onsdag 22 maj 2013

Vi kan inte ställa allt till rätta...

Som anhörig kan man verkligen försöka göra allt för att försöka få någon annan människa att sluta dricka/använda droger. Trots att det inte ens är möjligt att göra det. Men det hindrar inte anhöriga från att försöka. Om och om igen... Och sedan anklaga sig själva när de inte lyckas.

Om man begrundar detta mönster, som inte är ovanligt hos anhöriga, så förstår man att det blir en ganska nedbrytande spiral. Så vad kan man göra istället? Det finns mycket att säga om det också, men här är 5 punkter att börja med:

1) Inse vad du själv kan påverka (ex ditt eget liv, din tid, vad du prioriterar, vad du säger osv). Och vad du inte kan påverka (ex om någon annan väljer att ljuga, dricka, ta droger osv). Skriv ned en lista på vad du kan påverka och vad du inte kan påverka. Lägg fokus på vad du faktiskt kan påverka!

2) Var ärlig och respektfull med dina känslor, förhoppningar och behov.

3) Uppmuntra personen att söka hjälp, och inse att det är bara den personen som kan bestämma huruvida hen är beredd att ta emot hjälpen.

4) Ta hand om dina egna behov. Ditt liv pågår just nu, just här. Vänta inte med ditt liv till bättre dagar.

5) Sök stöd hos andra personer som med liknande erfarenheter som dig och välj ut ett antal människor som du litar på och kan prata med.

Som sagt, det finns mycket att säga om detta. Men man måste börja någonstans!

Skriv gärna själva i kommentarerna vad som har varit till hjälp för er!

Tillsammans kan vi hjälpa varandra! :)
/Carina
P.s. Tycker du denna blogg är till hjälp för dig? Sprid den till andra som också kan behöva den!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Delar med mig nu till flera som jag vet behöver... Tack för din blogg. Den har hjälpt mig mycket och jag delar med mig kontinuerligt!

Carina Bång sa...

Jag är så tacksam för att ni sprider bloggen till dem som kan behöva den! Lycka till i din fortsatta utveckling!
/Carina

Jenny sa...

Jag kom till insikt själv att jag var totalt maktlös inför min brors missbruk, även om det smärtar att tänka på det så lever jag längre inte "hans liv", mina tankar är hos honom ofta men inte jämt. :)
Jag har ett eget liv, skaffat jobb, två underbara barn och en man.
Sååå EGEN INSIKT är väl ledordet, det spelar ingen roll vad någon annan säger om medberoende utan man är lika maktlös inför en medberoende som inför en missbrukare.....

Tack för en bra blogg Carina!