Varför kan jag inte göra mig fri?

Det som är klassiskt i relationer där det förekommer psykisk eller fysisk misshandel är växlingen mellan värme och kyla, kärlek och aggressivitet. Det här går att kännas igen även gällande personer med alkohol- och drogmissbruk. Växlingen mellan rus, förnekelse, irritation och att skuldbelägga sina anhöriga för att sedan ha stor ånger, be om förlåtelse, bot och bättring är vanlig hos missbrukare. Dessa växlingar gör att man som anhörig, tillsammans med sina förhoppningar om att allt snart kommer att bli bra, ofta har stora svårigheter att ta sig ur relationen.

Nedan följer några exempel på känslor inblandade i en sådan relation, som gör att man kan hamna i en situation där man "sitter fast": 

Kärlek 
Man älskar sin partner, och man vet också alla de positiva sidorna personen har.

Rädsla 
Rädsla att bli ensam. Rädsla för att personen med missbruk inte ska klara sig om man lämnar henne/honom. Rädsla för  att denne ska hitta någon annan i stället. Rädsla att inte klara sig ekonomiskt. Rädsla för att bli utsatt för hot, aggressivitet och våld om man lämnar.

Hat 
Hat kan märkligt nog också vara ett band som binder samman personerna. Det gör att man blir fixerad på personen som är föremålet för hatet och kan inte släppa taget.

Medlidande 
Man kan som anhörig ha svårt för att förstå hur någon man tycker om kan vara elak. Då försöker man hitta svar, exempelvis att personen haft en svår barndom, har en livskris, är arbetslös osv. Dessa "svaren" gör att man har överseende med beteenden som man förmodligen inte skulle ha accepterat hos någon annan.

Skuld 
Detta är en stark känsla. Som anhörig känner man stort ansvar för välbefinnandet hos de andra i familjen och sätter ofta deras behov före sina egna. Personen med missbruk kanske även skuldbelägger sina anhöriga (ex. "Om du inte vore så sur så skulle jag inte behöva dricka").

Hopp 
Man försöker hitta tillbaka till det som var så fint och fantastiskt när man började träffas. Även missbrukaren är ångerfull och lovar att det inte ska hända igen. Och de anhöriga vill verkligen tro. Man kan krampaktigt hålla fast vid hoppet och inte vilja se hur verkligheten verkligen ser ut.

Viljan att förstå 
Man vill förstå varför. Man vill förstå varför personen har brutit löften eller blivit aggressiv och elak. Och igen börjar man försöka hitta svar, för att därefter försöka göra upp en plan för hur detta ska förändras eller förbättras.

(Ur boken "Hur går hon? Om att stödja misshandlade kvinnors uppbrottsprocesser")

Om du känner igen i beskrivningarna ovan så hoppas jag att du söker samtalsstöd, för du är inte ensam om situationen och det finns människor som förstår! Se telefonnummer nedan.

Om du behöver akut hjälp, ring 112 till polisen eller vid mindre brådskande fall, ring 114 14.
Kvinnofridslinjen: 020-50 50 50
För barn och ungdomar: BRIS tel: 116 111
Manscentrum: 08 - 643 11 71
För personer i samkönade relationer, RFSL Brottsofferjour: 020-34 13 16
Oroar du dig för din alkoholkonsumtion? Alkohollinjen: 020-84 44 48



Fortsätt följa min blogg! Och sprid den vidare via facebook, twitter m.m. om ni tror att andra personer kan hitta stöd i bloggen! Tillsammans är vi starka!

/Carina