Både den anhörige och missbrukaren själv utvecklar ofta försvarsmekanismer som innebär att vi kanske inte alltid ser verkligheten såsom den verkligen är, och därför inte heller agerar på rationellt sätt i vissa situationer.
Borträngning och förnekande:
Tränga bort minnen och impulser som väcker ångest. Minnet kan försvinna men ångesten finns fortfarande kvar. Att förneka innebär att man blundar inför de konsekvenser och smärtsamma fakta som man inte orkar hantera. Förnekelsen blir så stark att man tror på den själv, det handlar inte om att ljuga för andra utan snarare om att ljuga för sig själv.
Rationalisering:Att rationalisera är att vi tolkar verkligheten och oss själva i sådan tilltalande dager som möjligt. Vi framställer vårat agerande och våra motiv som bättre än vad de egentligen är. Slutligen får man en orealistisk bild av sig själv.
Projektion:
När man själv har förbjudna tankar och känslor kan man projicera detta på andra. Man tillskriver andra de känslor man själv har. Man kan fördöma dessa känslor hos andra och på så sätt få utlopp för sina egna impulser. Det innebär också att man får en förvrängd bild av andra människor.
Förskjutning:
En person som upplevt något påfrestande eller smärtsamt hanterar inte känslan där och då utan förskjuter detta och ger utlopp för det mot andra människor istället.
Regression:
Personen återvänder till ett tidigare stadium i utvecklingen för att slippa de krav som ställs på personen.
Ovanstående text är fritt taget ur: "Psykologi" av Martin Levander och Cornelia Sabelström Levander
En annan bok som mycket väl beskriver alkoholistens förnekelseprocess är "Botten upp" av Lena Holfve. Här finns länk till ett långt utkast av den boken: http://www.kulturpool.se/lena/utdrag.htm
Känner du igen någon av dessa förnekelsemekanismer? På vilket sätt?
3 kommentarer:
Tittade in här, är själv ett vuxet barn/ medberoende...Så jätte bra med den här sidan...Behövs verkligen
hej! bra sida. jag skriver om att vara spelberoende på www.vegastrasket.blogspot.com
jag lägger till denna blogg bland mina länkar. du får gärna göra det samma:)
mvh
Pontus
Det är så skönt att du sätter ord på det jag genomgår. Hela tiden upptäcker jag nya saker med mig själv. Jag kanske börjar uppnå någon sorts självinsikt. Det är otroligt smärtsamt att inse sina fel och brister. Jag har börjat gå på anhörigmöten och i terapi. Vet att vägen mot tillfrisknande är lång och hård. Men precis som du hjälper hoppas jag att min blogg hjälper dom som inte vågat söka hjälp ännu. Så att dom ser hur arbetet går.
Mvh L
http://vuxet-barn.blogspot.com/
Skicka en kommentar