Min livlina – att sätta upp mål och ta ut en rikting!

                                                                                Gästinlägg av Susanne Perneholm
                                                                                           www.susanneperneholm.se
Hej, mitt namn är Susanne Perneholm och jag har blivit tillfrågad av Carina att skriva ett gästinlägg här på hennes blogg. Kort om min bakgrund – uppvuxen i en dysfunktionell familj, har varit gift med en beroendeperson i tjugotvå år, nu mera frånskild sen många år, jag är mamma till två fantastiska barn, varav min dotter tidigt fick problem och negativa konsekvenser på grund av sitt alkoholintag.

Det är rent ut sagt ett h-vete att måsta stå och se på när ens älskade dotter sjunker allt djupare ner i ett alkoholmissbruk och vara helt maktlös inför hennes val. Jag har många gånger beskrivit det som att tvingas stå bakom en tjock glasruta och se på när hon håller på att drunkna – utan att kunna springa dit och rädda henne. Det spelar ingen roll hur mycket jag skriker och bankar på glasrutan. Hon ser mig inte, hon vill inte höra eller veta av mig – just då.

Det finns en sak som har varit viktigt för mig under alla dessa turbulenta år av oro, rädsla, frustration, desperation och till slut kapitulation. Jag har trots allt hela tiden förstått att jag måste ta hand om mig själv för att orka överleva och leva, oavsett min dotters val, dessutom är jag ju mamma till ett barn till. Min livlina har varit att:

- Sätta upp mål och ta ut en riktning
- Skapa positiv energi i mitt liv, göra saker jag gillar och är bra på, äta vettigt och promenera
- Vara modig
- Be om hjälp när jag behöver
- Plan för hur jag hanterar stress och motgångar
- Att verka för att min dotter skulle välja en behandling
- Ge tid till min son
- Starka och kärleksfulla familjeband
- Berätta vad jag känner och ser – till de som det berörde
- Vara en positiv förebild för mina barn

Att ha tydliga mål och en riktning har hjälpt mig att göra val i livet, det har gett mig trygghet och kraften att söka lösningar. När jag vet vart jag är på väg blir livet mer uthärdligt när de jobbiga perioderna kommer och jag kan vila och hämta energi i från tanken och känslan när målen är uppfyllda.

Jag vill på intet sätt påstå att resan varit eller är, enkel, visst har jag misströstat, gått ”vilse” och struntat i att göra det jag vet att jag borde, försökt kontrollera och tröstat mig själv med skräpmat och sötsaker när jag ”misslyckats”.  Jag har tyckt synd om mig själv, skyllt mitt dåliga mående på andra och omständigheter i mitt liv, men, jag har ända alltid hittat tillbaka till vägen mot mina mål och min riktning.

I dag är jag tacksam för att min dotter varit nykter i sjutton månader. Jag är tacksam för att vi har en positiv grund att stå på för att bygga starka och kärleksfulla relationer. Jag – min dotter och min son.

Livet är en resa, både med- och motgång - en process  –  ständigt under utveckling och det är mitt ansvar att förhålla mig till det.

Tack för att just du, tagit dig tid att läsa mitt inlägg. Jag hoppas att jag inspirerat dig till att plocka fram modet att sätta upp mål i ditt liv och ta ut en riktning som hjälper dig dit du önskar.