag 22 juni 2016

VECKANS AFFIRMATION!

Vad för tankar får dig att må bra? Här är ett exempel på en tanke som du kanske blir glad av. Tänk den 10 gånger innan du går och lägger dig och 10 gånger när du vaknar, och så många gånger du vill där emellan. Testa och utvärdera efter 1 vecka eller 2 : Påverkar de positiva tankarna ditt mående på något sätt? Kommentera gärna och dela med dig ifall du har några favorit-affirmationer som du använder!




lördag 18 juni 2016

Är du orolig att ditt barn missbrukar?

Ett av de största bekymmer som föräldrar kan bära på är oron för att deras barn kommer att börja använda, eller redan använder, droger.

Tänk om det fanns någonting som du kunde göra för att förhindra ett alkohol- eller narkotikaberoende? En god nyhet är att forskning visar att föräldrar kan göra vissa saker för att minska risken för att deras barn börjar/fortsätter använda droger, och det finns olika strategier som du kan använda dig av.



1. Kommunikation

Att lära dig att kommunicera på förtroendefullt sätt kan hjälpa dig att få koll på vad som händer i ditt barns liv samt att upptäcka eventuella problem i ett tidigt stadium. Undvik anklagelser eller arga utbrott. Den minskar chansen att ungdomen vågar berättar känsliga saker för dig. Om du känner dig riktigt arg, så kan det vara bra att avvakta med samtalet i 24 timmar och göra upp en plan på hur du kan hantera situationen på bästa sätt. Då kommer du känna dig lugnare och kan tänka klarare.



2. Uppmuntran

Detta är verkligen viktigt för att bygga förtroende, minska konflikter och främja samarbete. Undvik att jämföra ditt barn med dennes syskon eller påminna henne/honom om tidigare misslyckanden. Lyft upp styrkor, goda egenskaper och lyckanden! Följ med på aktiviteter ungdomen gör och bekräfta honom/henne gällande vad den har gjort/bidragit med/hanterat saker.



3. Förhandling

Förhandling uppmuntrar problemlösning och samarbete. Det gör att ditt barn kan lära sig att fokusera på att hitta lösningar, tänka igenom eventuella konsekvenser av sitt beteende och skapa en bättre kommunikationsförmåga. Exempelvis genom frågor som:

- Vad ser du för olika lösningar på detta?

- Vad kan vi tillsammans göra för att hitta en lösning?

- Hur kan vi dela upp detta och hjälpas åt? Vad kan du ta ansvar för och vad ska jag ta ansvar för, tycker du?



4. Sätta gränser

Gränser är viktiga eftersom de ger riktlinjer och lär ditt barn hur viktigt det är att följa reglerna. Det skapar självkontroll och ansvar hos individen. Var tydlig med vad som är okej och vad som inte är okej. Kom ihåg! Barn gör ofta som vi vuxna gör. Inte som vi säger.



5. Uppsikt

Att hålla uppsikt över ditt barn är väsentligt eftersom det hjälper dig att upptäcka problem i ett tidigt skede, men det är inte alltid möjligt att veta vad ditt barn gör/håller hus. Ett förslag till oroliga föräldrar är att se över barnens schema, be dem att höra av sig om de ska åka iväg eller komma hem sent eller ringa/sms:a dem då och då. Det är en svår balansgång, för känner barnet att det är för kontrollerat, då finns risken att denne i stället gör revolt mot kontrollen och inte höra av sig alls. Försök att visa att du litar på ditt barn, även om du är orolig. Be om att få namn/nummer/adresser till folk i ditt barns umgängeskrets (ex. vänner, vänners föräldrar m.m). Ditt barn kanske tycker att du övervakar honom/henne då, men säg att det är för att du bryr och vill veta att hon/han är säker, och att det kan vara bra att ha vid en nödsituation.



6. Att känna ditt barns vänner

Som nämnt i punkten ovan så är det viktigt att vara delaktig i ditt barns liv. Ungdomar är ofta osäkra, har dåligt självförtroende och självbild. De vill "passa in" och har ofta ett stort behov av att behaga och imponera på sina vänner. Detta kan lämna dem sårbara för grupptryck . Det är viktigt att observera vilka de umgås med. Ungdomar gör ofta exakt som sina vänner gör. Så röker en kompis är sannolikheten stor att även din ungdom gör det. Dricker kompisgänget på fest, då är sannolikheten hög att även din dotter eller son gör det, osv. Prata om känsliga ämnen, som sex och droger (så de inte får information från opålitliga källor) och lyssna noga när de tar upp ett problem som uppstått. Då anförtror sig ungdomen till dig. Håll en kontinuerlig kontakt med hennes/hans lärare och vänners föräldrar.



