Som anhörig till en person så drabbas man naturligtvis av rädsla och oro ibland. Har personen druckit eller tagit droger? Ljuger personen om något? Eller inte? Kanske känner vi igen beteenden som vi uppmärksammet från tidigare aktiva perioder hos missbrukaren? Vi får ont i magen, det är något som inte känns rätt, men vi vill inte tro att personen har fallit i sitt beroende.
När vi känner oron och misstänksamheten så söker vi trygghet och försäkran. Vi frågar då missbrukaren om han eller hon ljuger. Om han/hon har tagit droger eller druckit. Problemet är bara att personen som eventuellt har intagit någon drog kommer förmodligen ljuga av dessa orsaker:
1) Personen vill skydda drogen och vill få använda sin drog ifred.
2) Personen säger det du vill höra för att det ska bli lugnt och tryggt igen.
Så om man söker sanningen så måste man söka på rätt ställe. Antingen genom fakta, att personen lämnar drogtest eller utandningsprov hos beroendemottagningen. Eller att man vänder sig till en professionell person med mycket kunskap om beroende och missbruksbeteende. Då kan man få en objektiv bild av det man oroar sig för.
5 kommentarer:
Hej Carina,
Jag har just hittat in till din blogg, och vill säga tack för det du gör. Mitt liv har blivit till en rörig massa, och jag behöver precis den här typen av information - och inspiration. Min sambo har varit hashmissbrukare i nästan 15 år. Vi har varit tillsammans i tre, och det var först för ett par månader sedan som han erkände för mig att han lever två parallella liv. Det kom fram efter att jag upptäckte att han hade tagit en hel del pengar från mig. Nu när jag ser tillbaka på våra år tillsammans, kan jag ju förstå att jag egentligen har vetat om det hela tiden. Men jag har blundat för alla signaler och gjort allt jag har kunnat för att han ska ha det bra och vara glad. Jag har trott på alla lögner, betalat skulder, och stöttat honom varje gång han förlorat ännu ett jobb. Jag har själv styr på mitt liv, är chef i en stor verksamhet, har en fin familj och många vänner. Men jag inser att jag är medberoende, och det håller på att bryta ner mig fullständigt. Allt det du skriver passar perfekt in på mig. Hans missbruk äter upp allt det fina som finns i mitt liv, och allt det som jag är stolt över hos mig själv. Så jag är medberoende - men jag har svårt att veta vad jag ska göra åt det? Hur ska jag göra för att börja prioritera mina behov? Hur kan jag ens veta vad mina behov är, när situationen är så kaotisk som den är? Om jag till exempel slutar kontrollera honom - vad händer då? Jag är säker på att han faller igenom - och då kan jag ju lika gärna lämna honom nu? Han har provat att sluta sedan den dagen han erkände allt, men trillar dit gång på gång. Och fortsätter ljuga om allt möjligt märkligt. Jag ställde ett ultimatum igår - han måste söka hjälp för det är så tydligt att han inte klarar av det här själv. Och så kräver jag regelbundna drogtester. Finns det annat jag kan göra? Som grädden på moset så är jag gravid med vårat första barn. Och jag vägrar låta det barn växa upp med en far som ljuger, som röker upp alla sina pengar, och som inte kan behålla ett jobb på grund av sitt missbruk.
Har du något råd till mig? Vad kan jag göra? Ska jag själv också söka hjälp?
Det blev en lång kommentar - hoppas det är ok... Det är första gångne jag beskriver min situation för någon.
Din kommentar här på bloggen var ett första steg, det visar att du har viljan ,att du vill se annorlunda på saker och ting. jag sökte precis som du svar här på bloggen, vilket svar som helst faktiskt! Men bara genom att ta bladet från munnen insåg jag att jag också var beroende, hela mitt liv var beroende av vardagen runt min dåvarande man som då misskbukade anabola och gör än idag. han fortsätter att plåga mig o min vardag på sitt lilla lustiga sätt men utan mig, och de är det viktigaste!!!! Du är gravid så de bästa råd jag kan ge dig som mamma till två underbara barn som växt upp med att gång på gång bli besvikna på sin pappa, är att bestäm dig för vilken slags värld du vill ge ditt barn! det är inte lätt att vara stark i dessa situationer men du blir bara svagare för varje gång du förnekar ditt beroende. tro mig.
En liten uppdatering från mig som skrev kommentaren ovanför, för nästan exakt en vecka sedan.
Jag trodde att jag hade lyckats få honom att förstå den här gången, att om han vill stanna hos mig och bli far till vårt barn så måste han ta sig samman och sluta knarka. Jag trodde att vi hade fått fatt i något bra den här gången - han verkade entusiastisk till planen om terapi och drogtester, och lovade (ännu en gång) en mer ärlig relation.
Så går det en vecka. Och så kommer han återigen hem mitt i natten, med stora svarta pupiller - hög som ett hus. Och jätteledsen för att han inte kunde stå emot.
Den här gången fick han packa sin väska och gå. Och han får inte komma tillbaka förrän han kan hantera drogerna och sitt liv. Han har ingenstans att ta vägen, förutom hem till sina knarkarvänner. Det gör så vansinnigt ont att kasta ut honom. Och jag är livrädd för att han ska göra sig illa.
Och vad i hela världen ska jag göra med vår lilla baby?
Hej på dig!
Ja, visst är det svårt att försöka ta hand om sina behov när man inte ens vet vad man har för behov? Kanske har du blivit så van att se till andras behov och ta hand om dem så du sopat bort dina egna behov under sängen. Dags att plocka upp dem och borsta av dem!
Du och babyn är nr 1! Även om det gör dig ont att han har valt att fortsätta ta droger och därför inte kan bo kvar med er så är det ändå hans val. Han hade kunnat välja något annat och då hade konsekvensen inte blivit sådan.
Ibland väljer människor vägar som inte är bra för personer i omgivningen, som exempelvis för barn. Så önskar dig all styrka i världen nu att till 100% fokusera på ditt och barnets behov!
/Carina
Livet är så lätt och glatt så länge som man väljer att "inte veta" och även om livet utan missbrukaren ibland kan kännas som om det är bättre än igenting alls!Jag får än idag efter mer än fem år höra att allt är mitt fel, alla våra 14 år av kärlek var en lögn. Det är hårt att höra gång på gång på gång. Men var dag mina barn skrattar högt, är trygga och tillräkligt nära att krama, att pussa godnatt på kvällen så vet jag att jag gjorde rätt.Han valde drogen före kärleken och kärleken övervinner allt! Var stark Anonym, du kommer en dag att känna igen verklig lycka igen!
Skicka en kommentar