Äger du dina egna känslor? Eller är dina känslor beroende av en annan persons känslor?
Det kan ju tyckas vara en märklig fråga. Men faktum är, och många medberoende kan nog känna igen sig, så följer den anhörige missbrukarens känslor. Medberoende kan i förlängningen bli en känslomässig osjälvständighet.
Om missbrukaren mår dålig - då börjar jag må dåligt
Har missbrukaren en bra dag - då har jag en bra dag
Är missbrukaren orolig - då blir jag orolig
Är missbrukaren sorgsen - då blir jag också sorgsen
o.s.v...
Och om missbrukaren blir nykter och tar ansvar för sina egna känslor och sitt eget liv - då finns risken att jag blir tom, inte vet vad jag känner, inte vet vad jag tycker, förlorar meningen i livet... Inget tar mitt fokus från mig själv, jag måste upptäcka och uppleva mig själv. Vem är jag? Hur mår jag egentligen?
Vem äger egentligen dina känslor? Vem styr dina känslor?
Kan du vara empatisk och förstående, och ändå fortsätta leva ditt eget liv? Kan du ta hand om dina egna känslor?
4 kommentarer:
Ja hur mår JAG egenterligen?? Jag sitter nu och har noja över mina barn som träffar sin pappa varannan helg. Något som jag inte kan kontrollera...en hopplös och frustrerande situation som jag inte kan styra över. Tanken har tom slagit mig att ta tillbaka honom för 9gången i ordningen bara för att slippa lämna ifrån mig barnen
Att leva med en anhöring som använder dopingpreparat är kanske inte så vanligt? Ofta sker det i tysthet och det enda som syns är "storleken" på den dopade men medberoendet är detsamma.Hittar ingen som skrivit om dopingmissbruk på forumet tyvärr finns det andra forum speciellt om detta?
Hej hej!
Tack för ditt inlägg! Vet inte om dopingjouren har något forum eller blogg men de har stöd för anhöriga, kolla in: www.dopingjouren.se
Mvh
Carina
Har letat igenom hela internet och inte funnit vad jag sökt..förrän idag! Känslorna är de samma oavsett misssbruk men doping är ju olagligt i Sverige om man ska tro lagboken i alla fall. Ändå genomförs 3 stora bodybuildar tävlingar årligen i Sverige utan invändningar vare sig av polis eller myndigheter.Man kan bara beklaga. Jag har levt med detta så länge och vet att de finns. Både de beroende och de medberoende men man är maktlös...tyvärr
Skicka en kommentar