Precis som andra beteendemönster, känslor som projiceras mellan familjemedlemmar och värderingar som kan föras vidare från föräldrar till barn så kan även medberoendebeteenden föras vidare. Det är värt att tänka på. Som det gamla talesättet säger: "Barn gör inte som vi säger utan som vi gör." Det hjälper inte om vi säger till våra barn att det är viktigt att vara ärlig om vi själva ljuger. Eller säga till vårt barn att du är värd att älskas, men vi föraktar och trycker ned sig själv.
Här kommer olika symtom på medberoendebeteenden. Känner du igen dig?
- Överdrivet omhändertagande gällande annan vuxen människa. Tar ansvar och kontrollerar annan vuxen person.
- Löser andra personers problem och ger oönskade råd.
- Känner ofta vrede, depression, bitterhet, dåligt samvete och skuld. Snabba känslosvängningar.
- Oroar sig för någon annan större delen av den vakna tiden.
- Låter sig bli sårad av samma person om och om igen.
- Beslutsångest. Svårt att sätta sina egna behov först. Svårt att hålla fast vid sina egna gränser, gränserna förflyttas successivt.
- Ändrar sina egna planer till förmån för någon annan.
- Lägger ut pengar för missbrukaren för att rädda dennes situation. Tar ansvar för andras känslor och ljuger för att skydda missbrukaren från sanningar eller negativa konsekvenser av missbruket.
- Glömmer och försakar egna åtaganden, både privat och i yrkeslivet. Prioriterar någon annans behov först. Lägger sin energi på någon annan och har lite energi kvar för sig själv.
- Tror sig kunna styra någon annans missbruk.
- Rädsla att uttrycka sina åsikter med risk för att skapa konflikt och återfall i missbruk.
- Upplever sig som ett offer för någon annan. Känner sig känslomässigt styrd av andra människor.
- Dålig självkänsla, lägger skulden på sig själv och tror inte att de duger. Är rädda för att bli avvisade och lämnade. Undervärderar sin egen förmåga att klara sig själva.
- Försöker kontrollera någon annan genom att manipulera, hota, muta, gråta, ge råd, ilska, hjälplöshet eller ge skuldkänslor.
- Förnekar verkligheten och lever på förhoppningar. Förskönar hur det verkligen är och vill inte se sanningen.
- Sjukskriver sig och missköter andra åtaganden på grund av missbrukets konsekvenser.
- Utvecklar ångest, depressioner och fysiska sjudomar på grund av långvarig stress.
- Utvecklar eget missbruk av tex tabletter, alkohol eller annat.
Vad kan du göra för att hantera dina egna medberoendebeteenden? Och vad kan du göra för att hindra att dessa känslor och beteenden går vidare i arv till dina barn?
5 kommentarer:
Du måste ha läst mina tankar...det är ju mej du skriver om
Och mig... 32 år gammal och nu förstår jag. Från barndomen med pappas missbruk och nu min man.
Jag vill inte att mina barn ska ha det så här. Vad kan jag göra?!?!
Snälla hjälp
Hej Anonym!
Vad bra att du kommit till insikt om vad du har med dig i bagaget från förr och att du vill göra en förändring. Det är möjligt!
Men ofta kan man behöva lite hjälp på vägen, och det finns många olika vägar att gå.
Ett första steg tycker jag kan vara att du skriver ett inlägg på Beroendelinjens diskussionsforum där det finns många anhöriga som delar din situation. Där kan du dryfta dina funderingar anonymt och få svar från andra. http://beroendelinjen.forum24.se/
Återkom gärna hit till bloggen också, läs och ta till dig. Fråga frågor så ska jag svara efter bästa förmåga.
Önskar dig mycket styrka i din process framåt!
/Carina
Hej jag är 17 år. Min mamma har för Snart 2 år sedan börjat med amefamin. Hon inledde en relation med en man som intruducerade henne till den drogen. Hon blev också för 2 år sedan av med sitt jobb, som hon haft i över 17 år. Jag har flyttat hemmifrån nu, men min äldre syster bor kvar. Ena dagen är hon en häxa, skriker blir arg för minsta lilla ljud, man kan inte prata med henne. Och ena dagen är allt på topp. Hon städar då hela tiden. Pratar för sig själv.. Vad kan jag göra? Finns det något tipps. Mamma förnekar bara sitt problem. Jag är rädd att hon aldrig kommer ur
Hej på dig!
Det var sorgligt att höra att din mamma blivit beroende av amfetamin. Det du beskriver, hennes humörsvängningar hör ihop med missbruket. Förmodligen är det så att hon har tagit amfetamin när hon blir aktiv och städar hela tiden och att drogen håller på att gå ur kroppen när hon blir irriterad och arg.
Eftersom hon förnekar problemet så antar jag att du och din syster redan har försökt att prata med henne. Det här problemet är för stort för att ni ska kunna klara av det själva.
Därför undrar jag, finns det andra familjemedlemmar/släktingar som ni kan prata med och ta till hjälp av?
Det kan vara så att ni behöver vara flera som pratar med henne.
Går du eller din syster i skolan? Prata då med kurator/elevhälsan på skolan för att få hjälp. Obs, skolan kanske anmäler till socialtjänsten, men det kan vara bra då din mamma behöver hjälp och soc kan erbjuda behandling (om din mamma vill ha behandling).
Hur mår du och din syster i allt det här? Hur påverkar det er och era liv?
/Carina
Skicka en kommentar