En tanke är att på så sätt kan man välja om man vill bli involverad för tillfället eller inte. Många anhöriga mår dåligt, lider eller blir väldigt arga när de behöver umgås med sin närstående när de är fulla eller höga. Så genom att läsa tecknen så har man som anhöriga ett val. Vill jag vara nära just nu? Hur kommer jag må av det? Eller vill jag använda min tid till något bättre? Något som gör mig gladare, har mer sinnesfrid eller kan hjälpa mig att bearbeta mina känslor?
Exempel: Om du ringer hem och hör att din närstående sluddrar och pratar osammanhängande och detta är något du VET hör ihop med antalet öl personen har druckit, då kan du välja:1) Gå hem (och behöva möta din påverkade närstående - vad brukar de ge för konskevenser?)
2) Välja något annat, exempelvis:
- Ringa en vän och prata eller ta en fika
- Gå på ett möte med en självhjälpsgrupp
- Boka en massage för att slappna av
- Gå på bio för att tänka på något annat
- Ringa en trevlig person för att äta middag
- Ta en lång fin promenad för att samla tankarna och göra av med stress i kroppen
- Annat som passar dig bättre?
Vad väljer du?
/Carina
Tror du att den här bloggen kan vara till hjälp för någon annan? Dela den gärna vidare på Twitter eller Facebook, se länkarna på under inlägget!
2 kommentarer:
Hej!
Jag står ofrivilligt involverad i missbruk och medberoende. Det är min sambos bror som är alkoholist och deras mor som är gravt medberoende. En sak som jag tänker på när jag läser dina inlägg är; hur ska man hantera en sådan här situation, om den medberoende knappt har något socialt nätverk alls och lider av Komplex PTSD eller tillika av någon sorts eventuell funktionsnedsättning?? Vi har varit i kontakt med det sociala, som ordnat ett trygghetsboende för mamman (hon är 75 år med inte dement). Kan tillägga att hon bott med sonen ända sedan han föddes, för 43 år sedan, fram till i våras. Medberoendet tycks ha eskalerat gravt sedan hon flyttade till eget boende och för ett par veckor sedan fick hon åka in akut för hjärtinfarkt och hjärtsvikt! Hon vägrar hjälp från kvinnostödsgrupp. Vad ska vi göra?? Vi finns naturligtvis där för henne, men vi kan ju inte lösa hennes situation åt henne. Vi misstänker även att sonen misshandlat henne både psykiskt och fysiskt. Vi är rädda att detta kommer att bli hennes död, om mönstret hela tiden upprepar sig. Jag är så arg, ledsen och frustrerad. Hur kan en missbrukare få förstöra så mycket för så många??
Hej hej!
Oj, vad den mamman verkar ha farit illa. :-( Förstår att du är arg och ledsen. Jag tycker det låter som att hon skulle behöva psykolog kontakt. finns det någon sådan inom den vård hon redan får?
Hoppas hon får/vill ha någon sorts hjälp!
/Carina
Skicka en kommentar