Något som ofta anhöriga säger gällande sina relationer till den person som missbrukar är att de behöver tassa på tå. Det är mycket tåtassande.
Tassa på tå för att inte väcka irritation.
Tassa på tå för att inte personen ska dricka ännu mera.
Tassa på tå så man inte säger något fel.
Tassa på tå för att göra något som inte passar missbrukaren.
Tassa på tå för att få skulden för något.
Tassa på tå för att inte vara till besvär.
Tassa på tå för att inte väcka ilska och väcka barnen.
Hur påverkar det den anhörige? Psykiskt? Självkänsla? Mod att göra det man vill? Mod att säga vad man tycker och tänker? Kom gärna med responser vad ni tänker när ni läser detta! Känner ni igen er? Hur påverkas ni? Berätta!
1 kommentar:
Ja tassa på tå är precis vad man gör som medberoende. Konstant och hela tiden. Den största rädslan är att den som missbrukar ska förlora kontrollen över sig själv, i ord,i handling eller praktiskt. För när detta händer så är det ju vi som medberoende som bär det tunga ansvaret att "fixa till" skadan. Trösta barn, plåstra om, bygga upp de som raserats, laga sitt brustna hjärta osv...så visst tassar man på tå. Man tassar på för att orka för man vat att smällen kommer men man vet aldrig när och när den kommer vill man vara väl förberedd.
Skicka en kommentar