Vikten av att ha en konkret plan
Den medberoendes syn på saken:
Jag säger: ”Dricker du igen så lämnar jag dig.”
Du dricker.
Du ber om min förlåtelse, och menar att det aldrig skall hända igen.
Jag tror dig egentligen inte, för du har lovat så många gånger förr.
Så jag säger: ”Dricker du igen så lämnar jag dig.”
Alltså har jag markerat tydligt var jag står.
Den beroendes syn på saken:
Du säger: ”Dricker du igen så lämnar jag dig”.
Jag tror dig egentligen inte, för du har lovat så många gånger förr.
Så jag dricker.
Du bekräftar att du inte tänker lämna mig den här gången heller.
Alltså var det inte så farligt att jag drack.
När jag hade uttalat mitt ultimatum frågade min terapeut mig: ”Vad gör du när det händer, då? Om du kommer hem och maken har druckit – vad gör du? Vart tar du vägen? Vad tar du med dig?”
Och han poängterade att jag inte skulle komma att få någon betänketid. ”När du väl ställs inför faktum, då gäller det att agera direkt. Och om det skall vara möjlighet, så måste du ha en konkret och väl förberedd plan. Det måste räcka med ett telefonsamtal för att ta steget, annars kommer du inte att göra det.”
Så här i efterhand kan jag se att det rådet räddade vårt äktenskap. Jag fick anledning att verkställa mitt ultimatum, men det följdes av ett annat löfte: ”När du kommer hem från behandlingshemmet är jag här och väntar på dig.”
Tack Lelas för du vill dela med dig!
/Carina
2 kommentarer:
Jag har varit där där jag bestämde mig för att nu tar jag inte mer skit... Jag fick nog och bestämde mig för att ställa ett ultimatum och lämnade min förlovningsring i handen på min blivande man på en bar där han satt pissfull med orden att han kunde komma tillbaka med den då han sökt behandling och gick i behandling och ville bli nykter alkoholist... det är 5 veckor sedan och han gör inget annat än super och jobbar och super då han är ledig... Lela hade tur, hennes man älskade henne tillräckligt och sig själv tillräckligt och deras förhållande tillräckligt för att orka... Min ja han valde fru alkohol... Det var och är tufft men jag blir bättre och bättre varje dag från mitt medberoende... Jag grips ibland av lusten att kolla upp honom på nätet eller åka hem till honom och se honom men jag stålsätter mig då den informationen endast skadar mig... Jag ringer en av mina vänner istället...
Starkt av dig att sätta din egen hälsa och ditt liv i första rummet! Det är så lätt att man som anhörig offrar sitt liv för att ta hand om någon annan.
Sorgligt att höra att han gör de val han gör, någongång, någon tid så kanske han gör ett annat val, men det verkar inte vara nu.
Så utifrån det är det gott att höra att du tar hand om ditt liv, annars skulle två båtar sjunka samtidigt.
Tack för ditt inlägg och ta hand om dig!
/Carina
Skicka en kommentar