Kom ihåg att det är viktigt att vara någon som ditt barn kan komma till med sina med- och motgångar, problem och bekymmer. Var deras bollplank, påhejare och förebild. Det kommer med all sannolikhet uppstå problem och hinder i er relation som ni behöver hjälpas åt med att lösa. I slutändan strävar alla föräldrar efter att våra barn få leva glada och friska, och att alla erfarenheter – både bra och dåliga – lär oss viktiga livslektioner.



Är du orolig att din son eller dotter har problem med alkohol eller andra droger?


Kontakta gärna mig på: info@carinabang.se, eller på min Facebook-sida.



Ta hand om er! 



Källa: 

onsdag 15 juni 2016

VECKANS AFFIRMATION!


Vad för tankar får dig att må bra? Här är ett exempel på en tanke som du kanske blir glad av. Tänk den 10 gånger innan du går och lägger dig och 10 gånger när du vaknar, och så många gånger du vill där emellan. Testa och utvärdera efter 1 vecka eller 2 : Påverkar de positiva tankarna ditt mående på något sätt? Kommentera gärna och dela med dig ifall du har några favorit-affirmationer som du använder!





måndag 13 juni 2016

Utlottning! Kuddfodral med Sinnesrobönen

Hjälp mig sprida kunskap och stöd för anhöriga till personer med beroende! 

1. Gå in på min Facebook-sida Coaching & Motivation Scandinavia AB.

2. Sprid de inlägg som du tycker är intressata och dela för allt vad tygen håller så att vi når upp till 700 gilla-markeringar!

Då lottas det ut 2 vackra kuddfodral + 2 böcker "Släpp kontrollen - Vinn friheten"! (Design susanneperneholm.se)

Tack för er hjälp och jag önskar er en underbar sommarkväll!
/Carina


måndag 6 juni 2016

När gränsen är nådd – Avhysning av vuxet barn

Att komma till den punkten då man känner att man måste få sitt myndiga barn att flytta hemifrån kan vara fruktansvärt jobbigt. Man kanske känner sig som en ”dålig förälder”. Men till slut så är gränsen helt enkelt nådd, man orkar inte längre mer. Trots att man absolut inte vill, så kanske det inte fungerar längre. Man behöver göra tydligt för det unga vuxna barnet att hon/han måste flytta. 


Jag får många gånger mail och telefonsamtal ifrån desperata föräldrar som inte klarar av att bo under samma tak som en person med beroende, men att denne vägrar att flytta. Därför har jag tagit hjälp av en advokat som skrivit ned tips till er som sitter i denna situation. 
 
 

Hur vräker man ett myndigt, hemma-boende barn?


1. UPPRÄTTA ETT HYRESKONTRAKT


Enligt Föräldrabalken (7 kap. 1 §) är föräldrar endast försörjningsskyldiga för sina barn tills de fyller 18 år (om de inte fortfarande går i skolan, då gäller skyldigheten t.o.m. 21 år). Detta innebär att du kan upprätta ett hyreskontrakt med ditt barn om de vill bo hemma efter att de fyllt 18 år.
 

Hyreskontraktet bör innehålla:

  • Ditt och ditt barns namn och personnummer.
  • Hur mycket hyra som ska betalas. Kan vara en symbolisk summa om du inte vill kräva ditt barn på pengar.
  • Hur länge avtalet gäller och hur lång uppsägningstiden ska vara. Den måste vara minst tre månader om avtalet gäller tillsvidare.
  • Eventuella andra villkor.
  • Datum och bådas underskrifter.
  • Ett eller ett par vittnen. Det är inte nödvändigt för att kontraktet ska gälla, men kan underlätta när det blir en konflikt.

Skriv kontraktet i två exemplar och behåll ett var. Ett kontrakt kan skrivas när som helst. Det behöver inte vara när ditt barn flyttar in. 
 


2. DU HAR RÄTT ATT SÄGA UPP HYRESKONTRAKTET OCH BE DITT BARN ATT FLYTTA UT 

Enligt Jordabalken (JB) ska en hyresgäst se till:

att de som bor i omgivningen inte utsätts för störningar som i sådan grad kan vara skadliga för hälsan eller annars försämra deras bostadsmiljö att de inte skäligen bör tålas (störningar i boendet)” (12 kap. 25 §).

När ditt barn bor som hyresgäst hos dig måste den alltså sköta sig precis enligt samma standard som kan krävas av hyresgäster i andra slags hyresgästförhållanden. Regler som ni skrivit in i avtalet (t.ex. att droger inte får användas eller förvaras i lägenheten) gäller också som grund för uppsägning (JB 12 kap. 42 §, 8 p).

Om ditt barn inte sköter sig så säger du upp avtalet och ber barnet att flytta ut inom uppsägningstiden. 
 

3. BEGÄR AVHYSNING HOS KRONOFOGDEN

Om ditt barn vägrar att flytta så begär du avhysning (vräkning) hos kronofogdemyndigheten. Du ansöker genom att fylla i en blankett som du hittar på kronofogdens hemsida.

OBS. Du måste också kontakta Socialtjänsten och berätta för dem att du tänker avhysa ditt barn. Det kostar f.n. 300 kr att begära avhysning. Kronofogden kommer sedan att kontakta ditt barn och sätta igång avhysningsprocessen. 
 

4. ALLMÄNNA TIPS 

När det handlar om en familjemedlem som vill fortsätta att bo hemma är det lätt att gränserna blir suddiga, och det är därför du bör använda dig av samhällets juridiska resurser. Om ditt barn inte sköter sig, börja föra en journal där du skriver exakt datum och vad som har hänt. När du känner att ditt barn måste flytta, ge hen en skriftlig uppsägelse och be om en underskrift.

Om du eller din familj dessutom är utsatta för hot och våld från ditt barn så måste ni ta kontakt med socialtjänsten och polisen. Du behöver skydda dig själv, och ditt barn behöver förstå att hotfulla och aggressiva beteenden har konsekvenser och är inte acceptabla gentemot någon.
 
KOM IHÅG. Det kanske känns onaturligt att hantera ditt förhållande med ditt barn på det här sättet, men ibland finns det inga val. Inga fler vägar att ta. Ingen ork. Det är inget fel med att tänka på dig själv och ditt eget liv. Det betyder inte att du har slutat älska ditt barn.
 

Ta hand om er! 

fredag 3 juni 2016

Måste man stänga dörren?

Anders arbetar som anhörigkonsulent inom kommunen och har skrivit ett intressant gästinlägg idag. Han funderar på de vanliga uttrycken man ofta får höra inom beroendevården:

