Barn som vuxit upp i en familj med alkohol- eller drogproblem berättar ofta att de känner sig bortglömda, inte sedda eller bekräftade och att de också i tidig ålder börjat ta ett vuxenansvar då den missbrukande föräldern inte tar ansvaret.
En kvinna som jag mött, som vuxit upp med en alkoholiserad pappa, har berättat att hennes känslor aldrig blev bemötta och att man inte heller pratade om känslor i familjen. Vilket har inneburit att hon idag, som vuxen, nu har tagit sig an utmaningen att sätta ord på sina känslor hon upplever i olika situationer.
Att som barn ha blivit känslomässigt negligerad ger konsekvenser som vuxen. När en av föräldrarna har ett alkohol- eller drogberoende är personen periodvis förmodligen inte kapabel att ge respons gällande barnets känslor. Och om den andre föräldern då är medberoende och kanske har sin uppmärksamhet på den med alkoholproblem, då kommer barnet i skymundan. Som vuxen kan det innebära låg självkänsla, att man anpassar sig till andra utan att känna efter vad man själv vill och tycker, att man försöker prestera för att bli sedd, inte kunna hantera sina känslor och inte lita på sina egna känslor.
Tankar inspirerade av boken: "Coping with Trauma" av Jon G. Allen
2 kommentarer:
I boken "flodhästen i vardagsrummet" av Tommy Hellsten tar han också upp detta, jäkligt bra bok och dom som inte läst den borde göra de och dom som gjort de, läs den igen :)
Barn som växer upp i dysfunktionella familjesystem såsom bla alkoholism utvecklar starka skamkänslor vilket leder till skam för egna "svaga" känslor och egna behov vilket ofta täcks över och kompenseras med duktighet/prestation.Bra böcker om detta är Barn av livet/Tommy Hellsten och Från skam till självrespekt/Marta Cullberg Weston.
Birgitta
Skicka en kommentar