Läser just nu boken "Samtal & Möten" av psykoterapeuten och prästen Jakob Carlander.
Där läste jag bland annat att i kris och kaos försöker man ofta hitta en mening med det som sker. Men att vi vårat sökande efter mening faktiskt hittar sådant som inte är meningsfullt. Exempelvis kan man hitta skuld. Att man börjar skuldbelägga någon annan, eller sig själv, för något som man faktiskt inte har skuld till.
Eller att man börjar generalisera på ett sådant sätt att det inte blir meningsfullt. För att kanske skydda sig själv från det som är okontrollerbart och svårt, exempelvis "det går aldrig lita på en alkoholist/missbrukare". Det kan i och för sig vara sant under den period personen är aktiv och först och främst lojal mot drogen. Men det behöver inte alltid vara så, och inte för alltid. Det kan komma en förändring...
Min erfarenhet är också att man som anhörig kämpar för att förstå varför missbrukaren gör eller säger si eller så... men tänk om det är så att vi faktiskt inte kan förstå. Hur vi än försöker. Ibland är det kanske bättre att acceptera att man faktiskt inte förstår. Och det kan vara okej.
Allt gott!
/Carina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar