Beroende och relationer: Att vara syskon

Att vara syskon till någon vars vardag kretsar kring en syster eller bror med skadlig och tvångsmässig konsumtion av alkohol eller droger kan vara mycket smärtsamt. Syskon upplever ofta att de ständigt behöver vara den som är stark, duktig och förstående, att man ska vara den som tar hand om sin syster eller bror. Många gånger hamnar också syskonet i skymundan. All uppmärksamhet riktas mot den som har beroendeproblematiken. Många pratar om hur det är att växa upp med en förälder som har beroendeproblematik. Allt fler börjar prata om hur det är att vara partner eller förälder till ett barn med alkohol- och drogberoende. Men få uppmärksammar syskonens perspektiv. 

Att vara syskon till någon som lider av ett beroende kan ta sig i uttryck på många olika sätt, exempelvis: 

Smärtsamma känslor  

Man känner ilska över sitt syskons beteende och sorg över vad som har blivit eller vad som komma skall. Man kanske är arg över att man känner sig sviken eller lurad. Viktigt att komma ihåg är att ilska har sin grund i många andra känslor, exempelvis rädsla och oro. Vanligt är att man är rädd över vad som ska hända med sin syster eller bror. Denna rädsla kan vara så svår att hantera att den i stället får utlopp genom att man blir arg på personen, på personens beteende eller på drogerna. Vanligt är att känslorna pendlar mellan ilska och sorg, där sorgen över sitt syskons situation och över ens egen hjälplöshet ibland kan kännas överväldigande. 

Många vittnar om att det är en konstig, förvirrande och smärtsam upplevelse, att känna att man både hatar och älskar sitt syskon på en och samma gång. Man förstår kanske logiskt att beroende är en sjukdom som förändrar personligheten, men det kanske ändå många gånger kan vara svårt att ”acceptera” och ilska, sorg, förtvivlan och hopplöshet kan ta över och man kan ibland bli aggressiv och anklagande mot syskonet med beroendeproblematik då den sårar hela familjen med sitt beteende. Det är svårt att förstå hur hon eller han kan göra så här mot sig själv, mot mamma och pappa och mot syskonen. 

Ett exempel på hur man kan tänka (och även berätta) som kan underlätta lite är: ”Han har en sjukdom och är självisk just nu, det är drogen som styr hans hjärna. Om jag tar ansvar för honom nu när han är aktiv i droganvändandet, så kommer det bara bli smärtsamt oss båda. Han har ett val och det är att ta hand om sin sjukdom. Jag vill min bror det bästa och jag vill hjälpa honom, men bara när han är nykter. Jag kan stödja honom när han är villig att gå in i behandling eller söka annan hjälp.”


Hela familjen underlättar omedvetet negativa beteenden 

Som nämnt tidigare så finns det för många en stark ingivelse av att vilja skydda sin bror eller syster. Man kanske väljer att ljuga för andra, så som för föräldrar eller lärare, för att hjälpa personen med att slippa mötas av jobbiga konfrontationer. Kanske har man blivit ombedd att lova att bevara hemligheten. Man kanske hjälper till med att gömma alkoholen eller drogerna, hjälper henne eller honom med ekonomin, städar undan gamla flaskor och rester eller ständigt åker och hämtar när personen blivit allt för påverkad. 

Det kan vara smärtsamt att känna att man sviker sitt syskon genom att berätta sanningen för andra, men det är viktigt att komma ihåg att det är väsentligt att personen får stå för och möta konsekvenserna av sitt alkohol- eller droganvändande. Tvärtom är det kärleksfullt att inte dölja problemen så den som lider av beroendet kan få möjlighet att erbjudas hjälp. Och, viktigast av allt, om du är syskon själv så behöver du hjälp med att avlastas från denna börda, hur mycket du än älskar ditt syskon så är du inte skyldig att varken agera som beskyddare eller hjälpreda till henne eller honom! Sök stöd och samtalskontakt för din egen skull!  


Om du vill läsa mer 
om att vara syskon så 
rekommenderar jag denna 
fina och reflekterande bok 
av Frida Svensson Jonsson,
Min bror tog drogerna.

Finns att beställa på Adlibris.