Känner du att du är ett offer för omständigheterna och att
andra personers livsval alltid påverkar dig och ditt liv? Kanske har du hört ordet
”offerkofta” någon gång?
Många gånger kopplas ordet ihop med martyrskap eller
självömkan. Hur man än väljer att se på det så är det viktigt att notera att
det sällan är ett aktivt val att en person tar på sig en roll som ”offer”. Det
kan i stället ses som ett resultat av att leva i en värld där man upplever att ens
egna behov ständigt åsidosätts. Som exempel kan många anhöriga viga all sin tid
till sin närstående med beroendeproblematik, vilket kan leda till att man
försummar sina egna behov och viktiga områden i livet. Man blir som ett slags
offer för en annan persons levnadssätt.
Då de anhöriga åsidosätter sina egna behov och tar ett överansvar
för en annans persons beteende kan det sluta med att de inte längre ser
möjligheterna att påverka sitt eget liv och välmående. En helt vanlig vardag kan kännas överväldigande, utmattande och oerhört tung. Många gånger är man upptagen av tankar på vad personen med beroendeproblematik behöver och
frågor som ”Hur mår hen nu?”, ”Vad behöver hen för att må bättre?”, ”Vilken
hjälp behöver hen?”. o.s.v. Men sällan frågar den
anhörige sig: ”Hur mår jag just nu?”, Vad behöver jag för att må bättre?”,
”Vilken hjälp behöver jag?”.
Att ta på sig offerkoftan innebär att man reagerar på andra
personers beteenden, i stället för agera utifrån ens egna beslut och
värderingar. Man blir beroende av omständigheterna runt omkring sig,
omständigheter vilka en annan person har skapat. Naturligtvis är man inte
oberörd när någon man bryr sig om väljer att göra farliga och destruktiva val.
Men om våra tankar och känslor cirkulerar kring det dygnet runt så kommer det kännas
omöjligt att förändra vår egen situation.
Hur gör man för att slänga av sig offerkoftan och
hjälpa sig själv?
Först och främst – be om hjälp! Vem säger att det bara är
personen som lider av ett beroende som behöver söka hjälp i en svår situation? Många
kopplar tyvärr ihop att söka hjälp med att vara offer. Det kunde inte vara
längre ifrån sanningen. Att söka hjälp visar på att du inte längre accepterar att
leva efter andras beslut och att du inte längre accepterar offerkoftan. Det innebär
att du bestämmer dig för att öppna dörrarna till nya möjligheter.
Prioritera tid för dig själv. Ibland måste man ta ett steg
tillbaka och ta distans från situationen för att kunna bli hjälpt. Att inse och
acceptera att andras val ligger utanför vår kontroll. Bara för att man tar distans
betyder inte att man är ”självisk”. Det är inte lika med att ge upp, det är en
form av att hjälpa. Det handlar inte om att man försummar eller glömmer, det
handlar om att man lär sig att fokusera på det man faktiskt kan påverka.
När man som anhörig hjälper sig själv, hjälper man indirekt
personen med beroendeproblematik. Det är inte en motsägelse utan snarare ett
måste för att skapa hälsosamma relationer.
Här kommer några hjälpande frågor för idag. Svara gärna på
dem varje dag och agera utifrån dem dagligen så kommer saker och ting med all
sannolikhet att börja förändras. Kom ihåg, att bara tänka svaren, men agera
precis som förr, kommer inte leda någonstans.
- Vilket behov har jag som jag behöver ta hand om idag?
- Vad gällande min hälsa väljer jag att ta ansvar för idag?
- Vad behöver jag säga nej/ja till idag?
- Vad kan jag göra för ageranden idag som kan växa och bli positivt för mig i morgon?
Ta hand om dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar