måndag 29 mars 2010

Älska = leva tillsammans?

En sak jag funderar på är; måste man leva tillsammans för att man älskar någon?

Ofta hör jag människor motivera att de stannar i destruktiva relationer med uttrycket: "Men jag älskar honom!" och därför låter sina gränser flyttas, låter sig utsättas för situationen som sårar, tillåter sig att leva i en relation där de faller samman och mår psykiskt dåligt. För att de älskar någon.

Jag tänker att det är okej att älska någon, utan att för den skull behöva leva tillsammans med den personen eller ens ha kontakt med personen. Att acceptera: "Ja, jag älskar honom. Samtidigt som jag är värd att leva med respekt och välmående i mitt liv och det väger starkare för mig".

Ibland tror jag att man kan komma till ett läge i livet där målet att leva med en person man älskar blir sekundärt. Och att ta hand om sitt eget liv blir primärt. Det spelar ingen roll hur mycket jag älskar den här personen och har en dröm om "hur det skulle kunna vara". När det inte är verkligheten. När drömmen inte är sann. Jag kan älska den personen och jag kan välja att göra vad som krävs för att jag ska få leva ett hälsosamt liv.

Vad tycker ni?

3 kommentarer:

Smulan sa...

Jag tycker att du har helt rätt! Därför tog jag också beslutet för en månad sedan att jag inte kan leva med min missbrukare. Men det innebär inte att jag älskar honom mindre för det! Jag finns för honom i bakgrunden men måste börja älska mig själv mer än jag älskar honom :-)

Janeth sa...

Nä man behöver inte leva tillsammans. Men man slutar inte älska någon för att den personen är missbrukare, tvärtom. Det man måste acceptera är att man kan inte förändra någon annan än sig själv. Jag kan inte själv lida för att någon annan lider. Men det är inte heller lätt att stå och se på, men hellre det än att tillåta sig själv att må dåligt över något man inte kan göra något åt.

Anonym sa...

Ja ibland kan den största kärlekshandlingen vara att lämna,dels för att ge den andra (missbrukaren) möjlighet att växa och sluta vara möjliggörare och därmed omyndighetsförklara men också genom att ta ansvar för mitt eget liv.Jag tror att vi många gånger blandar ihop kärleksbegreppet med ägandebehov och infantil övertro på egen förmåga/makt.Typ "om JAG älskar dig så kan JAG få dig att ändra dig" Kram B