Nä, nu är jag där i tankarna igen och snurrar... Jag åtekommer dit då och då. Att jag inte kan hålla med om att vissa anser att medberoende är en sjukdom.
Min personliga åsikt är att medberoende är beteenden man utvecklar under speciella omständigheter. Beteenden som under viss period kan fylla en funktion men som i ett annat skede inte blir funktionella längre, utan till besvär. Kan bli negativt. Kan bli dysfunkionellt. Men jag är övertygad om att vill man så kan man förändra dessa beteenden och lära sig nya beteenden i stället.
Jag tror inte heller att medberoende är en livslång sjukdom som ligger som ett ok över personen i hela dennes liv. Jag tror inte att det som varit alltid behöver vara. Jag tror att det går att förändra. Jag tror inte heller att medberoende är en sjukdom som kräver behandling från ex behandlingsprogram. Jag tror att varje individ har kompetens och förmåga att förändra sina beteenden, om man själv anser att vinsten av det är tillräckligt stor. Då kan stöd och kunskap vara till hjälp, men det är i grunden personens egen motivation som gör att det blir möjligt.
Det är inte en sjukdom att reagera på kriser och svårigheter i livet. Det är inte en sjukdom att känna sorg och oro när någon man håller kär utsätter sitt liv och hälsa för fara.
Som Dr Stan J Katz och Aimee E. Liu skriver i "The codependency conspiracy" så är inte en medicinsk sjukdom detsamma som ett beroende. Och ett beroende är inte detsamma som ett problembeteende. Det kan bli missvisande och negativt för individen att klumpa ihop dem till ett och samma.
3 kommentarer:
Jag har oxå funderat o funderat o utvärderat mitt eget 18 år långa medberoende. jag är beredd att hålla med dig att det inte är en sjukdom men det är ett elakt litet virus som biter sig fast i det undermedvetna och som tenderar att bryta ut så fort man inte är på sin vakt.
jag är en 23 årig tjej som levt med mitt medberoende i 9år, idag fick jag ännu en "smäll på käften" kändes det som, då jag fick bekräftat att alla mina aningar ännu en gång stämmde... han har setat 6mån i fängelset och vart drogfri, en vecka i det fria och han är där igen, känns som allt rasar igen...
Sjukdomsbegreppet är svårt, men jag tror att vi alla som blir djupt medberoende har en felprogramering med oss redan från början.
Att inte alla blir medberoende, utan går direkt eftersom dom är så pass friska så dom förstår sitt värde, det tror jag inte vi medberoende gör innan vi jobbat med oss själva, för någonstans har vi blivit lärda "fel"
mina tankar
Skicka en kommentar