Sorg. Sorgen finns med oss hela livet, i olika perioder och i olika styrka. Och en sorg som förmodligen aldrig lämnar oss är exempelvis den sorg som föräldrar känner när deras barn väljer droger framför livet.
Sorg kan också innehålla så många andra känslor, som skuld, ilska och ångest. Föräldrar kan fråga mig om jag tror att sorgen någon gång tar slut. Jag tror inte det. Men sorgen kan komma i olika styrka, i olika skepnad och hämma oss olika mycket olika dagar. Det finns ändå sådant man som förälder kan göra för att må bättre. Såsom att arbeta med sina medberoendebeteenden, söka stöd hos andra föräldrar eller annat sorts stöd. Välja att prioritera sådant man vet är bra för en själv och sådant som kan ge tillfällig ro, glädje och samvaro. Men helt och hållet försvinner nog inte sorgen.
Jag läste om en kvinna som överlevde tsunamin, där hon förlorade sin man och två barn, hon sade att "Idag vet hon att sorg aldrig tar slut och att kärlek och smärtsam saknad kan leva sida vid sida." http://mabra.com/helglasning-karleken-ar-starkare-an-doden/#comment-1075949130
Sorgen kan också ta sig i fysiska uttryck, såsom exempelvis enorm trötthet, svårt att andas, panikattacker, sömnsvårigheter och depression. Alla sörjer också olika och det kräver förståelse, för sig själv, sin egen sorgeprocess och för andras sorgeprocess. Det tar sig i olika uttryck. Sorg följer ingen korrekt mall för sörjande. Den som sörjer behöver i första hand se till sina egna behov och vad de tror de kan underlätta för dem just nu, just här.
Att tillåta sig att sörja är en viktigt del i sorgebearbetningen. Och det gör man på olika sätt, exempelvis genom att prata om minnen, gråta, lyssna på musik, titta på film eller annat som gör att sorgen kommer ut och lämnar kroppen en stund.
För många anhöriga till personer med missbruk finns också problemet med att inte ha möjlighet att sörja, man får inte utrymme till det, då man kanske har för mycket att ta hand om, aldrig kan slappna av, har en konstant vaksamhetsnivå, ansvarsområden att ta hand om. Då förskjuter man sorgen, stoppar in den långt in i kroppen och bevarar den där. För att få möjlighet att sörja behöver vi kanske släppa taget en stund. Vila. Be andra om hjälp.
En bok som kan vara till hjälp är denna: "Sorgbearbetning : ett handlingsprogram för känslomässig läkning vid sorg efter dödsfall, separationer och andra förluster" av John W. James och Russell Friedman.
Där finns information och även självhjälpsövningar som kan vara till hjälp i sorgeprocessen. http://www.adlibris.com/se/organisationer/product.aspx?isbn=9197479608
Om du är förälder till en person med missbruk så kan du hitta mycket stöd hos denna förening: FMN-föräldraföreningen mot narkotika http://www.fmn.se/
Här finns andra stödorganisationer:
* Svenska kyrkan
* Jourhavande medmänniska
* Nationella hjälplinjen
* BRIS - Barnens rätt i samhället
* Rädda barnen
* Svenska Institutet för sorgebearbetning (http://www.sorg.se/)
* SAMS, Samarbete för människor, (http://www.samsorg.se/)
/Carina
Tror du att det här inlägget kan vara till hjälp för någon annan? Sprid det vidare genom att dela på Twitter eller Facebook. Se delningslänk till vänster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar