Jag läste någonstans för länge sedan att från det att man fyllt 24 år så kan man inte skylla sina olyckor på sina föräldrar eller svår barndom. Då är man vuxen nog att, om nödvändigt, ta ansvar för dessa känslor man bär med sig från förr. Då är man vuxen nog att söka hjälp om man inte längre vill att det som har varit ska påverka nuet. Då är man vuxen nog att ta ansvar hur man själv mår och vad man väljer att göra med det.
Då har vi makten att påverka huruvida det som varit ska påverka vår framtid, eller om det ska få stanna i dåtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar