Socrates frågar:

Socrates (gregisk filosof under ca 469 BC–399 BC) ansåg att vi människor levde efter en massa antaganden, utan att egentligen tänka igenom dem. Att vi dessutom som i flockar levde efter dessa olika antaganden och ansåg att det var "vanligt folkvett" och därför något vi skulle följa. Normer, antaganden och värderingar vi lever efter men aldrig ifrågasätter. Konsekvenserna kan tex bli att vi blir besvikna när vi följer dessa antaganden och de inte riktigt stämmer. Våra förväntningar blir felaktiga och kanske tar vi fel beslut.

Han ansåg att man därför skulle ifrågasätta dessa antaganden, för att kunna ta ställning till verkligheten på ett mer sanningsenligt sätt. Han uppmuntrade att testa våra antaganden utifrån dessa 5 steg:

1. Utforska vilka värderingar och normer du lever efter, som du faktiskt inte har kontrollerat om de är sanna. Exempelvis: "De bästa jobben är de som ger hög lön" eller "Man är lycklig om man är gift".

2. Steg två är att hitta undantag för dessa antaganden. Exempel: "Kan man vara gift utan att vara lycklig?" eller "Kan man ha ett högavlönat jobb men ändå vara olycklig?" 

3. Om man, som i dessa två exempel, kan hitta undantag så är antagandet felaktigt.

4. Försök att se frågan utifrån de nya insikterna. I detta fall: Det är möjligt att vara olycklig även om man är gift för att man kanske har gift sig med fel person. Eller, det är möjligt att inte tycka om sitt arbete även fast det ger hög lön, därför att det kanske inte innebär någon utveckling eller kreativitet. 

5. Fortsätt processen och ställ samma frågor för alla antaganden du lever efter - sanningen (så nära sanningen vi kan komma) ligger i de uttalanden som inte går att motbevisa.

Ur dokumentären: Philosophy: A Guide to Happiness

Nu tänker jag testa på några antaganden som jag då och då får höra under coachingsamtal:

1. Antagande: Man ger inte upp sitt äktenskap. Släkten och vänner skulle se ned på mig om jag skiljer mig. Att det är jag som måste rädda honom.

2. Se om det finns undantag: Det finns andra som har skiljt sig. Det finns släkt och vänner som skulle förstå och dessutom uppmuntra detta, om än inte alla. Jag har försökt rädda honom i många år. Det har visat sig inte fungera.

3. Alltså är detta antagande delvis felaktigt.

4. Det är alltså möjligt att skilja sig. Släkt och vänner kommer att reagera olika, vissa stödjande andra inte. Jag har inte kunnat rädda honom de senaste 4 åren.

1. Nästa antagande: Om han älskar mig tillräckligt så kommer han sluta dricka

2. Se om det finns undantag: Kan en person som inte älskar sig själv, älska någon annan? Det finns personer som hävdar det. Kan man fortsätta dricka och älska någon samtidigt. Troligt. Mycket troligt faktiskt. Finns det personer som slutar dricka till förmån för kärleken. Det är troligt det också.

3. Alltså är antagandet att om han älskar mig tillräckligt så kommer han sluta dricka felaktigt.

4. Nya insikter utifrån detta: Det finns ingen garanti för att kärlek kommer att påverka drickandet. Det betyder också att han kan älska mig (om man nu kan älska någon när man inte älskar sig själv) och fortsätta dricka.

Vilka antaganden lever du efter i ditt liv? Är de korrekta? Eller inte?