De erbjuder stödjande och motiverande samtal till anhöriga samt öppna anhörigträffar i Stockholm. Några gånger per termin erbjuder de workshops och föreläsningar. Detta uppdateras kontinuerligt på hemsida deras hemsida www.narringen.se.
Alla de som är verksamma inom NärRingen har antingen gedigen utbildning eller egen erfarenhet av missbruk. Naturligtvis har alla du kommer i kontakt med tystnadsplikt!
Varmt välkomna till anhörigmöten på onsdagar året runt (med undantag för vissa veckor under sommaren) i Andreaskyrkan, Högbergsgatan 31, kl. 18.30. Ingång på baksidan. T-bana Slussen.
/NärRingen
www.narringen.se
info@narringen.se
6 kommentarer:
Vad är det för skillnad mot Alanon?
Hej hej!
Den största skillnaden är att NärRingen inte följer 12-stegs filosofin. Men i övrigt är det ganska likt. På hemsidan www.narringen.se står det information om hur ett möte går till. Precis som på ett Alanon möte får man berätta en och en om det man har på hjärtat, men man kan välja om man vill att övriga gruppen ska lyssna och inte ge respons eller om man vill att övriga gruppen ska ge sina tankar om det man berättat.
Hoppas det rätade ut några frågetecken!
/Carina
tycker att det verkar jättebra för då jag gick på Alanon saknade jag att få konkreta råd från andra i min sitaution... ibland orkar man inte se skogen för alla träd och behöver någon som säger åt en vad man ska göra och speciellt i ett medberoende... super tycker jag... jag följer din blogg och mär bättre och bättre
Tack för att du följer min blogg och va skönt att höra att du mår bättre!
Vad specifikt skulle du säga är det som har gjort att du mår bättre? Vilken insikt eller agerande har du gjort som gör att du mår bättre nu? (Alltid nyfiken på vad som kan vara till hjälp)
Som tack för att du är min flitigaste kommentator så kan jag skicka "Arbetsmanualen för anhöriga" till dig om du vill. Då måste du maila mig din mailadress. Maila till info(a)carinacoach.se
Keep up the good work!
/Carina
Hej Carina du har min mail... vet inte om du fattat att jag är samma du mailat med.. Men jag skickar den igen.
För det första så har jag infört en nollkontakt med honom. Jag har klippt alla band både känslomässiga och ja allt... Du förstår hoppas jag. Jag pratar inte med honom, ringer honom inte och mailar honom inte förutom en grej som hände idag som jag ska ta senare.
Jag har gjort ett personligt ställningstagande och gått med i IOGT NTO. Jag vill leva som jag lär och lära mina barn att man kan ha kul utan alkohol.
Jag har döpt mig, gjort en förändring i mitt liv, gudstjänsten då jag döpte mig handlade om att lämna det mörka och gå mot det ljusa... Det var otroligt vackert och viktigt.
Jag har klippt kontakten med hans mamma som jag hade en mycket fin kontakt med.
Jag har förstått att det är endast jag som kan inbjuda förändring HOS MIG! Han är ju inte intresserad. Hans hjärna är kapad av alkoholen och styr hans liv och val i livet. Han är inte kapabel att känna riktiga känslor. Ikväll efter jobbet, Lisa Nilssons Viola som jag har gjort till min styrkesång och mina barn i min säng och kramar och pussar det är kärlek och riktiga känslor... Allt sådant har han valt bort för att dricka 24 öl varje dag han är ledig. Alltså 24 5.2 halvlitrar lika mycket som 2 sjuttisar och han är inte alkoholist LÄS IRONIN i det jag skriver.
Är man frisk lämnar man inte kärlek och vänner och familj men han är inte frisk. Jag däremot är det MYCKET frisk. Jag har fått nytt jobb, jobbar dock lite mycket just nu... men det håller mig fokuserad och jag behöver inte honom i mitt liv som bara får mig att må dåligt.
Så jag kan säga att jag lagt fokus och energi på MIG MINA BARN och sådant jag älskar. HAN är ingen...
Men nu har det hänt en grej.
Söndag för 2 veckor sedan ringer en kompis och säger att han kört förbi dom och stannat med skrikande däck och det visar sig att han är ute och fyllestyr... Dom ringde inte polisen... men men... Men dagen efter är det en annons i tidningen om en man som blivit tagen av polisen och nu har jag fått höra att det är han. Han är nu av med körkort och jobb och vad jag förstår så är det grov rattfylla och då väntar fängelse och allt vad som hör därtill...
Jag skrev ett mail till honom. Det första på månader... Mer för min egen skull. Jag behövde dumoa lite ballast, strö lite salt i hans redan blödande sår. Varför? Medberoende? Gammal vana? Jag vet inte. Men när jag skrivit det jag velat så kändes det bättre,
jag blev ledsen, inte skadeglad.
DÅ jag gjorde slut sa jag till honom att 2012 är året du kommer förlora allt och han skrattade mig i ansiktet. Titta... körkort... borta... jobb borta... nästa steg är huset som han älskar... vännerna...
Jag försvann då jag inte orkade mer...
Tog steget tillbaka till MITT liv.
Där står jag idag. Och där står jag kvar. Med fötterna planterade djupt i min familj och med det jag älskar. Jag behöver inte någon alkoholist som gör mig svag. Jag behöver mig själv som gör mig stark.
Jag har en varningsklocka numera som jag lyssnar på och när den inre klockan jag har inte slutar ringa då jag träffar nya personer avbryter jag den kontakten.
Jag hoppas att du också blir hjälpt av min väg till tillfrisknande... Medberoende kommer jag nog vara hela livet men jag kommer aldrig mer hamna i ett medberoende förhållande. Jag är ju barn till missbrukare och har skiten med i bagaget.
Jag fokuserar på mig och mina barn och sådant jag älskar.
DET gör mig FRISK och STARK
Wow, wow, wow, vilket jobb du har gjort! Härligt att höra hur du så målmedvetet har valt att lägga fokus på dig och dina barns välmående. Att du satt er i första rummet!
Om du fortsätter så här då kan det bara bli bra.
/Carina
Skicka en kommentar