”Du måste stänga dörren”
”Kom tillbaka när du är motiverad”
”Hen måste nå sin botten”
De här begreppen kommer jag ofta i kontakt med när jag arbetar som anhörigkonsulent. De tåls att reflektera kring, om och om igen. Vad innebär det egentligen? Vad har det för stöd, exempelvis inom forskningen? Funkar det verkligen?
Många gånger har jag träffat anhöriga som fått rådet ”du måste stänga dörren”. Inte ett alldeles lätt beslut för en förälder som är helt förtvivlad. Att sen rådet kommer från professionella inom missbruksvården tycker jag är märkligt (sist hade jag en anhörig som fått just detta råd av en kurator på en beroendemottagning). Är detta det råd som professionella kan ge anhöriga? Blir man motiverad att söka behandling för att någon stänger dörren? Leder det till behandling? Jag är tveksam och även forskningen är tveksam. För några har det kanske hjälpt men långt ifrån alla och därför tycker jag ett generellt råd som detta är fel. Att stänga dörren kan innebära en ännu mer destruktiv livsstil och en ny ”resa” på månader och år. Det innebär också en större kostnad för samhället och i värsta fall till att någon mister sitt liv.
Om någon fattar beslutet att ”stänga dörren” så är det upp till den anhörige. Det är endast den personen som kan fatta det oerhört svåra beslutet, inte någon professionell. Det vi kan göra som professionella är att lyssna på den anhörige, ställa frågor och möjligtvis ge alternativ. Kan man göra på något annat sätt? Time-out i CRAFT programmet tycker jag är ett bra alternativ. Ta en time-out från umgänge under en period för att återhämta sig och för att fundera över situationen? Om du stänger dörren är det ett beslut som du kommer få leva med varje dag och möjligtvis inte riktigt bekväm med om det är någon annan som har gett den anvisningen. Naturligtvis kan det finnas anledning till att ”stänga dörren” men av andra orsaker som exempelvis att man behöver ta hand om sig själv, eller att pga aggressivitet och våld eller för att det finns barn som far illa.
Ett annat begrepp som används inom beroendevården är ”kom tillbaka när du är motiverad”. Först och främst när är någon motiverad?  Genom att säga ”kom tillbaka när du är motiverad” har du redan gjort bedömningen att personen inte är motiverad. Om någon säger: ”jag klarar inte mer, jag måste ha hjälp, jag kommer knarka ihjäl mig” är det i alla fall enligt min uppfattning att vi bör lyssna på den personen även om hen sagt det tusen gånger tidigare och ingenting har hänt. Denna gång kan faktiskt vara sista gången och vägen till ett annat liv och då måste vi i alla fall vara beredda att lyssna. Inte heller kategoriskt säga ”det där har jag hört förut” eller ”du sa likadant för sex månader sedan, men vad har hänt”? Ge hen en chans! Fråga istället ”vad kan jag göra för att hjälpa dig”, utforska, stöd en förändring och hjälp personen att fatta ett beslut. Ett traditionellt synsätt om motivation är att man måste vara motiverad för att det ska vara någon idé med behandling, att vissa är mer mogna än andra till förändring eller att man måste ”bryta” ner personen. En annan syn på motivation är att det inte är någon egenskap och att det går att ”locka fram” förändring och att motivation är en färskvara (inte det där sa du för sex månader sedan). Motivation är något som sker både före, under och efter behandling.
Det sista begreppet ”nå sin botten” är också något som används ofta. Även ”hen måste knarka/supa färdigt”? Jag har lite svårt för resonemanget att man ska behöva gå ned sig totalt innan hjälp erbjuds. Det är väl bättre att få hjälp innan det gått för långt? Man ska alltså låta de negativa konsekvenserna av missbruket växa så att den beroende ”slår i botten” med risk för att personen dör? Ska man låta en ungdom knarka färdigt? Det som förmodligen händer är att ungdomen får ett mer djupgående beroende med allt vad det innebär. Det är en skillnad av att låta någon ta de naturliga konsekvenserna av sitt missbruk och att säga ”hen måste nå sin botten”! Att låta någon nå sin botten är att lämna en person åt sitt öde. Naturliga konsekvenser handlar om att sätta sunda gränser men att vi finns där.
Jag träffade en mamma vars ungdom hade varit med om en traumatisk händelse, en i hans närhet hade dött på grund av sitt drogberoende. I det läget funderade sedan ungdomen om sitt drogberoende och ville ha hjälp. Han verkligen skrek efter hjälp! Vad som hände var att det tog alldeles för lång tid innan man kunde erbjuda honom någon hjälp och efter två-tre veckors drogfrihet fick personen ett återfall och fick tillbringa en natt på akuten. Hade han inte nått sin botten? Vad skulle föräldrarna göra, stänga dörren? Eller har han inte ”knarkat färdigt”? Var han inte tillräckligt motiverad? Problemet i detta fall är att vi är alldeles för långsamma inom missbruksvården innan hjälp erbjuds. Han hade kanske tagit ett återfall ändå eller så hade han valt en annan väg, vem vet? Men att inte göra någonting när någon ber om hjälp tycker jag är det allra största problemet.
Tyvärr är dessa begrepp många gånger (tycker jag) de som styr missbruksvården idag och det finns anledning att ifrågasätta dessa. Faran med att generalisera är att dessa begrepp blir allmänt vedertagna. Inom ”behandlingsvärlden” tror jag det är viktigt att ha en mer individualiserad syn och vi bör starta där klienten befinner sig just nu och arbeta utifrån det och dessutom bör vi bli mer uppmärksamma på när någon verkligen ber om hjälp. Oavsett om det är den som har ett beroendeproblem eller om det är deras anhöriga.


Anders Jensen, Anhörigkonsulent