Som anhörig håller man tyst och pratar inte om problemen. Man skäms, man har skuld, man har dåligt samvete och man vill inte att någon annan ska veta hur det egentligen står till. Som anhörig lägger jag ofta mycket energi på att hålla en snygg fasad, le fast jag inte orkar, ljuga för att dölja sanningen.
Att vi håller tyst, och inte pratar om hur det egentligen är, är en av de största hindren från att vi ska börja må bättre. Tystnaden hindrar oss från att helas och må bättre.
Att prata, älta och samtala med andra för att få perspektiv och kunskap från andra är ovärderligt för att helas! Det behöver inte innebära att man måste lämna ut sitt innersta till alla man möter. Det skulle vi inte göra ändå. Alla har inte med vårt innersta och privata att göra. Men välj ett antal personer du litar på. Tala för att helas. Om du vill prata med någon som vet mer om medberoende och missbruksproblematik, vänd dig till en terapeut eller coach med sådan kunskap eller till landstingets beroendeenhet eller socialtjänstens beroendeenhet.
Ta bladet från munnen! Du kommer må bättre av det. Ett steg på vägen kan vara att skriva inlägg här på bloggen! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar