Gästskribenten Lelas skriver i denna blogg sina olika insikter hon har fått av att leva nära en person med alkoholproblem. Här kommer del 4!
Vad är ett lyckligt slut?
Ibland får jag höra att min och min makes gemensamma kamp mot hans alkoholberoende och mitt medberoende har slutat lyckligt. Och det håller jag med om – vi lever tillsammans och vi har det bra. Han är nykter och jag börjar känna mig fri från mitt medberoende.
Men, vad är egentligen ett lyckligt slut? Vad handlar lyckliga slut om, när man som jag är medberoende? Inte sällan är det andra medberoende som definierar min historia så.
I olika sammanhang – genom fantastiska nätforum, via makens behandlingshem, i personliga och ofta oväntade möten – möter jag andra medberoende. Ibland är deras historier hårresande berättelser där de har lämnat hemmet hals över huvud med barnen i släptåg, på flykt från en våldsam och berusad make och pappa
I en sådan situation måste det lyckliga slutet få en annan innebörd än för mig. Istället för att handla om ett fortsatt liv tillsammans så handlar det då om ett fortsatt liv isär. Det kan innebära att alkoholisten går under av sitt missbruk – kan det då ändå vara ett lyckligt slut? Ja… för alla utom alkoholisten.
Jag tror att nyckeln till det lyckliga slutet ligger i att våga må bra. Jag, som anhörig till en missbrukare, får faktiskt lov att skratta trots att återfallet är ett faktum. Jag får lov att trivas med mitt jobb, gå långa promenader i solen eller åka på semester med mina vänner. Jag får lov att känna mig snygg och kompetent.
När jag mår bra – då har min historia slutat lyckligt, oavsett om den handlar om att stanna kvar eller att lämna.
/Lelas, tillfrisknande medberoende och lyckligt gift med en just idag nykter alkoholist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar