Har just gått en kurs, i ekonomi egentligen (Balansekonomi), men fick då en tankeställning som jag drog till andra områden, nämligen att vara anhörig! :-)
Tankeställningen var så här: Vi människor påverkas av våra erfarenheter, sociala arv, uppväxt m.m. Allt det där vet vi. Men vi påverkas också av våra förväntningar på framtiden.
Exempelvis:
Hur kommer det sig att när vi går till jobbet en fredag morgon kan vara jätteglada och nöjda, när vi på måndag ska göra exakt samma sak men inte är lika kvittrande?
Därför att på fredagen så har vi redan börjat ta ut lyckan och tillfredsställelsen av att efter jobbet blir det fredagsmys och ledig helg.
Och medans vi har ledig helg, så börjar vi söndag kväll att kanske känna oss lite tunga och stressade, för att vi redan har börjat leva oss in i känslorna vi förväntar oss att vi ska känna när vi går till jobbet på måndagen.
Är inte det intressant? Hur vi kan förändra våra känslor och tankar utifrån att vi "tar" sådana känslor från framtiden och placerar dem i nutid. Nu kanske ni undrar hur jag kunde tycka att detta har något med anhöriga att göra. Jo, jag tänker så här:
- Om vi tex stannar kvar i en relation med en person med alkoholproblem, så hoppas vi efter varje fylla att det ska bli annorlunda. Att personen ska dricka mindre eller bli nykter. Vi stannar kvar och börjar drömma och göra förhoppningar utifrån hur vi tänker oss att livet ska vara om personen inte dricker. Hur fantastisk relationen ska bli, hur mycket kärlek, omtanke och lycka det kommer att finnas, då när det händer. Så vi "tar" känslorna från framtidsdrömmarna och placerar på nuet. Oavsett om personen med alkoholproblem faktiskt håller på att arbeta med en förändring eller inte.
Det kanske blev lite långsökt det där. Är ni med på hur jag tänker? Kommentera gärna med reflektioner och tankar! Jag blir så glad när ni skriver och vi utvecklar våra tankar tillsammans! :-)
2 kommentarer:
Jag förstår precis hur du menar, för det är exakt sådär man (jag) gör. Sen blir jag arg och besviken på missbrukaren för att han inte lyckas uppfylla mina drömmar och fantasier. Jättetuff insikt och jättesvårt att tänka om så lätt att lägga ord i den andras mun och sen få det till att du lovade ju.
Det är inte lätt att vara medberoende men när man förstår att man är maktlös är det en sån befrielse men det gör även ont och jag förstår det inte alltid. Hamnar lätt tillbaka i mitt gamla beteende men jag klarar inte av att stamma kvar där lika länge längre och för mig är det ett framsteg, sakta men säkert så går det.
Sakta men säkert är så otroligt mycket bättre än inte alls! ;-)
Skicka en kommentar