Känslor är signaler till oss om att något aningen är bra, härligt, fantastiskt eller att något behöver uppmärksamhet och tas hand om.
Som anhöriga lever man ofta i en känslomässig berg- och dalbana, och risken är att om man reagerar på varje känsla man har så kan det bli riktigt mycket kaos.
Det kan därför vara värt att istället ta en paus, en lugn stund och inte agera, men istället lyssna på känslorna för att förstå: Vad är det de här känslorna vill säga mig? Vad är det jag behöver ta hand om? Vad är det jag kan påverka av detta och hur ska jag göra det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar