Anhörig till sexberoende

   De flesta beroendeproblem vill vi inte prata om, men det finns viss beroendeproblematik som det väldigt sällan pratas öppet om: sex- och kärleksberoende. Så jag bad en person som har erfarenhet av detta att skriva ett gästinlägg i bloggen, för att ta ett steg mot att öka kunskapen om även denna typ av beroende.

  Tack Jennie för att du är modig och delar med dig av dina erfarenheter så att det förhoppningsvis även kan hjälpa andra!

/Carina

 

"Hej!

   Mitt namn är Jennie och i förra veckan fick jag en förfrågan från Carina om jag ville skriva ett gästinlägg på hennes blogg. Självklart!

   Jag vill börja med att nämna att jag är fullt medveten om att det finns många människor därute som dels tror att en person som älskar sin respektive ALDRIG skulle vara otrogen pga av ett ”begär” utan mer för att personen valt det eller tycker det är skönt att ”skylla” på ett missbruk.  Det är fel J . Men man kan inte alltid ha rätt, så var inte ledsen!

   Jag var tillsammans med min man i strax över 10 år, vi har tre barn tillsammans och det tog de  5 första åren av vårat förhållande innan jag ens förstod att hans sätt att bete sig på inte var mitt fel. 

   Kan inte komma ihåg alla gånger jag under de åren kom på honom med olämpliga kontakter, gamla tjejer, nya tjejer, mail, sms med olika sexkontakter. Han surfade massor på porrsidor, kom inte hem efter krogbesök utan ”somnade på parkbänkar” o.s.v. Jag grät och skrek, och varje gång möttes jag av orden att jag var labil, dryg och jobbig och passade det inte kunde jag packa och dra.      
  

   Jag drog aldrig, snokade bara mera, ringde mera, kontrollerade mera och försökte låtsas som att jag litade på honom varje gång. Jag försökte att inte bli upprörd över vad jag hittade. Jag var extremt rädd för att han skulle kasta ut mig eller bara tröttna på mig. Utan att veta ordet av det var jag inne i en karusell där jag slogs med näbbar och klor för att få honom att förstå att det ”bara” var mig han ville leva med så jag började bete mig som hans ”personliga hora/ hemmafru/ kassako”.

   Det är svårt att göra en extremt lång historia kort och sakriktig. Åren gick så snabbt... Men att vara perfekt innebär också extremt mycket fysisk och psykisk påfrestning, jag gick upp och ner i vikt, var en riktigt grinig människa som skrek och gormade åt mina barn att hålla käften, att dom var jobbiga, dom var alltid i vägen när jag snabbt skulle snoka i mobiler medan min man exempelvis bytte däck eller duschade. Dessutom tyckte han att barnen var jobbiga så jag försökte få dem inom ramen för vad han ansåg var lämpliga beteenden för barn. Barn som inte får sina föräldrars fullständiga uppmärksamhet blir väldigt svikna ledsna rakt in i själen. Jag byggde en mur runt mig och min man och vad som hände innanför murarna var det enda som räknades.

   Jag var konstant trött, trög, ledsen, ångestfylld, skrikande, illamående men jag fortsatte i samma anda: Den perfekta kvinnan som var värd att älskas  som inte gjorde så mannen var otrogen.

   Många turer senare  så gick det upp för mig att han var sexmissbrukare. Fy fan vilken lättnad! Det var ju inget fel på mig! J

   När jag insett detta så lade jag i stället allt fokus på att få honom att förstå att det var ett destruktivt beteende och att han behövde hjälp... Det var ju lättare sagt än gjort. Många gånger vet jag att jag också godtog hans beteenden med olika ursäkter, för "stackarn" hade inte haft det så lätt och det bara händer, han kan inte kontrollera det o.s.v.

   Min  familj levde i en berg och dalbana. Om han var han glad, då var jag och barnen glada. Var han arg, var jag och barnen arga. Om jag mådde dåligt över något som jag avslöjat honom med, så vågade jag inte nämna det för honom. Det gjorde mig illamående. Om jag däremot inte hittade då fick jag ett hopp om att den här gången kanske det var annorlunda. Nu skulle en förändring ske! För att sedan bli helt knäckt igen, när jag hittat något nytt. Humörsvängningar var inte periodmässigt lagda till varannan vecka utan hela familjen åkte upp och ner hela dagarna i sträck. Kaos!

   En dag gav jag upp, inte helt förståss, men jag gav upp tanken om att jag kunde förändra honom och i stället började jag utveckla mig själv. Leva runtomkring honom, sluta snoka, göra saker som jag mådde bra av o.s.v.

   Att sluta snoka är nog det tuffaste jag någonsin gjort. Jag fick stark ångest av att släppa hans problem och allt jag inte längre skulle kunna ”kontrollera och styra över”, allt jag skulle missa utan att snoka. Jag gjorde det, slutade lite i taget... Med tiden resulterade detta till att jag utvecklades och han stannade kvar på sin plats i livet. Jag lät honom bära sin egen skit. Han var inte där ville men ansåg inte att han behövde någon hjälp. En dag gick det upp för mig att oavsett vad hans bakomliggande problem är, och vad han under sin uppväxt fått uppleva, så är det hans skit att ta tag i.  Om han inte gör det när jag mår så fruktansvärt dåligt av det som sker så ”är det som det är”. Men det känns inte okej för mig. 

   Nu lever jag med barnen och han tar sällan hand om dem. Han försöker få mig tillbaka, men jag kommer aldrig att ge upp det lugn och harmoni jag känner i mig själv nu, när jag är fri.

   Han har haft sina chanser, han har redan gjort sina val. När jag tänker tillbaka på det som varit mår jag inte dåligt, har inte dåligt samvete för hur jag betett mig. Jag gjorde så gott jag kunde i den situation jag var i och dessutom spelar det ingen roll hur dåligt jag skulle må för det som varit har varit. Jag fokuserar på nuet och framtiden.

   Det läskiga är hur snabbt allt eskalerade. Hur mina gränser gick från noll porrtolerans till att det var ”skönt” att han bara kollat porr och inte varit otrogen. Allt gick så snabbt... Skrämmande . Från att vara någon, till att vara någon som var helt urholkad och inte ens kunde se sina barns behov eller känna sann kärlek till dem...

   Härifrån och framåt, plocka upp skärvorna och tänka om, välja nya vägar som gynnar mig själv och därmed också min lilla familj.

Tack för ordet!

Följ Jennies blogg på: www.ojojaj.wordpress.com

Stödgrupp för sex- och kärleksberoende: http://www.slaa.se/