Som medberoende kan vi ha fullt upp att försöka kontrollera andres känslor. Eller skydda dem från sånt som kan vara svårt och tungt. Vi kan försöka minimera konsekvenserna av missbruket för personen så de slipper ta hand om det. Eller fokusera på att försöka göra dem glada och tillfreds i livet.
Vi kan vara så upptagen vid det att vi bortser från det faktiska problemet.
4 kommentarer:
Och vad är då det faktiskta problemet? (Jag är helt ny i missbruks- och medberoendevärlden.)
jag har inte träffat alkoholisten på 6 veckor... igår stötte jag på honom utanför ICA där vi bor... Jag har känt honom i 2 år och aldrig stött på honom av en slump i byn där vi bor... eller by... det bor 5000 människor där... Allt vällde upp i mig, sorgen, saknaden, kärleken, jag gick förbi honom först men började gråta och gick tillbaka och vi höll om varandra... jag såg att han blev ledsen också... jag hamnade 6 veckor tillbaka i tiden... ville köra in i en bergvägg med bilen... Där kan man snacka om felfokusering... Jag blev jätteledsen, idag är jag arg... I morgon hoppas jag att jag är på rätt väg igen... Jag skrev några sms till honom för att förklara vad jag känner och kände då jag såg honom men total tystnad från honom och samtidigt vad ska han skriva, jag vill ju inte vara med honom för att han är alkoholist och han vill inte vara med mig för att han är alkoholist... konstigt nog känns det inte ett dugg bra att ha skrivit det jag skrev till honom, det har bara tagit mig 6 veckor tillbaka i tiden... jag står på noll just nu och den där bergväggen är väldigt lockande...
Hej Rockabilly Vicky!
Förstår att det känns skit just nu. Det blir faktiskt alltid skit för alla parter så länge det finns ett beroende eller missbruk som står i vägen. Och det är väl en av de saker som gör ont. Att man själv drömmer om en sak, men att verkligheten är en helt annan. Drömmarna och kärleken krockar med verkligheten liksom.
Jag vet inte om du är mottaglig för tips just nu, men jag ger ett tips ändå, så kan du ta det till dig om du vill och strunta i det om du inte orkar just nu.
1. Acceptera känslorna och gör ingenting. De går över!
Som anhörig lever man i en känslomässig berg- och dalbana. När de olika känslorna kommer är det lätt att agera på dem. Men när man agerar för snabbt så blir det inte alltid rätt i längden och man ångrar sig. Då får man jobbiga känslor + ånger vilket inte är så bra.
I stället, och jag vet att det här är skitjobbigt, så acceptera att känslorna är där just nu. Men de kommer inte vara där för evigt. Agera inte. Se dem segla iväg så småningom.
Jag kan lova dig, det blir bättre! Även om det inte känns så just nu.
Var ligger närmsta stad? Hur långt är det dit? I de flesta städer finns Alanon eller ACoA för anhöriga och här i Stockholm har vi anhöriggrupper på onsdagar 18.30, Andreaskyrkan, Slussen. Du är mycket välkommen dit.
Om jag får säga vad jag tycker så tycker jag att bergväggen är ett uselt alternativ och det finns 100 tals andra alternativ som leder till att du kan få ett bra liv i framtiden. Men, eftersom att du överväger bergväggen så skulle jag vilja påstå att du behöver söka hjälp! Det är du som är i akut behov av hjälp nu. Inte han.
Så, var kan du söka hjälp där du bor?
Du kan maila mig också och berätta var du bor så ska jag se om jag kan vara till hjälp. Se min hemsida för mailadress.
Kramar och styrka till dig!
/Carina
Till Piedra!
När det gäller felfokusering så finns inget rätt och riktigt svar på det. Det beror på de livsomständigheter man lever i. Men, ofta brukar det handla om att ta hand om sig själv, sin egen hälsa och sitt eget mående, snarare än att fokusera på missbrukarens mående för det kan man inte kontrollera. Sitt eget liv, sina egna val, sina egna beslut kan man styra och påverka.
/Carina
Skicka en kommentar