Att vara medberoende kan ta sig många uttryck. Många upplever det som att de är beroende av den person som i sin tur är beroende av en substans.
Likväl som missbrukaren kanske försöker kämpa mot spriten eller drogerna, men suget blir för starkt och trillar dit igen. Likväl kan den medbereonde känna sig helt beroende av den andre personen. Att den personen "är livet" och utan denne faller allt.
Att det är den andre personen som styr relationen och känslorna. Om den personen är glad, då är den medberoende glad. Om den andre personen är ledsen, då är den medberoende ledsen.
Likväl som den beroende kan få sug efter drogen och känna att den måste ha den, så kan den medberoende få ett liknande sug efter den personen och känna att den inte klarar sig utan. Att man måste träffas, eller få kontakt, eller prata, eller få en bekräftelse från den. Annars känns det som man går sönder och man måste få detta för att kunna må bra. Som en drog... Och den medberoende får abstinens om inte dosen av bekräftelse eller att bli sedd av personen inte uppfylls med jämna mellanrum.
En bok som skriver jättebra om detta är "Kvinnor som älskar för mycket" av Robin Norwood. Tyvärr är den slut på förlaget men finns på bibliotek. Rekommenderas!
Hur gör man som medberoende i en sådan här situation för att "tända av"? Hur kan man hantera sin abstinens för att kunna bygga upp sin egen mening med livet igen?
Vad tänker ni?
/Carina
2 kommentarer:
Jag tror att när man väl är där inne i relationen,och om man har starka känslor för den människan,så handlar det om att vaprogrammera sig,liksom att vara beroende av ett missbruk.Självhjälpsprogram kan vara en väg likaväl som terapi.Kunskap och insikt hjälper och att bearbeta alla de känslor som uppstår i en beroende medberoende relation,och som med alla slags beroenden spå handlar det om att ta ansvar över sitt eget liv och göra ett val.Hur vill jag leva hur vill jag ha det i mina relationer.Det kan handla om liv eller död att vara beroende likaväl som medberoende och till sist kanske man känner att jag kommer inte att klara av livet längre i all smärta som kan kännas i en medberoende relation och man kapitulerar och inser jag har förlorat kontrollen över mitt eget liv.Det är ingen som kan säga till en annan människa att sluta missbruka likaväl som att sluta att vara medberoende allt handlar om att ta eget ansvar men stöd behövs på vägen om man vill tillfriskna.
Just som syskon till missbrukare så tror jag att man först och främst måste komma till insikt innan det går att förändra sitt eget beteende, att alltid ställa upp, finnas till, kämpa för ett tillfrisknande hos missbrukaren leder bara åt ett håll. Det är en ond spiral som går neråt, tills man väljer att bryta sitt EGET beteendemönster.
Personligen läste jag massor utav böcker, var tydlig och konsekvent mot min bror samt gick en kurs i personlig utveckling.
Absolut det bästa jag har gjort!
Det går att må bra igen! :)
http://www.syskontillmissbrukare.se
Skicka en kommentar